Stockholms restauranger är många och väldigt bra, men i London finns det ännu fler! Och jag försöker äta på så många av dem som möjligt när jag besöker min gamla hemstad.
Eftersom jag var där i helgen och åt mig igenom Covent Garden tänkte jag tipsa om några gamla favoriter till lunchrestauranger som fortfarande håller måttet. Dessa är dessutom snälla mot plånboken!
Phō, 65A Long Acre (men finns över hela London)
Underbar vietnamesisk buljongsoppa!
Antingen gillar du phō eller så har du fel!
Den vietnameiska, över natten-kokta buljongen som ligger till grund för den delikata soppan är aromatisk och salt och syrlig på samma gång! Jag äter gärna min med biff. Nudlarna i soppan är glutenfria risnudar, inte vetenudlar som annars ofta är fallet, till stor glädje för oss intoleranta.
Kryddhyllan.
Kafékedjan Phō är bäst av så många anledningar: räds inte kryddor, rimliga priser, underbart vackert jasminte.
Vem blir inte hjärtevarm av en blomma i teet?
Bubblare: Indiska Sagar, en vegetarianfavorit, på 31, Catherine Street (även på Percy Street)
Glutenfria och veganska Kancheepuram Idli, ris- och linsdumplings, samt papadam.
Paper Paneer Dosa, knaprig ris. och linspannkaka, med gottiga röror.
I påsk kände jag ett starkt behov av varma mackor gjorda över öppen eld. Det går ju att lösa!
Du ser ju på bilden hur sjukt gott det är!
Jag jagade iväg hela familjen dryga fem mil (nästgårds) till Sorsele, för där finns Eldmark. Eldmark är mest känt för sin bärbara eldstad Eldbox, men gör även smörgåsjärn i stål. Stål är lättare än det annars förträffliga gjutjärnet och tål värme bättre än aluminium.
Nu är jag med smörgåsgrill för öppen eld!
Du förstår ju själv hur gott det är med smält ost och frasigt bröd utomhus!
Det enda jag inte är nöjd med är osten. Jag hade föredragit västerbottensost, både för att det är gott och för att jag är lokalpatriot, men det nygrillade frasiga brödet var ändå det viktigaste.
Som glutenintolerant är det väldigt sällsynt att du får äta bröd med fras.
Så jag tycker att du genast ska springa till närmsta järnaffär och inhandla ett smörgårsjärn att slänga i valborgsbrasan på tisdag! Det behöver inte vara från Sorsele, se bara till att det är av gjutjärn eller stål
Trodde du att ”parisare” var en stor korvskiva? Det trodde jag med, men det var visst fel!
Min moster, Ulla, var kallskänka och den mest storslagna matlagare jag kände till under min uppväxt. När jag hälsar på henne får jag alltid klassisk husmanskost. Även om hon ”inte har något hemma” (råvaror alltså) så vispar hon alltid ihop något jättegott av ingenting.
Senast hon inte hade något hemma visade det sig att det fanns lite köttfärs i frysen så sa hon att hon skulle göra parisare. Jag fattade ingenting. Korv? Men nej. Det visade sig att ”parisersmörgås” är en blandning av Biff Lindström och hamburgare. En klassiker som jag kanske borde ha känt till!
Nu vet jag att en parisersmörgås är en köttfärsbiff med rödbeta, kapris och saltgurka, serverad med rå äggula på stekt bröd.
Fast jag fick vändstekt ägg i stället, tackålov! Jag gillar inte rinnig äggula. På bilden ser du Sams parisare, vars ägg var mer likt originalreceptets. Sam har inga problem med rinnig äggula.
Jakten på riktig god glutenfri mat går vidare, och jag har goda nyheter för den som ska till Rom!
Ingen blir ledsen av glutenfri pizza och glutenfri Nastro Azzurro.
Nästa gång ska jag testa mer avancerat pålägg hos Voglia di Pizza, vågade inte chansa på vit (=tomatsåsfri) pizza förrän jag visste att botten var god.
På via Giubbonari 33 serveras världens bästa glutenfria pizza.
Jag har varit i Rom igen.
Den här gången lyckades jag inte bara äta fantastisk pasta utan också fantastisk pizza. Så ska du resa till den italienska huvudstanden är det här fyra restauranger att hålla koll på, oavsett om du tål gluten eller inte.
1. Voglia di Pizza, via dei Giubbonari 33
Eftersom det här är en glutenfri lista måste Voglia di Pizza toppa, för här serveras den bästa glutenfria pizzan jag någon har ätit! Och då har jag de senaste tio åren försökt hitta vettig glutenfri pizza i Boston, Chicago, Stockholm, London och flera ställen i Italien. Även Rom. Jag har inte lyckats tidigare; även om många pizzor är tillräckligt goda så är de fortfarande bara en nästan-version av riktig pizza. Men nu har jag hittat världens bästa glutenfria pizza! Och den är faktiskt lika god som pizza med gluten. Dessutom finns glutenfri Nastro Azzurro! Jag längtar redan tills jag får åka tillbaka till Rom och Voglia di Pizza.
2. Dal Bolognese, Piazza del Popolo 1
Klassisk italiensk restaurang med alla klassiska italienska rätter du kan tänka dig. Här hittar du ålderstigna servitörer i vita jackor som talar mycket lite engelska, styvstärkta vita dukar, utmärkt service och läckra lokala specialiteter. All pasta går att få god och glutenfri! Lite dyrare, men ett måste för dig som vill snygga till dig lite och äta en lång och härlig middag, kanske för att fira något.
3. Girrarosto Fiorentina, via Sicilia 46
Öppnade på 60-talet och en del av personalen ser ut att ha jobbat där sedan dess. Även om personalens engelska är begränsad så förstås och respekteras ”gluten free” (som för övriga heter ”senza glutine” på italienska). Passar både för finare och enklare middagar och nästan bäst är att gå hit på lunch. Frågar du mig är det Roms bästa restaurang sett till läge, pris, mat, service, stämning och glutenfria möjligheter. Min favorit: spagetti all’amatriciana. Eller carbonara. Allt med bacon, faktiskt.
4. Casina Valadier, Villa Borghese
I stora parken Villa Borghese finns inte bara vackra fontäner, ett zoo och underbart konstmuséum, här finns också möjligheter till mat. På Casina Valadiers terass serveras god glutenfri pasta, gott glutenfritt bröd till maten och magisk utsikt över hela Rom. Det är roligt att den glutenfria pastan kommer i andra former än spagetti, som är det vanligaste alternativet annars.
Det var säsong för vit tryffel på Dal Bolognese. Risotton på bilden kostar 68 Euro.
Girrarosto Fiorentina är min favorit i Rom pga lugn, genuint och gott.
Kul pastaformer även för glutenintolerana på Casina Valadier.
Jag har länge velat gå på Sticks’n’Sushi i London (japanska kedjan finns på fler ställen, till exempel i Köpenhamn) och äta deras gourmetsushi. Min kompis Tess säger att det är hennes favoritrestaurang, så bara det är ju en anledning att testa.
Jag blev inte besviken. ALLT jag testade var gott! Laxcarpaccio, beef tataki och en ”green salad” räckte till lunch för mig, då jag inte var så jättehungrig. För mig förtas nöjet lite av att det är en kedja, men maten var tillräckligt god för att överskugga detta opersonliga faktum.
Plus för att personalen förstod begreppet ”glutenfritt” och att det fanns glutenfri soja.
Förra veckan gjorde jag världens godaste färsbiffar på älgfärs. Glutenfria så klart! Jag använde havregryn istället för ströbröd, och det blev otippat bra. Istället för att lägga ströbröd i blöt i mjölk lade jag havregryn i blöt i vispgrädde. Älgfärs är så torrt att lite grädde nästan är nödvändigt. Sedan rev jag en gul lök och blandade i havregrynssmeten med salt och peppar, sedan rörde jag ned älgfärsen (ca 400 gram). Jag stekte på hög värme i smör och serverade med potatismos, lingonsylt och gräddsås.
Jag har hört att det är trendigt att vara vegetarian och vegan, men det struntar jag i för jag älskar kött. Gärna kött som har haft det bra medan det levde, och framför allt gärna rött kött. Därför är råbiff en given favorit när jag går på finrestaurang.
Jakten på Stockholms bästa råbiff har pågått under många år. När Teatergrillen serverade sin italienska variant låg den länge etta på topplistan, just den här veckan är Bistro Berns (färdigblandad) och Sturehofs (kalvkött) favoriter. Fast ska vi prata om en råbiff som finns på menyn året om så vinner Proviants.
Proviant serverar sin närproducerade råbiff med sju sorters tillbehör: rödlök, kapris, senap, ketchup, majonnäs, Worchester-sås och konjak. Jag brukar ha lite Worchester-sås och mycket salt på köttet, majonnäsen och ketchupen blir en utmärkt dipp till de medföljande pommes fritesen, och så sparar jag konjaken till kaffet (den är för len och god för att blanda i ett kött som redan är så läckert!). Äggulan skiter jag i, för jag gillar inte äggula, och kapris och rödlök blir det endast lite av, men dagens lunchsällskap åt sin råbiff klassisk.
Det är lätt att felaktigt tro att Vapiano inte är ett bra alternativ för glutenkänsliga personer, men där finns faktiskt goda sallader. Jag äter den enklaste salladen med grillat kött (sägs vara oxfilé, jag är tveksam) och caesardressing och parmesan. Vapianos caesardressing är majonnäsbaserad, som sig bör, så den här rätten funkar även för laktosintoleranta. Yum!
Det är annars svårt att hitta bra och prisvärd lunch/snabbmat när en är på språng, så jag är tacksam för att den tyska pastakedjan har etablerat sig i Sverige.
På Clarion Skanstull serveras ryggbiffen mör och med potatisgratäng och bearnaise. Medan den stora matsalen/restaurangen är för huvudsakligen konferensgäster, serveras den här munsbiten motsägelsefullt nog i baren (baren har faktiskt bättre mat än konferensen!). Potatisgratängen var medioker och bönorna lite väl flottiga, men köttet hörde hemma på finkrog och bearnaisen var otroligt god med tydlig vinägersmak.
Plus för att is till drycken inte serveras i drycken utan vid sidan, då får jag själv välja om jag vill ha ilningar i tänderna eller inte.
En ugnsomelett är ett utmärkt sätt att göra något gott av gamla middagsrester, speciellt grillrester och potatis gör sig utmärkt i denna äggrätt. Glutenfritt, dessutom!
Det viktiga när du gör ugnsomelett är att du har lök i någon form i omeletten (gul lök, purjo- eller salladslök), och den fräser du i stekpanna innan du lägger den i en smord ugnfast form. Sedan står det dig fritt att blanda middagsresterna, i finskurna bitar, med löken och sedan hälla på omelettsmet (4-6 ägg, vispat med 1-2 msk vatten, salt, peppar). Tillaga omeletten cirka 25 minuter i 200 grader i ugnen. När den ser ut som ett bubbligt månlandskap och har fått lite färg i kanterna är det dags att ta ut den.
Omeletten på bilden innehåller salladslök, två sorters grillkorv och ett gammalt bacon. Smeten är gjord på 5 ägg, 1,5 msk vatten, 1 dutt salt samt några vrid på kvarnen med vit- och svartpeppar. Den räckte till två medelhungriga personer.
