Kategoriarkiv: Lunch

Lunchtips: Proviant

På Proviant kan du beställa färdigmat, handla råvaror och äta. I fredags åt jag lunch i restaurangen och valde råbiff som serverades på bästa franska vis med pommes. Dessutom kom en assiett med sju olika tillbehör, yay!

Kapris, majonnäs, rödlök, konjak, Worchester-sås, senap och ketchup. Konjaken gjorde mig så perplex att jag tog den till kaffet men det korrekta sättet att inkorporera den i måltiden är tydligen genom att hälla den över råbiffen om man nu är en sådan som gillar det.

Proviant ligger på Sturegatan 19, Stockholm.

Recept: Berberekycklinggryta (3 pers)


Börja koka ris. Strimla 1 gul lök, skiva tre 3 vitlöksklyftor och fräs i 1 dl olja.


Slanta två morötter, hacka en paprika grovt och lägg i grytan.


Tillsätt ungefär 2 matskedar berbere (etiopisk kryddblandning).


Tillsätt 2 msk tomatpuré.


Tillsätt 2 tärnade kycklingbröst. (Enklare att tärna om kycklingen är halvfrusen.)


Tillsätt 4 dl vatten och valfri buljongtärning. Låt koka minst 5-10 minuter. Smaka av och tillsätt ev salt och spiskummin.

Servera goda grytan med riset, som brukar bli klart strax före grytan. Har du andra grönsaker hemma kan du så klart använda dem också. Jag hade exempelvis en öppnad påse bladspenat som jag slängde i. Tomater, fint tärnad zucchini och andra gröna blad är också gott, liksom ärtor och andra löksorter.
Tricket här är att inte snåla på oljan, då berbere behöver fett för att bli riktigt gott. Jag använder så mycket att grytbotten täcks ordentligt, och kör rapsolja.


Boqueria: Rotisserad kyckling med tryffelmajonnäs

Igår åt jag för tredje gången den rotisserade kycklingen på Boqueria till lunch. Pommes fritesen hade blivit lite soggiga men kyckligen är så förfärligt god att man vill dö en smula. Saftig, välkryddad och mättande. Och så serveras det en tryffelmajonnäs till som är helt ljuvlig. Tryffel är gott, majonnäs är gott, och tryffelmajonnäs är mer än dubbelt så gott. För 150 kronor kan det här vara stans bästa lunchrätt.

 

Värmlandskorv, korv och annan korv*

Mina fina föräldrar var på besök i helgen och hade den goda smaken att ankomma med mandelpotatis och hemstoppad värmlandskorv. Dessutom stuvade min mamma morötter i måndags, till det åt vi korvbuffé (bratwurst, salsiccia, marquez, falu) och stekt fläsk. När de åkte var jag så överäten att det bara blev en liten tomatsoppa till middag igår…

*Inäggets rubrik är en lek med Astrid Lindgren.

Man ska inte vara matsnobb: Jensens bøfhus

Låt oss prata lite om danska restaurangkedjan Jensens bøfhus, ett helgutflyktsmål för barnfamiljer, folk med skrala kassor och dem som inte känner sig hemma på Teatergrillen. I helgen har jag ätit där två gånger på grund av närhet till en kurslokal där jag befunnit mig för att måla, och på grund av att vi hade diverse matallergier i sällskapet som uteslöt sesam, soja och nötter (asiatiskt) och gluten (italienskt). Jensens är dessutom väldigt duktiga på att veta vad maten innehåller.

Förutom detaljer som att ”hovmästarinnan” var sjukt otrevlig (och då menar jag så oförskämd att vi hade lämnat lokalen om det inte var just för det där med allergierna) på lördagen, borden inte  avtorkade på söndagen och bearnaisesåsen inte smakade bearnaise någon av dagarna, så var det inget jättefel på stället. För ganska lite pengar får du kött, potatis och sås. Köttet smakade bra även om min ”rare” biff igår inte var det minsta rare (bild nedan), pommes fritesen är bättre än dem du vanligtvis gör hemma i ugn, så jag ger ändå ett hyfsat medelbetyg. Visst, om du går på Sturehof så är maten toppen varje gång, jag har ätit allt från råbiff till blodpudding till torsk där och aldrig, verkligen aldrig, blivit besviken, varenda detalj är alltid perfekt. Så är inte Jensens bøfhus. Standarden är som på en modern och snygg vägkrog. Men jag tycker det är ett prisvärt alternativ för dig som har barn eller bråttom. Kom bara med rimliga förväntningar och undvik bearnaisen.

 

Man tager vad man haver: Shepherd’s Pie

Jag blev hungrig och tittade i kylskåpet. Där fanns följande rester:

Så jag bestämde mig för att lämna ananasen och coleslawn därhän och göra en variant på Shepherd’s Pie, som är gratinerat potatismostäckt köttfärssås. Det fanns inte så mycket mos så jag gjorde två små formar och kompletterade med bakad potatis med laxröra.


Jag klipper (går fortast, blir minst disk) biffen i bitar.


Jag lägger på tomatsås. Med lite fantasi ligger det nu en köttfärssås här på botten (kött+tomatsås).


Potatimos på. In i ugnen sista 15-20 minuterna på bakpotatisen.

Hade jag haft gammal spagetti i kylen istället för potatismos hade jag kunnat göra likadant och kalla det pastagratäng. Då hade jag lagt spagettin underst, köttet ovanpå och tomatsåsen överst. Rester är kul att stoppa i ugnen!

Om ugnen funkar. Det gör inte min. Se twitterkonversationmonolog med Stockholm Gas (läs nerifrån). Gud ske pris att jag hann baka potatisen (i 225 grader) innan ugnen la av.


Recept: Melanzane Parmigiana (3 pers)

Melanzane parmigiana betyder ”aubergine parmesan” och det är vad det är, med lite tomatsås. Jag gjorde rätten för första gången i fredags och serverade den som huvudrätt som jag skulle servera lasagne eller moussaka. Min slutsats är att den gör sig bättre i mindre mängd som förrätt eller till en köttbit, som jag åt den igår. Nästa gång utesluter jag buffelmozzarellan och kör på endast parmesan, som jag har ätit den i Italien.


3 auberginer, parmesan (+ ev mozzarella), tomatsåsingredienser (tomater, olja, lök, vitlök, oregano, vitvinsvinäger, salt, peppar).


Fräs lök, vitlök, oregano i olja. Enligt min vän Paolo från Rom ska det vara mycket olja, det ska minst täcka grytbottnen.


Skiva auberginerna. Salta lite och låt dem ligga. Då dras vätskan ur så du får mindre vattniga grönsaker att jobba med. Innan du steker dem sedan torkar du av dem med hushållspapper. Det här ingår inte i receptet egentligen utan är mitt egna trick, eftersom jag inte gillar såsiga lasagner/moussakor och liknande.


Häll på tomaterna i tomatsåsgrytan. 2 burkar (á 400 gram) blir bra.


Stek aubergineskivorna mjuka. Senast jag var i Italien hamnade jag mitt i en diskussion om huruvida auberginen ska stekas eller grillas, så jag gjorde mitt emellena: stekte dem så hårt att de nästan fick grillyta. En tredje variant är tydligen att panera innan stekning, men det verkar ju förfärligt jobbigt. Det tar nog lång tid ändå!


Så här blev det då.


Varva sedan 2 dl riven parmesan med aubergineskivorna i ugnsfast form. Grädda 40 minuter i 175 grader.


Samma kväll åt jag den som huvudrätt, det kändes futtigt. Två dagar senare var den perfekt med ryggbiff.

Lördagsmiddag/Söndagsfrukost: Älgfärsburgare

Igår hade jag min gamla väninna superpublicisten Charlotta Flinkenberg på middag. Då Charlotta inte direkt är känd för att passa tider, och jag ungefär aldrig har maten klar när mina gäster kommer, lämpade sig en kall sallad utmärkt till förrätt. Jag dammade därför av färskostsalladen jag visade förra veckan. Sedan hade jag en coleslaw i kylen och fint preparerade burgartillbehör framställda, pannbiff-/hamburgersmet iordningrörd samt knaperstekt bacon på låg värme i ugnen, så när det var dags för huvudrätt behövde jag bara steka själva burgaren och montera.

Burgarsmeten är löjligt enkelt. Jag låter 1/2 dl glutenfritt ströbröd svälla i 1 dl grillolja tillsammans med salt, peppar och en riven gul lök. Måtten är väldigt ungefärliga, det viktiga är att smeten blir geggig och inte rinnig, annars får jag ta mer ströbröd. Efter 5-10 minuter och när smeten är geggig rör jag ner ungefär 400 gram älgfärs.

På min burgare, som jag serverar utan lock för jag gillar inte när det blir för brödigt, har jag majonnäs, romansallad, tomat&äppelmarmelad, tomat, älgfärsbiff, bacon och saltgurka. Rödlök, färsk gurka, senap, ketchup och amerikansk dressing är också gott. Den äventyrliga kan prova en äppelskiva/rivet äpple. Burgaren äts med kniv och gaffel. Och är tydligen god även utan coleslaw, eftersom jag glömde att servera den igår. Coleslawn fick vara med nu till frukost istället.


Hamburgersmet, burgartillbehör, coleslaw.


Färdigmonterad.