Förra veckan var jag på AW som blev middag på Nybrogatan 38. Nybrogatan 38 är jättetrendigt. Det är i princip omöjligt att få ett bord vare sig i restaurangen eller baren. Och efter att ha ätit där förstår jag inte varför. Maten är medioker för att vara en dyr stockholmskrog. Rårakan jag åt till förrätt var ganska exakt 40 procent så god som Tranans. Entrecôten var torr och pommesen fina men menlösa. Det enda som var tipptopp var middagsdejtens Toast Pelle Janzon, tomatsalladen (världsklass!) och min bearnaisesås. Så enda anledningen jag kan se till att Nybrogatan 38 är så poppis är adressen, den jättetrevliga personalen och att ”alla andra” går dit. För det kan väl inte vara för att Felix Herngren hänger i baren?
Veckan bjöd på en trevlig matöverraskning, nämligen lunch på restaurang Linje Tio (del av Tjoget) i Stockholm. Tjoget ligger vid Hornstull, dit jag sällan beger mig, och ser mer ut som en (hipster)bar än en vettig restaurang. Inredningen är modernt industriell och fönstren ligger på skuggsidan (jag gillar ljusa ställen, helst med massor av dagsljus), men maten är helt fantastisk och servicen var jättebra!
Jag åt ett confiterat anklår som inte gick av för hackor, och de som åt entrecôten var också imponerade. Den i sällskapet som är mest Tjoget-van slog också ett slag för burratan.
Jag har gillat frukosten på Grodan, det har jag. Inte nog med att du kan få en god raggmunk, om raggmunken dessutom smakar bränt stekflott (bild) så får du en ny, krispig och gyllengul utan knot. Servicen kanske inte är den mest alerta, men otroligt trevlig för det mesta.
Imorse ringde jag Grodan för att kolla om det serverades frukost på klämdagen fredag den här veckan. Riche har nämligen stängt. Och nej, det gör det inte. Det serveras ingen frukost på Grodan, för ”nej, vet du, det är mest affärsmän här så vi har stängt på fredag”. Med den lilla gumman-klappen på huvudet tackar den här affärskvinnan för sig och tar frukostmötena på annat ställe.
1. Vilka dåliga affärer affärsmännen måste göra om de inte arbetar på arbetsdagar.
2. De fem gånger jag har ätit frukost på Grodan har det aldrig varit mer än åtta gäster samtidigt, varav ungefär 25 % har varit kvinnor.
Du som har hund kan med fördel planera en weekend i Västmanland, för på Grythyttans Gästgivaregård får du ha hundar både på rummen, i restaurangen och i den underbart vackra och stora salongen (baren). I restaurangen finns till och med en hundmeny på fyra rätter (Barack och Atlas åt korvbrickan). De fyrfota cloche-täckta middagarna serveras då på bricka med vit duk. Flott ska’re va! Maten för tvåbenta är inte så bra som den borde vara, men människorna som jobbar här är underbara och salongens hemtrevlighet kompenserar för mycket. Vid vår ankomst uteblev hundskålarna på rummet, vilka enligt bokningen ska ingå i de 300 kr/hund du betalar extra, men nöjet att få åka lämna stan för ett ställe där dina hundar blir lika omhändertagen som du är helt fantastiskt! Plus för det hembakta och goda glutenfria brödet som serverades både till måltiderna och frukosten.
Maten är trestjärnig, servicen fyrstjärnig och hundvänligheten femstjärnig.
Stackars alla som inte får äta vit sparris med tryffelhollandaise på Tranan. Jag hittade den på menyn idag och var tvungen att äta en, trots att jag egentligen skulle äta något annat, bara för att det lät så gott. Det VAR gott också! Hollandaisen smakare smör (mums!) – och tryffel, så klart, men mest smör – och sparrisen var mjäll. Den var så god att mitt sällskap åt upp halva!
Huvudrätten råraka var också fantastisk, men det visste jag redan eftersom jag äter den ett par gånger i månaden. Jag äter den med sikrom, som jag tycker är minst lika god som löjrom.
I Köpenhamn finns The Standard, en byggnad med tre restauranger och ibland också en jazzklubb. En av restaurangerna är smørrebrødsrestaurangen Almanak, vars ägare en gång i tiden öppnade den nu världsberömda restaurangen Noma (modernt skandinaviskt kök). En trio på tre smørrebrød blir en utmärkt lunch. Min favorit var, föga förvånande, mackan med råbiff. Den andra mackan på bild nedan är inte min, men pålägget var typ fisk och ägg.
Brödet var dessutom hembakat, på bovete, så det var glutenfritt.
Ett par gånger om året äter jag mig mätt på löj- eller sikrom. Det händer ibland på ett kryssningsfartyg, och så händer det så klart på Grand Hôtels västerbottensbuffé. Västerbottensbuffén är det enda jag kan hitta som skåpar ut julbordet på Fjäderholmarnas krog. Fjällripmousse på konjaksplommon, älgfärsbiffar med lökstekta kantareller, tartar på röding, havtornscrême brûlée på chokladkex, hjortronsnaps… inte konstigt det är fullt i veckorna tre.
Bistro Rigoletto har varit mitt hemliga (nå, inte så hemliga) vattenhål, där jag ätit frukost i snitt en gång i veckan senaste månaderna. Tyvärr har jag varit ensam om det och imorgon gör Bistro Rigoletto sin sista dag som frukostrestaurang. Luncherna och middagarna, för att inte tala om baren, lever kvar med de både prisvärda och mättande omeletterna har satt sin sista potatis planterat sin sista tomat.
Ryktet säger att det kan göras ett nytt försök med frukost när uteserveringen öppnar till våren. Till dess ska jag testa Grodans frukost, och kanske också Broms. Riches är ju en klassiker, medan Wienerkaféet inte levererar alls. Frukostmöten är nämligen det enda som får upp mig ur sängen den här månaden, och jag misstänker trenden kommer vara ända in till påska.
Det berömda originalet finns i New York, men visst är det här en restaurang i samma stil (fransk bistro) och med samma ägare. På modeveckorna är det fullt av le beau monde här, och annars är det så chict som det blir i London. Själv åt jag ostron. Laxen som sedan följde var lite torr, och linssalladen lite för smörig, så går jag dit igen blir det drinkar. Jag bedömer baren som starkare än köket.
När jag reser ensam går jag gärna på dyrare restauranger för jag upplever mig mer bekväm och att jag får vara mer ifred då. Ensam kvinna på pub är desperat söker sällskap, ensam kvinna på flott restaurang är rik och excentrisk, inbillar jag mig. Till exempel äter jag gärna lunch på lyxvaruhus, där personalen är artig och jag kan se ut och bete mig hur jag vill.
Dessutom är maten oftast bra. Som på The Corner Restaurant & Champagne Bar på Selfridge’s i London, där du får närproducerad mat i säsong. Till exempel en jävlig god carpaccio för dryga hundralappen.
På Selfridge’s finns också en Hix-restaurang… och moderna franska bistron Aubaine, som lämpligt nog ligger mitt i skoavdelningen.
