Kategoriarkiv: Restauranger

Lunch, Restauranger

Lunchtips: Proviant

På Proviant kan du beställa färdigmat, handla råvaror och äta. I fredags åt jag lunch i restaurangen och valde råbiff som serverades på bästa franska vis med pommes. Dessutom kom en assiett med sju olika tillbehör, yay!

Kapris, majonnäs, rödlök, konjak, Worchester-sås, senap och ketchup. Konjaken gjorde mig så perplex att jag tog den till kaffet men det korrekta sättet att inkorporera den i måltiden är tydligen genom att hälla den över råbiffen om man nu är en sådan som gillar det.

Proviant ligger på Sturegatan 19, Stockholm.

Glutenkänslighet, Restauranger

Takeaway Stockholm: Wagamama

Chili Beef Ramen

Visst kan man äta på Wagamama – inredningen är rätt trevlig och personalen också – men läget intill Centralstationen gör att jag hellre tar en takeaway. Wagamama Stockholm har chanserat. När den öppnade (!) trotsade den alla barnsjukdomar och var bättre än Wagamama Harvey Nichols, som jag har ätit och varit nöjd på flera gånger, och definitivt bättre än förfärliga Wagamama Tivoli/Köpenhamn. Min favoriträtt förutom de färskpressade (och ganska dyra) juicerna är Chili Beef Ramen där nudlarna byts till risnudlar, och så eftersaltar jag en hel del. Smasken för en lyxig och lat lördagsmiddag (som igår) eller en bakisbrunch.

Middag, Resor, Restauranger

Parma november 2012: Sorelle Picchi (flan verdura, pane fritto, nocino)

1 kommentar

Tidigare i veckan var jag i Parma på jobbresa. Sedan tidigare vet jag att om resan går till Italien så handlar den ofta till stor del om mat, även om det egentliga syftet är något helt annat. Den här gången kom jag inte bara hem med 2,5 kilo parmesan utan också ett magvirus som har hindrat mig från att blogga ett tag.

I Italien har en korrekt måltid fyra rätter: antipasti (kallskuret med bröd), primi piatti (pasta eller risotto), secondi piatti (kött eller fisk med grönsaker/poratis, oftast utan sås) och efterrätt. Är du på finmiddag kan minst en extra secondi klämmas in, liksom en sallad och en ostbricka före efterrätterna. Kanske också hors d’œvres innan antipastin, om du är rädd att gästerna ska hinna svälta ihjäl innan det lukulliska kalaset startar.

Det kommer fler inlägg om Parma, men i det här tänkte jag börja med att berätta om fyra för mig helt nya smakupplevelser. Alla har ägt rum på restaurangen Sorelle Picchi.

1. Det är väldigt gott att hälla balsamico på parmesanosten när du äter den som antipasto. Antipasto är för-förätten. Med balsamico menar jag inte den tunnflytande balsamvinäger vi ofta använder på sallad, utan crema di balsamico som är extrareducerad och därmed på krämigare och sötare.

2. Pane fritto är en typ av luftigt friterat bröd som är typiskt för regionen Emilia-Romagna, där Parma ligger. I Italien är regionala mattraditioner mycket viktiga och ska omtalas och avsmakas för långväga gäster. Som glutenintolerant kunde jag så klart inte smaka just pane fritto, men de som åt intygande att det var väldigt gott. Serveras tillsammans med antipaston i tågordningen.

3. Flan Verdura är en grönsaksomelett med ostsås och alltså inte minsta lik den vaniljpudding de flesta av oss känner igen från resor i framför allt Spanien (katalansk variant på brylépudding, lite bonnigare än crème caramel). Allt med ostsås är gott, flan verdura är inget undantag.

4. Valnötsspriten Nocino är också en specialitet för regionen. Nocino görs på omogna gröna valnötter som spritindränks. Smaken beskrivs som bittersöt men är mer söt än bitter. Precis som sina beskare smakkusiner Fernet Branca (Italien) och Riga Balzam (Lettland) påstås den en gång i tiden ha haft medicinskt välgörande egenskaper. Serveras som alternativ till grappa eller limoncello efter maten (på bilden nedan poserar den just med limoncello).

Vill du äta som jag? Res till Sorelle Picchi, 27 Via Farini, Parma.

Lunch, Restauranger

Boqueria: Rotisserad kyckling med tryffelmajonnäs

Igår åt jag för tredje gången den rotisserade kycklingen på Boqueria till lunch. Pommes fritesen hade blivit lite soggiga men kyckligen är så förfärligt god att man vill dö en smula. Saftig, välkryddad och mättande. Och så serveras det en tryffelmajonnäs till som är helt ljuvlig. Tryffel är gott, majonnäs är gott, och tryffelmajonnäs är mer än dubbelt så gott. För 150 kronor kan det här vara stans bästa lunchrätt.

 

Middag, Prisvärt, Restauranger

Man ska inte vara matsnobb: Sue Ellen

Ibland vill jag kunna ha på mig vad jag vill och bete mig hur jag vill. Då är Sturehof inte ett alternativ, då blir det något enklare. ”Snyggt men inte snobbigt, sa han som lappade fracken med en pannkaka.” Därför gick hela familjen i lördags på Sue Ellen, en restaurang med meny både från Texas och Tyskland.

Sambon vann, han åt fläsklägg där det feta ytterhöljet var så hårdstekt att det hade blivit baconfluff. Dessutom åt han förrättspizzan med bland annat kronärtskockskräm och rödbetor, som var fantastiskt. Därefter på topplistan kom min och mammas moules, framför allt pommes fritesen var fina medan moulesen var lite underkryddade. Då var jag mer nöjd med min lilla ölavsmakningsmeny med fem sorters öl från Gotlands bryggeri. (På bilden från vänster: Stout, weissbier, klosteröl, pils, dubbel-I.P.A.) Pappa, stackaren, hade beställt en steak som var seg och tråkig.

Styrkor: Pizza, pommes, kallskuret, tyskt.
Svagheter: Finkrogsmat.

 

Glutenkänslighet, Lunch, Prisvärt, Restauranger

Man ska inte vara matsnobb: Jensens bøfhus

Låt oss prata lite om danska restaurangkedjan Jensens bøfhus, ett helgutflyktsmål för barnfamiljer, folk med skrala kassor och dem som inte känner sig hemma på Teatergrillen. I helgen har jag ätit där två gånger på grund av närhet till en kurslokal där jag befunnit mig för att måla, och på grund av att vi hade diverse matallergier i sällskapet som uteslöt sesam, soja och nötter (asiatiskt) och gluten (italienskt). Jensens är dessutom väldigt duktiga på att veta vad maten innehåller.

Förutom detaljer som att ”hovmästarinnan” var sjukt otrevlig (och då menar jag så oförskämd att vi hade lämnat lokalen om det inte var just för det där med allergierna) på lördagen, borden inte  avtorkade på söndagen och bearnaisesåsen inte smakade bearnaise någon av dagarna, så var det inget jättefel på stället. För ganska lite pengar får du kött, potatis och sås. Köttet smakade bra även om min ”rare” biff igår inte var det minsta rare (bild nedan), pommes fritesen är bättre än dem du vanligtvis gör hemma i ugn, så jag ger ändå ett hyfsat medelbetyg. Visst, om du går på Sturehof så är maten toppen varje gång, jag har ätit allt från råbiff till blodpudding till torsk där och aldrig, verkligen aldrig, blivit besviken, varenda detalj är alltid perfekt. Så är inte Jensens bøfhus. Standarden är som på en modern och snygg vägkrog. Men jag tycker det är ett prisvärt alternativ för dig som har barn eller bråttom. Kom bara med rimliga förväntningar och undvik bearnaisen.

 

Restauranger

Stockholms bästa julbord: Fjäderholmarnas krog

2 kommentarer

Jag har ju inte ätit Stockholms alla julbord, och framför allt inte i år, men under många år gick jag och mina vänner all-in på dyra och bra julbord. De flesta människor julbordar ju med jobbet, vilket kan ta en ände med förskräckelse, så vi gjorde julbordet till en personlig och minnesvärd tradition istället. Vi scoutade och testade  alla de finaste krogarna. Vi åt allt från Vaxholms viltspecialiserade julbord (och då menar jag inte kastellet! huvva!) till Grand Hôtel verandas förfinade lyx till Js onödigt haussade skaldjurshistoria.

Ända tills vi kom till Fjäderholmarnas Krog. För sedan dess kan jag inte äta julbord någon annanstans.

För att vara tydlig: Jag hatar Fjäderholmarna. Mest för att folk från storstaden inbillar sig att du kan uppleva natuuuuuren på Fjäderholmarna, trots att du hittar ett tuggummi på varje grässtrå och en turist i varje buske. Fjäderholmarna är en förort som några affärsgenier har lyckats lansera som genuin bara för att det finns några röda träbyggnader där.

Bortser du från det, och tittar på Fjäderholmarnas krog, där stjärnkocken Gert Klötzke håller hov i december varje år, så är Fjäderholmarna en läcker, unik, vällagad, traditionell och samtidigt modern matupplevelse. Om du tycker om mat och ska uppleva endast ett julbord i år, eller har möjlighet att bortse från budget och får välja själv, välj Fjäderholmarna.

Fika, Lunch, Restauranger, Skål!, Sött

Idag: Riche pop-up-restaurang, Årets konditor-tårta, grogg

Idag har jag liksom igår sprungit runt på presskontor och knytit kontakter, informerat mig och tittat på nyheter. Jag började vid lunch och frossade på skagen med löjrom, två sorters råbiff och köttbullar med potatismos från Riche, som hade satt upp en pop-up-restaurang på ett presskontor. På eftermiddagen åt jag en av de tre tårtor som Årets Konditor tävlade med i fredags, en härlig moussehistoria med päronkonjakskokta päron och karamelltäcke. Och innan jag gick hem blev det whisky sour på honungswhisky.

Vilket förfärligt liv jag lever, det är synd om mig.

Restauranger

Igår: Wallmans 20 år

1 kommentar

Igår firade nöjessalongen Wallmans 20 år med en storslagen nyinvigning. Och om maten som kommer att serveras där framgent är det minsta lik de mini-maträtter som serverades igår, kommer jag att hänga ofta på Wallmans. Både den glaserade halstrade tonfisken, som serverades på sked, och lammet som kom i en makalös chèvrekräm, var värda en omväg.

Nu ska bara servitörerna lära sig att det heter just chèvre också. Jag förstår inte vem som har hittat på det där ordet chevré.