Tidigare i veckan var jag i Parma på jobbresa. Sedan tidigare vet jag att om resan går till Italien så handlar den ofta till stor del om mat, även om det egentliga syftet är något helt annat. Den här gången kom jag inte bara hem med 2,5 kilo parmesan utan också ett magvirus som har hindrat mig från att blogga ett tag.

I Italien har en korrekt måltid fyra rätter: antipasti (kallskuret med bröd), primi piatti (pasta eller risotto), secondi piatti (kött eller fisk med grönsaker/poratis, oftast utan sås) och efterrätt. Är du på finmiddag kan minst en extra secondi klämmas in, liksom en sallad och en ostbricka före efterrätterna. Kanske också hors d’œvres innan antipastin, om du är rädd att gästerna ska hinna svälta ihjäl innan det lukulliska kalaset startar.

Det kommer fler inlägg om Parma, men i det här tänkte jag börja med att berätta om fyra för mig helt nya smakupplevelser. Alla har ägt rum på restaurangen Sorelle Picchi.

1. Det är väldigt gott att hälla balsamico på parmesanosten när du äter den som antipasto. Antipasto är för-förätten. Med balsamico menar jag inte den tunnflytande balsamvinäger vi ofta använder på sallad, utan crema di balsamico som är extrareducerad och därmed på krämigare och sötare.

2. Pane fritto är en typ av luftigt friterat bröd som är typiskt för regionen Emilia-Romagna, där Parma ligger. I Italien är regionala mattraditioner mycket viktiga och ska omtalas och avsmakas för långväga gäster. Som glutenintolerant kunde jag så klart inte smaka just pane fritto, men de som åt intygande att det var väldigt gott. Serveras tillsammans med antipaston i tågordningen.

3. Flan Verdura är en grönsaksomelett med ostsås och alltså inte minsta lik den vaniljpudding de flesta av oss känner igen från resor i framför allt Spanien (katalansk variant på brylépudding, lite bonnigare än crème caramel). Allt med ostsås är gott, flan verdura är inget undantag.

4. Valnötsspriten Nocino är också en specialitet för regionen. Nocino görs på omogna gröna valnötter som spritindränks. Smaken beskrivs som bittersöt men är mer söt än bitter. Precis som sina beskare smakkusiner Fernet Branca (Italien) och Riga Balzam (Lettland) påstås den en gång i tiden ha haft medicinskt välgörande egenskaper. Serveras som alternativ till grappa eller limoncello efter maten (på bilden nedan poserar den just med limoncello).

Vill du äta som jag? Res till Sorelle Picchi, 27 Via Farini, Parma.