Kategoriarkiv: Resor

Tips London: The Stafford och lammwellington

IMG_0831

Jag är så lyckligt lottad att jag kan äta god mat i mitt jobb, både på olika möten och inför de reseevent Daisy Beauty gör. I London senast åt jag en fantastiskt middag på ett ställe som heter The Stafford. The Stafford är ett klassiskt engelskt lyxhotell som ligger på en gata där butikerna är, i tur och ordning, en cigarrbutik, en jaktbutik, en kaviarbutik, en yachtbutik, en champagnebutik, en till cigarrbutik och en till jaktbutik. Du förstår vilken typ av adress jag talar om.

Kocken gjorde en genomgående strålande insats. En förrätt var skitkonstig (gräddig laxtartar på crème fraîche – really?) och efterrätterna fantasilösa (jordgubbar med jordgubbar) men den kreative och moderna mangoraviolin med krabba var en verklig höjdare! Istället för pasta används alltså mangoskivor som ser ut som pasta – och krabba är ju alltid gott om en slipper pilla rent köttet själv. Miam miam!

Jag och min testätarkompanjon åt både en lamm- och en fiskrätt, både var helt gudomliga! Favoriten var lammet som var tillagat som en Wellington (inlindad i smördeg) och sådär saftigt som lamm nästan aldrig blir.

Extra plus för gott glutenfritt bröd och en extremt vinkunnig sommelier (The Stafford har en egen, väldigt omfattande vinkällare). Minus för tråkiga cocktails i baren.

The Stafford är ett ställe dit du går med dina föräldrar eller andra äldre personer som tycker om vita dukar, heltäckningsmattor och artig servispersonal. Även om maten är modern är stället allt annat än.  IMG_0832 IMG_0830 IMG_0834

Tips London: Sticks’n’Sushi

IMG_0815

Jag har länge velat gå på Sticks’n’Sushi i London (japanska kedjan finns på fler ställen, till exempel i Köpenhamn) och äta deras gourmetsushi. Min kompis Tess säger att det är hennes favoritrestaurang, så bara det är ju en anledning att testa.

Jag blev inte besviken. ALLT jag testade var gott! Laxcarpaccio, beef tataki och en ”green salad” räckte till lunch för mig, då jag inte var så jättehungrig. För mig förtas nöjet lite av att det är en kedja, men maten var tillräckligt god för att överskugga detta opersonliga faktum.

Plus för att personalen förstod begreppet ”glutenfritt” och att det fanns glutenfri soja.

IMG_0819

Ny bekant: shisoblad

IMG_0111

Mandarin Oriental är en überlyxig hotellkedja med trevliga rum och ännu trevligare barer och restauranger så när jag var i London tidigare denna månad hälsade jag på för lite mat och dryck. På Mandarin Bar fann jag, förutom anmärkningsvärt god service, också shisoblad (Perilla Frutescens): en asiatisk kryddört, släkt med mynta,som ofta används i matlagning som nudelrätter, men bladen kan också friteras och fröna används med fördel till daikon.

Väldigt festligt att lära sig något helt nytt medan en dricker cocktails!

IMG_0112IMG_6004

IMG_0118

IMG_0120

På nedersta bilden kan du i bakgrunden se vad jag gjorde senare samma kväll, det ska jag berätta mer om så snart jag hinner!

Glutenfri duell: Risenta bönpasta vs Doves Farm Organic Pasta

pasta 1

pasta 2

Som glutenintolerant är rimligt god pasta det svåraste att hitta, till och med svårare än rimligt god pizza. Det finns ju alltså inte ännu en enda glutenfri pasta som är GOD, det bästa vi känsliga tarmar kan hoppas på är just RIMLIGT GOD. Därför är det inget konstigt att ägna en halv resväska åt att ta med sig glutenfri pasta hem från främmande länder – heller inget konstigt i att raskt planera en återresa när pastan ifråga visar sig ätbar.

Det är just vad som har hänt med Doves Farm Organic Pasta, gjord på brunt ris och endast brunt ris. Jag har köpt den på Wholefoods Piccadilly Circus i London och kommer att köpa den där igen snart. Trots att koktiden vida överstiger de rekommenderade 6-8 minuterna, och pastan ändå fläckvis är mer än lovligt al dente, föredrar jag det framför den sladdriga massa glutenfri pasta annars ofta förvandlas till efter kokning.

Som till exempel Risentas bönpasta. Jag kokar den kortare tid än rekommenderat och ändå bli konsistensen barnmatskladdig. Gulp. (Det där var en kväljning.)
Jag har annars hört gott om Risentas bönpasta och misstänker att den skulle få bättre konsistens i ett annat pastaformat, jag har tyvärr endast hittills testat denna.

Tills vidare är Doves Farm Organic Pasta värd en London-resa, på riktigt.

Hundtips: Grythyttans Gästgivaregård

IMG_3450

Du som har hund kan med fördel planera en weekend i Västmanland, för på Grythyttans Gästgivaregård får du ha hundar både på rummen, i restaurangen och i den underbart vackra och stora salongen (baren). I restaurangen finns till och med en hundmeny på fyra rätter (Barack och Atlas åt korvbrickan). De fyrfota cloche-täckta middagarna serveras då på bricka med vit duk. Flott ska’re va! Maten för tvåbenta är inte så bra som den borde vara, men människorna som jobbar här är underbara och salongens hemtrevlighet kompenserar för mycket. Vid vår ankomst uteblev hundskålarna på rummet, vilka enligt bokningen ska ingå i de 300 kr/hund du betalar extra, men nöjet att få åka lämna stan för ett ställe där dina hundar blir lika omhändertagen som du är helt fantastiskt! Plus för det hembakta och goda glutenfria brödet som serverades både till måltiderna och frukosten.

Maten är trestjärnig, servicen fyrstjärnig och hundvänligheten femstjärnig.

IMG_3452

IMG_3508

IMG_3511

IMG_3512

IMG_3520

IMG_3523

IMG_3461

IMG_3469

 

 

Köpenhamn mars 2014: Almanak

IMG_3223

I Köpenhamn finns The Standard, en byggnad med tre restauranger och ibland också en jazzklubb. En av restaurangerna är smørrebrødsrestaurangen Almanak, vars ägare en gång i tiden öppnade den nu världsberömda restaurangen Noma (modernt skandinaviskt kök). En trio på tre smørrebrød blir en utmärkt lunch. Min favorit var, föga förvånande, mackan med råbiff. Den andra mackan på bild nedan är inte min, men pålägget var typ fisk och ägg.

Brödet var dessutom hembakat, på bovete, så det var glutenfritt.

IMG_3224

IMG_3225

IMG_3226

Lillängens Gårdsbutik i Sunne

IMG_2566

I helgen var jag i Sunne och hittade till Lillängens Gårdsmejeri. Getost är laktosfri och alla sorter kostade 215 kr/kg här, så jag kom hem med närmare kilot av blandade ostar. Getmese, saltad färsk, pepparchèvre och en röd kittost.

Jag ringde på lördagen och frågade om öppettider. ”Vi har alltid öppet.” På plats fick vi själva väga ostarna och räkna ut priset. Inga konstigheter.

Bäst av allt: fick klia en av getterna i skägget.

IMG_2555

IMG_2549

IMG_2568

Restaurangtips London: Balthazar

IMG_1970

IMG_1967

Det berömda originalet finns i New York, men visst är det här en restaurang i samma stil (fransk bistro) och med samma ägare. På modeveckorna är det fullt av le beau monde här, och annars är det så chict som det blir i London. Själv åt jag ostron. Laxen som sedan följde var lite torr, och linssalladen lite för smörig, så går jag dit igen blir det drinkar. Jag bedömer baren som starkare än köket.

IMG_1972

Restaurangtips London: The Corner Restaurant at Selfridge’s

 

5thecorner

När jag reser ensam går jag gärna på dyrare restauranger för jag upplever mig mer bekväm och att jag får vara mer ifred då. Ensam kvinna på pub är desperat söker sällskap, ensam kvinna på flott restaurang är rik och excentrisk, inbillar jag mig. Till exempel äter jag gärna lunch på lyxvaruhus, där personalen är artig och jag kan se ut och bete mig hur jag vill.

Dessutom är maten oftast bra. Som på The Corner Restaurant & Champagne Bar på Selfridge’s i London, där du får närproducerad mat i säsong. Till exempel en jävlig god carpaccio för dryga hundralappen.

På Selfridge’s finns också en Hix-restaurang… och moderna franska bistron Aubaine, som lämpligt nog ligger mitt i skoavdelningen. IMG_1826