Idag åt jag en rest från måndagens middag, en pasta carbonara som sambon vevat ihop. Jag kommer aldrig igen att äta en carbonara på något annat än vindelnrökt skinka. Den rökiga smaken är så rökig att det nästan är som att lukta på sin Helle Hansen efter att ha suttit vid en aftonbrasa på tjerugaddn. Den är så fyllig att den till och med maskerar den annars väldigt tråkiga glutenfria spagettin.

Rättens succé kan förstås också ha haft att göra med den utmärkta parmesanosten som jag kånkade hem från Bologna för några veckor sedan.