Instagram vs Reality på Aira

Välkommen till mitt glamourösa liv där jag går på lyxrestaurang! Välkommen också till den skitiga sanningen bakom glamouren.

Hummer på tre vis inkluderande en nätt och vackert upplagd klo.

 

Har du hört talas om Aira? Klart du har.

2009 brann restaurangen Lisa på Udden ned. Kändiskocken Tommy Myllymäki öppnade i mars i år lyxkrog på samma plätt på Djurgården, 100 meter från en marina full av stora motorbåtar och små yachter. På utsidan en stram lådliknande byggnad, på insidan en luftig sal signerad stjärnarkitekten Jonas Bohlin.

Självklart tackar jag inte nej till en inbjudan att avnjuta vad som, enligt affärstidningen Dagens Industri, är Sveriges näst dyraste avsmakningsmeny (2500 kr) där. Åh, mitt glamourösa liv!

Jag har två hundar. Båda hundarna, särskilt den äldre, har känsliga magar. De senaste åren har båda hundarna och deras känsliga magar i tur och ordning varit inlagda på djursjukhus i flera dagar, med femsiffriga räkningar (trots försäkring) som följd. Båda gångerna har jag och min sambo trott att vi skulle få åka hem från sjukhuset med tomt koppel – alla hundägares mardröm. Lyckligtvis har mediciner, dropp och veterinärvetenskapen räddat dem, men i vår familj är vi som du förstår mycket noga med vad och hur mycket våra hundar äter.

I världen råder en pandemi, i Sverige håller vi därför social distans och uppmanas undvika kollektivtrafik. Jag är dessutom lat. Så jag föreslår för sambon att vi, just samma dag som mitt lyxbesök, ska ta bilen till Djurgården för att erbjuda våra fyrbenta familjemedlemmar en extra härlig promenad inte helt långt från Aira.

På Djurgården finns spännande saker som hästar, rävar och massor av andra hundar att nosa efter. Eftersom jag är ett strategigeni råkar hundpromenaden på Djurgården schemaläggas timmen innan mitt Aira-besök.

Djurgården är ett hundparadis!

Djurgården är alltid vackert, även en grå höstdag, och precis som väntat är promenaden en hundsuccé. Eventuellt är det något med närheten till vatten, att havet bär dofter på ett annorlunda sätt, för vår trötta gammelhund spänstar omkring som en unghund med nosen fladdrande som en vindflöjel i styv kuling. Djurgården är ett hundparadis!

Inte minst för att där finns bajs, en delikatess för många hundar.

Det absolut sista som händer, när jag och resten av min familj ska skiljas åt utanför Aira, är att gammelhunden kastar sig fram i gräset och snabbt slukar något okänt som varken jag eller sambon hinner se. Eftersom han är känd som koprofagen i familjen, kastar jag mig fram och kör ner mina bara händer i hans slemmiga gap för att slita ut det främmande föremålet. Han är rottweilerblandning och har kraftiga käkar som utan problem knäcker kotlettben och mina händer stör honom inte nämnvärt; nävarna blir allt rödare och råare. Men eftersom jag och min hund är lika envisa gräver jag mig ändå djupare ner i hans svalg.

Operationen är endast delvis framgångsrik. Jag får grepp om och lyckas kasta ut en liten spillningsbit i rävstorlek, medan familjens absolut äckligaste medlem nöjt sväljer något som sannolikt är nätt liten rävbajskorv.

”Ha så trevligt ikväll”, säger min sambo och försvinner med Snuskiga Gårdvaren och hans son Skötsamma Unghunden till bilen.

Kvar står jag och två rödgnagda, slemmiga händer och stinker skit. Min största önskan i livet är att Aira har entrédörr som öppnas med hjälp av fotoceller.

Nom nom nom.

 

Aira har inte entrédörr som öppnas med hjälp av fotoceller. Däremot är portens handtag av den ögleformade modellen och det är alltså möjligt att tråckla in armen genom handtaget utan kontakt med mina bajshänder.

Som det flotta stället Aira är, har den övertaliga personalen absolut koll på kvällens gäster. Jag hinner knappt in genom dörren förrän hovmästarinnan har identifierat mig som gäst till en av lyxrestaurangens stammisar och informerat mig om det bara är att följa med hennes manliga kollega in i själva restaurangdelen så ska jag strax förenas med den vänliga människa som avser bjuda mig på Sveriges näst dyraste avsmakningsmeny.

Visst. Det är bara en liten detalj jag måste ta hand om först: bajshänderna. Jag hoppas innerligt att stanken inte når ända fram till det eleganta personalparet vid hovmästarpulpeten när jag ursäktar mig för att ”pudra näsan”.

Tyvärr är toaletternas handtag till skillnad från ytterdörrens inte av det generösa slaget. Handtaget ligger istället platt mot själva dörren, helt utan utrymme för arm-inlirkande. Hade jag varit utrustad med våtservetter, pappersnäsdukar eller bara en halvful tröja hade jag givetvis greppat handtaget med ett skyddande lager tillhygge emellan, men nu har jag inte minsta godispapper löst i handväskan. Det finns bara en sak att göra och det är att återvända till det eleganta personalparet vid hovmästarpulpeten. Så jag går tillbaka till dem, insvept i ett moln av bajslukt, och anlägger en krystat lättsam ton:

”Ursäkta, kan någon av er hjälpa mig att öppna toalettdörren? Jag är verkligen sååååå smutsig om händerna!”

Jag vet inte om någon har provat att tvätta bort rävbajslukt någon gång, men prova gärna. Det är inte gjort i en handvändning, så att säga, trots Airas dyra och starkt parfymerade handtvål från Byredo.

Min smala lycka är att lyxiga Aira inte är på något sätt trångbott eller överbefolkat så det är enkelt att hålla social distans medan jag avnjuter Sveriges näst dyraste avsmakningsmeny.

Och det är ju med bajs som med alla andra lukter: man vänjer sig. Framåt rätt nummer tre känner jag den inte ens; jag ber en tyst bön att detsamma gäller den snälla människa som haft oturen att välja just mig som middagssällskap.

Här är en annan variant av hummern.

 

Maten på Aira är i säsong och menyn uppdateras ofta.

Maten på Aira var fantastisk, servisen ännu bättre och bäst av allt var miljön! Jag ser fram emot att spara ihop pengar och gå tillbaka dit. Nästan gång kommer jag att vara avstressad, välklädd och dofta svagt av elegant parfym.

Låt oss konstatera att både jag och min hund var nöjda med våra respektive lyxmåltider, tyvärr var hans kväll mer avslappnad och bekymmerslös än min.

Lägg ett bokmärke på den här texten. När du funderar om andras liv är så fantastiska som de verkar i sociala medier kan du gå tillbaka hit och glädjas över hur lite rävbajs du ändå har i ditt liv.

Instagram vs Reality, jo jag tackar.

Varsågod för sommarens bästa svenska orange vintips

Sommarens godaste vin är orange! Och svenskt! Varsågod för tips.

Textur, 269 kr, i Systembolagets tillfälliga sortiment. Endast i Stockholm, Göteborg och Malmö.

 

I skånska Klagshamn finns ett svenskt vinmakeri som jag hoppas kunna besöka en dag! Där görs ett orange naturvin som blivit 2020 års favorit.

Begreppet ”naturvin” avser ett vin som har framställts så icke-industriellt som möjligt.  Jästen som används är exempelvis vanligtvis naturjäst, odlingen ekologisk, sulfiter används lite eller inte alls, produktionen småskalig och druvorna skördas för hand.

En del naturviner görs till och med i gammeldags amforor av lera, av vinmakare som vill vara extra ursprungstrogna.

Tyvärr finns det igen exakt definition av eller certifiering för ”naturvin”. Olika producenter tycker att det betyder olika saker. Därför kan i princip vem som helst kalla vilket vin som helst för naturvin.

Jag gillar naturviner för att de är oförutsägbara. Ett och samma vin kan smaka olika när det tas ur olika flaskor. Naturviner är stökiga och okontrollerade, och därmed ofta överraskande och intressanta. Smaken är ofta mer komplicerad och mindre snäll än konventionella viners.

Doften är ofta lite funky eller skunkig, medan smaken ofta innehåller många olika upplevelser i samma klunk.

Ett orange vin är ofta – men inte nödvändigtvis – ett naturvin. Vinet får sin speciella färg av att de vita druvorna får ligga på sina skal längre (skalmaceration) och då får drycken en mörkare färg. Röda viner görs så – skalet får ligga med vid jäsningen och laka ur både tanniner och färg.

Jag upptäckte orange vin första gången på en flott hotellbar i London och har sedan dess förkovrat mig i ämnet (det vill säga druckit många sorter). Det har blivit lättare med åren, eftersom naturviner har blivit populärare och därmed enklare att hitta.

Ett exempel på orange viners popularitet är att de nu till och med går att hitta på Systembolaget, vilket var hur jag hittade vårens och sommarens favorit Textur. Textur görs i skånska Klagshamn, där det har funnits en liten vingård sedan 2001. Vingården i Klagshamn gör 6000-7000 flaskor (av olika viner) på ett år, och jag gissar att jag har druckit ungefär hälften av dem. Nämen, 10-15 stycken har det allt blivit.

Jag är absolut en sådan som gärna dricker vin medan jag lagar mat, ibland till och med hellre än TILL maten och för mig är Textur ett sånt vin. Vill du dricka vinet till mat kan du tänka på det som ett vitt, torrt, mineraligt vin. Gott exempelvis till vit fisk.

Nu blir’e waldorfsallad och andra 70-talsklassiker (Bonus! Recept på redd skinksoppa)

Mat från 70-talet är väldigt roligt! Nu har jag hittat ett sätt att för endast 20 kronor fökovra mig i ugnspocherade ansjovisägg, värdinnans krämbakelser och korvgulasch.

20 kronor för fler än 100 recept!

 

Loppis är roligt! Om du rör dig utanför storstäderna kan du fortfarande göra riktiga fynd. Häromdagen köpte jag en bordsgrill, trots att jag redan har en, bara för att den kostade 260 kronor och var tjusigt röd. För 20 kronor hittade jag på samma ställe en samling receptkort från 70-talet.

Du kanske tror att 70-talet är omodernt och tråkigt. Omodernt – ja. Tråkigt – nej! 70-talet är bara missförstått.

70-talets oförtjänt dåliga rykte kommer sig förmodligen av saker som att avokado och ananas fortfarande var exotiska då. Och medan ananas idag ses som på sin höjd en tvivelaktig pizzaingrediens, har avokadon fått kultstatus i diverse ”hälsosamma dieter” (2000-talets ord för 70-talets betydligt rättframmare ”bantning”). 70-talet var på många vis före sin tid!

Frukt i maten var poppis! Här kiwi och konserverade persikohalvor i en fläskfilérätt – så blir den ”orientalisk”.

 

Du kanske tror flintasteken var en 90-talsuppfinning? Nej, den har anor från 70-talet!

 

Ur denna receptskatt: äggkupoler med skinka, lax- och tonfiskmousse, broccolitimbaler med mandelsås, krabbsallad med dill, redd skinksoppa…

Det ska bli mig ett nöje att återuppta bekantskapen med den numer närmast utdöda ingrediensen ”salladskrydda”, som förekommer flitigt i recepten. Det här kan inte bli annat än succé!

Den här stora lyckan vill jag inte hålla för mig själv utan delar med mig av ett av de mest intressanta receptet. Varsågod!

”Snabblagad och mycket god är den här soppan. Skinkan kan bytas ut mot kassler eller rester av annat kött.”

REDD SKINKSOPPA (4 portioner)

75-100 g rökt skinka
75-100 g rökt kalkonrulle eller kokt skinka
1 gul lök
1 stjälk bladselleri
1 grön paprika
3 msk smör eller margarin
1/2 tsk salt
1 1/2 tsk rosépeppar
1/2 tsk timjan
1 krm svartpeppar
5 msk vetemjöl
5 dl köttbuljong
3 dl kaffegrädde
2 dl mjölk

Gör så här:
Skär skinka och kalkonrulle i tärningar. Skala och hacka löken. Skär selleri och paprika i små bitar.
Smält matfettet i en kastrull. Fräs lök, selleri och paprika några minuter.
Strö över salt, peppar, rosépeppar, timjan, svartpeppar och mjöl. Blanda om.
Vispa ner buljong, grädde och mjölk. Låt koka fem minuter.
Blanda ner skink- och kalkonbitar och låt soppan bli riktigt varm.
Smaka av och krydda ev mer. Servera.

Ett härligt söndagstips!

Matlagning för lata – recept på, tillagning av och serveringstips för grillad paprika

Vill du impa med ett smörgåspålägg som är tillagat och hemlagat på samma gång? Står du vid grillen mest hela sommaren? Då har jag ett enkelt och snabbt tips till dig!

Sånt här har vi i kylen varje sommar!

Grillad, skållad, strimlad och oljeinlagd paprika är ett genialt smörgåspålägg!

Dels är det lent, sött och gott och ger frukostmackan en extra dimension. Dels är det superenkelt att göra men har viss imponeringsfaktor eftersom det är ett TILLAGAT smörgåspålägg. Samtidigt gör du det praktiskt taget med vänsterhanden medan du egentligen grillar och lagar till något annat. Perfekt ju!

Enklare kan det inte bli: Det enda du behöver göra är att lägga  vanliga paprikor på grillen och se till att grilla dem ordentligt runt om.

Sedan låter du dem svalna. Sedan skalar du dem. Jag använder en bordskniv för att riva bort skalen, ungefär som om jag skalade en bucklig röd jättepotatis. Sedan skär du bort kärnhusen och sköljer bort frön som fastnar och dräller. Sedan strimlar du paprikorna och lägger dem i en bunke eller burk med olivolja och salt. Klart!

Vanligaste misstagen vid paprikagrillning:

1. Du grillar för kort tid.

Paprikorna ska med fördel grillas minst 20 minuter, gärna 30, kanske till och med 40. Lägg dem på sidan av den absolut varmaste glöden och bli inte nervös om de blir lite svarta. Om du grillar något annat till middag kan du börja äta och låta paprikorna ligga kvar en stund extra efter det.

2. Du grillar bara långsidorna

Kortsidorna måste också grillas, annars lossar skalet inte jämnt. Så ställ paprikorna på vardera änden en lång stund. Det är också därför det tar så vansinnigt lång tid att grilla klart paprikor – men den som väntar på något gott…

Så här såg det ut på instagram sist jag grillade:

Grillade egentligen småpaprikor, men slängde på tre stora också.

 

Så här såg det ut på köksbänken ett par dagar efter grillen när jag rensade och gjorde i ordning paprikorna.
Två perfekta frukostmackor: en söt med med köttfärssås och grillade paprikor, en salt med ägg och kaviar.

Serveringstips 2: Grekisk sallad med en twist! Min kollega med rysk-polska rötter tipsade om att grillade paprikor är vansinnigt gott i en sallad med fetaost och oliver så det gjorde jag igår. Mums!

Grekisk sallad med en twist, det vill säga grillad paprika.

 

Varsågod för sommarens bästa grilltips!

Sommarpickles på gurka och rädisa

Det är roligt att lägga in saker! Gurka brukar ju alla lägga in, men missa inte att pickla morötter och rädisor också.

 

Det enklaste sättet att lägga in livsmedel är en 1-2-3-lag, med en del ättika, två delar socker och tre delar  vatten.

Utöver det kan du lägga med andra saker, som senapsfrö, dill, lagerblad, kryddpeppar eller annat gott som du har sett i något recept eller i någon inläggning din mamma eller mormor har gjort.

Hur äter man då sina picklade grönsaker?

Inlagd gurka är jättegott som smörgåspålägg, men skär gärna grönsaken i lite tjockare skivor då tunt skivad gurka fort blir sladdrig. Inlagda morötter och rädisor är goda i olika sallader, exempelvis asiatiska. Inlagd rädisa konsumeras med fördel omgående då lagen drar ut det röda ur skalen och färgad det vita innanmätet rosa. Fint, men inte lika fint som en rädisa som har fått behålla ursprungsfärgen.

Det tar ungefär 10 minuter att lägga in något, så du får mycket matlagning på kort tid. En 1-2-3-lag är dessutom närmast idiotsäker – till och med barn kan lyckas. Tänk bara på att lagen ska kokas eller röras ihop så att strösockret löser sig.

Terroirs Winebar i London serverar jättegoda naturviner och ännu godare mat

Naturviner är ju rysligt trendiga och vem vill inte vara trendig? Jag föreslår att du är trendig i London, där pärlan Terroirs Winebar ligger.

Ostron med schalottenlöksvinäger eller citron.

Jag älskar naturviner, ju knasigare desto bättre!

Hos Terroirs Winebar finns de i överflöd, säkert närmare 100 att välja på i både rött, vitt och orange. Och medan många naturviner kan vara svåra/svårdruckna är Terroirs naturviner behagliga och tillgängliga i både smak och pris.

Menyn är anspråkslös men inte maten.  ”Beska blad med gorgonzoladressing” toppar listan över det bästa jag ätit i salladsväg.

Gorgonzoladressningen görs förutom på blåmögelost på grädde och vinäger. Nom nom! Råbiffen med rostat bovete är genial. Och bortsett från att morotsrätten ser ut som en kastration är den underliggande purén underbart mjuk och smörig – perfekt efter de vinägerdränkta ostronen som inledde måltiden!

Favoriten blir vad som kallas ”oxiderade” naturviner som i smaken påminner om det jättegoda franska starkvinet pineau,

en perfekt avslutning på måltiden tillsammans med en krämig fransk, Brie-liknande vitmögelost.

Så gott att det är värt att åka till London igen bara för denna kombo!

Adressen till Terroirs Winebar är 5, William IV Street.

Låt inte det faktum att gatans nedre del huserar hemlösa och deras tält hindra dig från att besöka den här underbara pärlan!

Det var för övrigt tvärs över Themsen på baren Dandylyan, som inte finns längre, som jag för första gången drack ett orange vin.

Bubblare: Italienska restaurangen Margot, 45, Great Queen Street, som tillsammans med Hakkasan Hanway Place ständigt ligger på min topp 5-listan över favoritrestauranger i London.

Jag skrev mer utförligt om Margot här.

Covent Gardens dyraste och bästa bar

Har du spenderbyxorna på och är på väg till London vet jag precis var du ska gå för lyxigt barhäng: One Aldwych!

Just nu är det fortfarande julpyntat på One Aldwych.

När jag besökte One Aldwych första gången var hotellet nyöppnat och jag hade just varit i Brighton och intervjuad Fatboy Slim i hans hem.

Det lyxiga hotellets bar har alltid tilltalat eleganta kostymmän och kostymkvinnor på väg hem från sina skrivbordsjobb i city, men själva lokalen har känts mer som en utställningslokal än ett mysigt ställe att slappna av på. Exklusivt – men kallt.

Nu är inredningen omgjord! Borden är fler, de tomma ytorna mindre, och dekorationerna mer ombonade! Supertrevligt.

Drinkmenyn har också fått ett uppsving och känns modernare. Det har också blivit lättare att förstå vad drinkarna kommer att smaka – den tidigare cocktailmenyn var mer av ett mysterium. Och betalar du 17 pund för en drinkjävel vill du inte köpa grisen i säcken, så att säga.

Adressen är enkel: 1, Aldwych.

Bubblare: The American Bar på Savoy, Londons äldsta cocktailbar, på The Strand. Där är drinkarna för övrigt ännu dyrare än på One Aldwych.

Om du är på väg till London, eller ÄR i London, och läser mina tips är det bara att säga grattis! Du kommer inte bli besviken (däremot möjligen ditt kreditkort).

Favoriter för frukost i Covent Garden

Just hemkommen från London har jag några färska tips på vad du kan äta och dricka i mitt favoritområde Covent Garden istället för att knapra bacon från hotellbuffén.

Jag tycker visserligen att hotellfrukost är en gudagåva, men ibland är det roligare att vara ute bland folk och känna pulsen!

Ankröra, eller rörig anka? En smakfest för både öga och gom!

Jag är väldigt förtjust i frukosten på The Ivy Market Grill i Covent Garden, men nu har jag äntligen hittat ett ställe som är ännu bättre (till bättre pris).

The Black Penny har nämligen fått mig att både äta och tycka om sötpotatis. Jag avskyr sötpotatis! Det är dessert förklädd till potatis, ett djävulens påfund! Enda gången där sötpotatis är gott är i The Black Pennys duck hash.

Sötpotatisen har använts som rotsak i ”ankröran”, inte som potatis, vilket gör anrättningen lyckad.

Dessutom blir alla livsmedel goda med salt och ankfett! Även äggröran är mycket god, tricket stavas då s-m-ö-r.

Stor varning för det glutenfria brödet som ser ut som och smakar masonit!

Akta dig! Annars kommer sågspånsbrödet och tar dig!

The Black Penny finns på 34, Great Queen Street och också på Sloane Square och South Bank.

Här äter du bästa budgetlunchen i Covent Garden

Stockholms restauranger är många och väldigt bra, men i London finns det ännu fler! Och jag försöker äta på så många av dem som möjligt när jag besöker min gamla hemstad.

Eftersom jag var där i helgen och åt mig igenom Covent Garden tänkte jag tipsa om några gamla favoriter till lunchrestauranger som fortfarande håller måttet. Dessa är dessutom snälla mot plånboken!

Phō, 65A Long Acre (men finns över hela London)

Underbar vietnamesisk buljongsoppa!

Antingen gillar du phō eller så har du fel!

Den vietnameiska, över natten-kokta buljongen som ligger till grund för den delikata soppan är aromatisk och salt och syrlig på samma gång! Jag äter gärna min med biff. Nudlarna i soppan är glutenfria risnudar, inte vetenudlar som annars ofta är fallet, till stor glädje för oss intoleranta.

Kryddhyllan.

Kafékedjan Phō är bäst av så många anledningar: räds inte kryddor, rimliga priser, underbart vackert jasminte.

Vem blir inte hjärtevarm av en blomma i teet?

Bubblare: Indiska Sagar, en vegetarianfavorit, på 31, Catherine Street (även på Percy Street)

Glutenfria och veganska Kancheepuram Idli, ris- och linsdumplings, samt papadam.

 

Paper Paneer Dosa, knaprig ris. och linspannkaka, med gottiga röror.

Återupptäckt roséfavorit för än är inte sommaren slut

Det är fortfarande roséväder så i fredags gav jag mig på en gammal roséfavorit – Miraval. Så här gick det!

2014 var min Miraval-sommar.

Sedan dess har det hajpade rosévinet changerat – 2013 var tydligen en särdeles bra årgång – men nu har jag återupptäckt det ljusrosa, mineraliga vinet från Provence.

Miraval kommer från en vingård som är mest känd för att ägas av separerade kändisparet Brangelina, Brad Pitt och Angelina Jolie, men sköts av en traditionstrygg vinfamilj, och har utsetts till världens bästa rosévin av ansedda Wine Spectator. 2014, när min Miraval-besatthet peakade, köpte jag det ur Systembolagets tillfälliga sortiment så länge det fanns, sedan lärde jag mig på vilka restauranger det fanns att beställa. Sån är jag.

De senaste fem åren har jag inte haft någon vidare känsla för rosé – rosévin kräver riktigt varm sommar med ljumma kvällar för att komma till sin rätt. Men med den formtopp sommaren visar nu i augusti var det dags att ge rosén en chans. Så jag testade Miraval igen och blev nöjd!

Druvorna är av sorterna cinsault, syrah, grenache och rolle – det sista är en för mig främmade druva. Rolle finns tydligen även i norra Italien och heter då vermentino.

Vinet finns i det tillfälliga sortimentet så det är inte särskilt enkelt att få tag på, men det kostar bara 185 kronor flaskan. Det är väl spenderade pengar, för vinet är väldigt trevligt! Jag tycker inte om bäriga, täta roséviner, jag vill gärna ha dem blommiga eller mineraliga. Miraval är mineraligt på ett nästan salt vis med en liten citrusfräschör (very mycket Medelhav!) och luftigt.

Jag köpte två flaskor på en gång och väntar nu på nästa värmetopp så jag kan balkonghänga lite med min återfunna rosékompis. Vinet ska inte lagras så jag måste så klart dricka upp det nu i sommar.

Bästa maten från Tärnaby till New York