Fika, Sött

Kafferast med After Eightjävlar

1 kommentar

Finns det någon någonsin som har lyckats att äta bara en After Eight? Det skulle så klart se elegant ut att njutningsfullt inmundiga endast en tunn mintkrämschokladkvadrat på maten, lite brittisk förfinat sådär. För mig blir det istället ett massivt moffande där jag inte kan vänta tills jag svalt en förrän jag lägger in nästa. Ibland försöker jag till och med få in så många som möjligt i munnen samtidigt.

Nu på företagets kafferast bjöd chefen (jag) de anställda (mig) på just After Eight. Avsikten var verkligen att äta en. Som ett slags karaktärsprov.

Jag slutade efter sex.

Och det var bara för att asken var tom.

Fika

Jura vs Nescafé

2 kommentarer

Som vi älskar vår Jura Impressa C5! Tyvärr var sjuåriga trotjänaren på lagning i juni i år och efter mindre än en månad var den trasig igen. Vet inte vad som hänt – vi trodde verkligen vi hade fått tag på lite schweizisk kvalitet. Och då maskinen är  tung och motståndet mot att springa tillbaka och förklara vår otur stort, har den blivit stående. Vi har – och nu skäms jag lite – kört pulverkaffe på Daisy Beauty-redaktionen (skönhetstidningen jag jobbar med). Och köpt kafékaffe flera gånger om dagen (dyrt!). Så när det fanns möjlighet att få låna och prova en Nescafé Dolce Gusto var jag snabb att säga ja. Nu får vi se hur kapselkaffet från bland annat Zoéga står sig mot Juras färskmalda bönor. (Vi brukar köpa våra bönor på Non Solo Bar eller Sosta.) Sambon är skeptisk.

Hemlagat, Middag, Recept

Recept: Köttfärslimpa med morötter och grillolja (3 personer)

2 kommentarer

Förra helgen gjorde jag köttfärslimpa till sambo och svärmor. Vi skulle stänga sommarstugan och behövde något som var enkelt och passade höstregnet i Gävle. Meningen är väl egentligen att köttfärslimpan ska räcka till fyra personer, men vi var väldigt hungriga.

Om du också vill veva ihop en maträtt som lagar sig själv (särskilt om du serverar den utan sås, vilket också går bra då köttfärslimpan är saftig) så gör du så här:


Jag använde: Blandfärs (fast köttfärs är bättre med tanke på att grilloljan gör limpan rätt fet), morötter, gul lök, ägg, honung, grillolja, salt, peppar.


Riv en gul lök och 3 medelstora morötter.


Rör ihop 1 ägg, 400 gram köttfärs, knappt 1 tsk salt och 1-2 krm svartpeppar.


Be någon annan röra den ”tunga” (det vill säga: tråkiga) köttfärsen medan du häller ner 2-3 msk grillolja.


Rör ner (det vill säga: låt någon annan röra ner) riven lök och rivna morötter.


Kladda ner i smörsmord form. Grädda i 175 grader i 45 minuter.


Servera med kokt potatis, gräddsås (gärna med svamp), lingonsylt och hackad persilja.

Resor

Det perfekta baconet

Nu är ju maten i Italien sällan dålig men jag vill ändå påpeka att jag för en månad sedan lyckades äta mitt livs mest perfekta bacon på Grand Hotel Trento i, häpp, just Trento. Jag råkade vara där på en resa som har med mitt skönhetsredaktörsjobb att göra, men mat tog lika mycket plats som hudkrämer på programmet.

Jag är en varm anhängare av bacon som är så krispigt stekt att det är stenhårt, och för att det ska vara gott måste baconet också vara tunt. Och inte för salt (fast eftersom jag är saltoman säger det inte så mycket).

Jag ska inte svära på att det var pancetta men någon vanlig grisröv var det inte heller.

Glutenkänslighet, Resor, Restauranger

Det här med glutenkänslighet…

Jag är ju både laktos- och glutenkänslig. Det är tydligen ganska vanligt att glutenintoleranta blir laktosintoleranta som sekundärt symptom om de inte känner till sin glutenintolerans eller struntar i den, men sedan jag tack vare min dietist upptäckte att jag inte tål gluten tål jag gudskelov laktos rätt bra (Hej, Ben och Jerry!). Jag bör ändå tänka efter när jag handlar mat eller innan jag beställer gräddsås på restaurang.

Mot laktoskänslighet är det enkelt att ta ett enzympiller som gör dig tåligare. Mot glutenkänslighet finns ingen hjälp. Senast jag åt mycket gluten med flit var på italienska pärlan Al Boccon di’vino i Richmond (bilden) utanför London för ett år sedan. Den lilla restaurangen har en sittning och en meny och varenda en av de många avsmakningsanpassade rätterna är gudomliga. Gu. Dom. Liga! Det här är inte stället där du säger nej tack, jag vill inte ha er hemlagade ravioli med skinka i smörsås. Det här är stället där du bestämmer dig för att strunta i konsekvenserna och äter. Jag klämde alltså i mig två gigantiska bitar tiramisù som avslutning på sjurättersmenyn där pasta ingick mer än en gång.

Fyra timmar efter att jag hade somnat vaknade jag av att jag svettades. Jag sparkade sambon vaken bara för att se om han också hade lagt märke till att värmepannan stod på max men det hade han inte. Det var min kropp som straffade mig. Hela natten kallsvettades jag och kunde inte sova eftersom jag mådde så illa som jag inte har gjort sedan jag klämde en carpacciotårta följd av pizza på Capri i juni 2005 (på den tiden trodde jag fortfarande att jag tålde gluten). Inte kräkillamående utan som om jag hade en bäver i halsen samt svalt en oxe hel på tvären.

På morgonen lyckades jag bajsa sönder handikapptoaletten på flotta Dean Street Townhouse, där jag hade frukostmöte. Och eftersom immunförsvaret sänkts så däckade jag ett dygn senare i influensa och blev liggande en vecka (vilket alla egenföretagare vet är braaaaaa för ekonomin!).

Så om du undrar varför jag tackar nej när du vill bjuda på kanelbulle eller nybakad bröd så är det därför.

Hemlagat

Dagens: Vindelnrökt carbonara

1 kommentar

Idag åt jag en rest från måndagens middag, en pasta carbonara som sambon vevat ihop. Jag kommer aldrig igen att äta en carbonara på något annat än vindelnrökt skinka. Den rökiga smaken är så rökig att det nästan är som att lukta på sin Helle Hansen efter att ha suttit vid en aftonbrasa på tjerugaddn. Den är så fyllig att den till och med maskerar den annars väldigt tråkiga glutenfria spagettin.

Rättens succé kan förstås också ha haft att göra med den utmärkta parmesanosten som jag kånkade hem från Bologna för några veckor sedan.

Bästa maten från Tärnaby till New York