Recept: Laxfilé med parmesanmos (3 pers)


Skala, stycka och koka fem stora potatisar. (Mjöliga är bäst till mos, men andra går också bra.)


Plocka fram fiskvänliga kryddor, som citron-, rosé-, vitpeppar, dill, fänkål eller färsk koriander. Och salt!


Lägg laxfilé med skinnet nedåt i oljad form, krydda på och sätt in i ugnen 175 grader i 15-20 minuter.


Smält 2 msk smör i 1 dl mjölk i en tjockbottnad kastrull. Krydda med lite salt och vitpeppar, ev muskot.


Riv smakrik ost, exempelvis parmesan el Västerbottens-, så du får ungefär 1 dl rivost.


Är potatisen mjuk nu? Häll av vattnet och elvispa skiten ur den.


Häll värmda smörmjölken i potatisen tills du får önskad konsistens. Du behöver inte använda allt.


För mycket elvisp ger moset lattjo konsistens. Använd slev el slickepott för att veva ner osten.


Ungefär nu är laxen klar i ugnen, sådär perfekt tajmat.


Hade jag haft ärtor i frysen hade jag serverat det till. Ingen sås behövs pga fluffmoset.

En rätt som blir klar på 20-25 minuter och som du hinner både laga och äta på en normal lunchrast. Har du dessutom lyckats skicka iväg sambon på älgjakt så får du matlåda i ett par dagar.

Jag märker att jag ofta gör mat för tre personer. Jag gissar att det är för att de recept jag en gång lärde mig laga från egentligen är gjorda för fyra personer och att vi äter mycket mat hemma hos oss så det blir antingen fyra små eller tre rejäla portioner.

Idag: Riche pop-up-restaurang, Årets konditor-tårta, grogg

Idag har jag liksom igår sprungit runt på presskontor och knytit kontakter, informerat mig och tittat på nyheter. Jag började vid lunch och frossade på skagen med löjrom, två sorters råbiff och köttbullar med potatismos från Riche, som hade satt upp en pop-up-restaurang på ett presskontor. På eftermiddagen åt jag en av de tre tårtor som Årets Konditor tävlade med i fredags, en härlig moussehistoria med päronkonjakskokta päron och karamelltäcke. Och innan jag gick hem blev det whisky sour på honungswhisky.

Vilket förfärligt liv jag lever, det är synd om mig.

Igår: Wallmans 20 år

Igår firade nöjessalongen Wallmans 20 år med en storslagen nyinvigning. Och om maten som kommer att serveras där framgent är det minsta lik de mini-maträtter som serverades igår, kommer jag att hänga ofta på Wallmans. Både den glaserade halstrade tonfisken, som serverades på sked, och lammet som kom i en makalös chèvrekräm, var värda en omväg.

Nu ska bara servitörerna lära sig att det heter just chèvre också. Jag förstår inte vem som har hittat på det där ordet chevré.

Idag: Rawfalafel från Yogayama, hängmörad biff från Pontus

Idag är det så kallade ”pressdagar”. Det innebär att journalister och numer också bloggare hänger runt på olika presskontor och blir uppvaktade som små kungligheter. Det serveras alkohol från förmiddag till kväll, presskontoren trumfar varandra i uppfinningsrik catering och vid avgång delas presentpåsar påsar med pressprover ut. Från början var pressdagarna ett bra sätt för framför allt modejournalister att se kommande säsongs kollektioner samlade, för alldeles efter pressdagarna börjar kläder att lånas ut till fotograferingar. Har du då inte sett kollektionerna så är det risk att du som stylist inte vet vad du ska fråga efter när du själv ska fotografera – plaggen är ju aldrig på plats. Idag presenteras också skönhetsnyheter på pressdagarna, skönhetsnyheter du egentligen kan se när som helst men pressdagarna är ett smidigt sätt att se alla nyheter på en och samma gång. Samtidigt är omständigheterna så generösa och flotta att jag nästan skäms. Särskilt mycket skäms jag när journalister/bloggare blir sedda utanför pressvisningarna när de rensar sina påsar på information och bilder – materialet de behöver i sitt arbete – och slänger det i närmsta papperskorg medan de behåller skönhetsprodukter, scarves och andra fina pressgåvor/produktprover de vill använda privat. Jag antar att man kan ha lite olika förhållanden till sitt uppdrag.

Idag besökte jag ett modeföretag som serverade raw food från Yogayama, bland annat raw falafel. Raw food är, enligt entusiasterna, en ”livsstil för maximal hälsa och skönhet”. I korthet kan man säga att maten tillagas… inte alls. Den ska inte ha varit upphettad till mer än 40 grader och ingredienserna är ekologiska, oftast veganska och det påstås att du får i dig optimalt med vitaminer, mineraler och enzymer när du äter raw. Jag har ätit jättegod raw food, men låt oss konstatera att en kall spiskumminkryddad gummiboll inte är en falafel. Låt oss konstatera att lunchen från Pontus som serverades hos en närliggande PR-firma var mer i min smak: kött, fett och salt.

Recept: Kålpudding (4 pers)


400 gram blandfärs, ett litet vitkålshuvud, olja och sirap.


Strimla vitkålen. Ska man vara noga, och det ska man ju inte, ska det vara 700 gram. Ett litet huvud där man avstår från allra hårdaste mittbiten är ungefär lagom.


Stek kålen i rapsolja. Det brukar behövas två vändor i stekpannan, för det är en förfärlig massa kål.


Rör ihop blandfärsen med salt och peppar. Experimentera gärna med fler kryddor.


Häll sirap i kålen. Gott!!! Snåla inte, några matskedar kan du kosta på dig.


Lägg färsen under och kålen ovanpå i en stor ugnsfast form.


Sedan ska man hälla på 3 dl köttbuljong. Det glömmer jag ibland och det går bra ändå. Men det blir godare med mer vätska. Sedan kör du formen i ugnen i 175 grader i 45 minuter.


Under tiden kan du be souschefen smaka av…


… och vispa ihop grädde och fond i en stekpanna. (Vill du ha såsen såstjock så kan du hälla i maizena, men jag tycker rinnig sås är god och är dessutom lat så jag struntar i det.)


Servera kålpudding med gräddsås och lingon. Kokt potatis är också gott, helst då mandelpotatis.

Frukost: Baconmacka

Om man råkar ut för tråkigt glutenfritt bröd, som man ju gör om man inte tål gluten, kan man piffa brödet. Till exempel genom att steka det i mängder av smör och göra baconmacka.På den här ligger i tur och ordning: Majonnäs, tomat, tomat&äppelmarmelad (tack, Linnéa!), hemkokt senap (tack, moster Ulla!), stekt ägg, knaperstekt bacon, ketchup och saltgurka.

Glutenfria bröd håller sällan ihop speciellt bra så det blir en fördel att göra mackor som ska ätas med kniv och gaffel.

Recept: Enkel förrättssallad med getost (3 pers)

Den här bjöd jag på igår (före kokospanerad spätta) och ikväll ska jag bjuda på den igen (före renskav). Och jag är rätt säker att jag kommer att bjuda på den igen både fredag och lördag nästa vecka. En god sallad kan stå klar på bordet när gästerna kommer och ge dig mer tid att umgås och fördrinka, mycket smidigt.

1 päron
Valfria gröna blad
Valnötter
Getost (jag rekommenderar färsk getost!)
Hallonbalsamico eller annan god balsamico
Olivolja
Salt

Lunch igår: Fiskpudding på hotell Anglais

Igår lunchade jag på hotell Scandic Anglais vid Humlegården i Stockholm. Där serveras bättre sortens bricklunch med tre rätter att välja på. Som glutenintolerant brukar ungefär en av tre bufférätter gå att äta, så även igår när jag fick välja bort den panerade kycklingen och pastan till förmån för klassikern laxpudding. Inte mig emot!

Kände att jag väldigt snart måste prova att laga egen laxpudding, det kan ju inte vara så svårt.

Tips: ”Hembakt” glutenfritt bake-off-bröd

Det här bakade jag ihop (eller så bakade det ihop sig själv) igår: en mix pimpat med nötter och trendiga gojibär (fast nu är visst havtorn det nya gojibäret). Sam gjorde morotssoppa så ett nybakt bröd, som vi glutenintoleranta sällan får avnjuta, satte piff på måltiden. Att pimpa en mix eller halvfabrikat är ett enkelt sätt att känna sig som en mästerkock/-bagare utan att alls ha tid eller kunskap.

Leve Västerbotten: Surströmming från Hälsingland

I september på väg norrut stannade familjen vid Ångersjön för att kissa i skogen (hundarna) och köpa kaffe (jag och sambon). Ångersjöns café är en utmärkt rastplats med badplats för hundar, promenadstigar för alla och flera alternativ på glutenfritt fikabröd för oss glutenintoleranta.

Jag fick ett ryck och köpte surströmming, eftersom det så att säga ingår i familjearvet och jag inte riktigt anammat just den här delen av min kultur. Surströmmingen från Borkbo Salteri var prisbelönt, fick jag veta. Oklart vilket pris det var frågan om. Möjligen att det var belönat med ett högt pris, för filéerna kostade 120 kr/burk och hela strömmingar 100 kr/burk. Skitdyrt. 50 kr är mer normalt pris, exempelvis för Oskars.

Surströmming är ju alltså rutten fermenterad fisk. Firrarna ligger med salt och vatten och ”mognar” i tunnor i 6-8 veckor i 18-20 grader. Och inte förrän i år har jag förstått varför det är gott. Jag har ju trott att man måste svälja fiskarna hela ungefär, men surströmmingen används som en smaksättare till måltiden, inte som huvudprotein. Bitar av filéer läggs på tunnbröd tillsammans med kokt mandelpotatis och andra klassiska tillbehör (hackad gul lök, hackad tomat). Jag slog i år också till på äppelmos på rekommendation från surströmmingssällskapet, men uteslöt efter provsmakning gräddfil på grund av att det blev överflödigt och överlent.

Den fräna, salta smaken av surströmmingen gör sig utmärkt till sötman hos potatis, tomat, lök och äpplen. Njutningen blir komplett med sockerdricka.

Ja, och med snaps.

Bästa maten från Tärnaby till New York