Kategoriarkiv: Glutenkänslighet

Sveriges godaste glutenfria kakor kommer från Granö

Om du inte tål gluten finns det absolut anledning att ta en omväg om Granö i Västerbotten, för där förbi Sara bröd och kakor.

I julas överraskade pappa med både glutenfria mjukkakor och glutenfritt tunnbröd från en bagarstuga på den västerbottniska landsbygden. Det är att vinna högsta vinsten för den som har doppigrytan med vört de senaste fem åren.

Glutenfri mjukkaka, 95 kr/4 halvrundlar.

 

Tunnbröd med messmör.

Det absolut bästa med Saras mjukkakor är att jag äntligen kan göra tunnbrödrullar igen. Godaste pålägget är messmör.

Eftersom jag råkar befinna mig i krokarna endast 11 mil bort kollade jag om Saras glutenfria hade öppet och upptäckte då att det har tillkommit både syltgrottor och kolakakor i sortimentet. Tricket med allt glutenfritt Sara bakar är att det inte smakar glutenfritt (däremot smör, och det är ju 100 gånger bättre). Jag köpte 50 kolakakor och 20 syltgrottor, vilket den som har ätit köpta glutenfria kakor förstår är i minsta laget, men jag ska ju få hem dem till Stockholm också.

Den som liksom jag inte tål gluten förstår lyckan!

Finns med blåbär och hallon.

 

Kolasnittar.

Terroirs Winebar i London serverar jättegoda naturviner och ännu godare mat

Naturviner är ju rysligt trendiga och vem vill inte vara trendig? Jag föreslår att du är trendig i London, där pärlan Terroirs Winebar ligger.

Ostron med schalottenlöksvinäger eller citron.

Jag älskar naturviner, ju knasigare desto bättre!

Hos Terroirs Winebar finns de i överflöd, säkert närmare 100 att välja på i både rött, vitt och orange. Och medan många naturviner kan vara svåra/svårdruckna är Terroirs naturviner behagliga och tillgängliga i både smak och pris.

Menyn är anspråkslös men inte maten.  ”Beska blad med gorgonzoladressing” toppar listan över det bästa jag ätit i salladsväg.

Gorgonzoladressningen görs förutom på blåmögelost på grädde och vinäger. Nom nom! Råbiffen med rostat bovete är genial. Och bortsett från att morotsrätten ser ut som en kastration är den underliggande purén underbart mjuk och smörig – perfekt efter de vinägerdränkta ostronen som inledde måltiden!

Favoriten blir vad som kallas ”oxiderade” naturviner som i smaken påminner om det jättegoda franska starkvinet pineau,

en perfekt avslutning på måltiden tillsammans med en krämig fransk, Brie-liknande vitmögelost.

Så gott att det är värt att åka till London igen bara för denna kombo!

Adressen till Terroirs Winebar är 5, William IV Street.

Låt inte det faktum att gatans nedre del huserar hemlösa och deras tält hindra dig från att besöka den här underbara pärlan!

Det var för övrigt tvärs över Themsen på baren Dandylyan, som inte finns längre, som jag för första gången drack ett orange vin.

Bubblare: Italienska restaurangen Margot, 45, Great Queen Street, som tillsammans med Hakkasan Hanway Place ständigt ligger på min topp 5-listan över favoritrestauranger i London.

Jag skrev mer utförligt om Margot här.

Favoriter för frukost i Covent Garden

Just hemkommen från London har jag några färska tips på vad du kan äta och dricka i mitt favoritområde Covent Garden istället för att knapra bacon från hotellbuffén.

Jag tycker visserligen att hotellfrukost är en gudagåva, men ibland är det roligare att vara ute bland folk och känna pulsen!

Ankröra, eller rörig anka? En smakfest för både öga och gom!

Jag är väldigt förtjust i frukosten på The Ivy Market Grill i Covent Garden, men nu har jag äntligen hittat ett ställe som är ännu bättre (till bättre pris).

The Black Penny har nämligen fått mig att både äta och tycka om sötpotatis. Jag avskyr sötpotatis! Det är dessert förklädd till potatis, ett djävulens påfund! Enda gången där sötpotatis är gott är i The Black Pennys duck hash.

Sötpotatisen har använts som rotsak i ”ankröran”, inte som potatis, vilket gör anrättningen lyckad.

Dessutom blir alla livsmedel goda med salt och ankfett! Även äggröran är mycket god, tricket stavas då s-m-ö-r.

Stor varning för det glutenfria brödet som ser ut som och smakar masonit!

Akta dig! Annars kommer sågspånsbrödet och tar dig!

The Black Penny finns på 34, Great Queen Street och också på Sloane Square och South Bank.

Här äter du bästa budgetlunchen i Covent Garden

Stockholms restauranger är många och väldigt bra, men i London finns det ännu fler! Och jag försöker äta på så många av dem som möjligt när jag besöker min gamla hemstad.

Eftersom jag var där i helgen och åt mig igenom Covent Garden tänkte jag tipsa om några gamla favoriter till lunchrestauranger som fortfarande håller måttet. Dessa är dessutom snälla mot plånboken!

Phō, 65A Long Acre (men finns över hela London)

Underbar vietnamesisk buljongsoppa!

Antingen gillar du phō eller så har du fel!

Den vietnameiska, över natten-kokta buljongen som ligger till grund för den delikata soppan är aromatisk och salt och syrlig på samma gång! Jag äter gärna min med biff. Nudlarna i soppan är glutenfria risnudar, inte vetenudlar som annars ofta är fallet, till stor glädje för oss intoleranta.

Kryddhyllan.

Kafékedjan Phō är bäst av så många anledningar: räds inte kryddor, rimliga priser, underbart vackert jasminte.

Vem blir inte hjärtevarm av en blomma i teet?

Bubblare: Indiska Sagar, en vegetarianfavorit, på 31, Catherine Street (även på Percy Street)

Glutenfria och veganska Kancheepuram Idli, ris- och linsdumplings, samt papadam.

 

Paper Paneer Dosa, knaprig ris. och linspannkaka, med gottiga röror.

Tunnbrödrulle för dig som inte tål gluten

Det är omöjligt att hitta glutenfritt tunnbröd. När det gäller dopp i grytan kan jag ersätta det gudomliga tunnbrödet med en någorlunda hyfsad vört från Friends of Adam, men eftersom vörtlimpa är så svårt att rulla har jag inte ätit tunnbrödrulle på tio år.

Av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att det skulle gå bra att göra en fejkbrödrulle på glutenfri tortilla. Och det gick!

Så igår fick jag, Sam och vår kollega Sanna äta tunnbrödrulle till lunch! Sanna är också glutenintolerant så vi åt tortilla, Sam åt på vanligt mjukt tunnbröd. Det är typ det godaste jag har ätit på länge!

I mataffären provböjde jag två sorters tortilla, BFree och Santa Maria, och valde den som var enklast att böja: BFree. Den funkade jättebra och gick nästan att rulla ihop het utan sprickor. Det är ändå fantastiskt att det idag finns TVÅ olika glutenfria tortillabröd i min lokala matbutik!

Obs att det måste vara räksallad och ketchup på. Och moset ska vara pulver!

Däremot går det bra utan de där gröna bladen som Sanna röstade igenom. Senap och bostongurka är också smaksaker.

Jag kommer att äta tunnbrödrulle igen inom en vecka, så gott var det! Sanna vaknade också med tunnbrödrullecravings idag. Hon löste det genom att äta pulvermos till frukost. En kvinna helt i/med min smak!

Du SER ju så gott det är!

 

Valde mellan denna korv och stockholmare. Nöjd med valet ändå!

 

Senap, bostongurka och gröna blad är valfritt. Ketchup och räksallad ett måste.

 

BFree har böjligaste glutenfria tortillabrödet.

 

Dukat och klart för mig och Sanna!

En perfekt snabblunch då den tog ungefär tio minuter att göra: koka upp två kastruller vatten, vispa pulvermos, värma korv, smeta på, rulla.

4 bästa restaurangerna i Rom (för glutenintoleranta och andra)

Jakten på riktig god glutenfri mat går vidare, och jag har goda nyheter för den som ska till Rom!

Ingen blir ledsen av glutenfri pizza och glutenfri Nastro Azzurro.

 

Nästa gång ska jag testa mer avancerat pålägg hos Voglia di Pizza, vågade inte chansa på vit (=tomatsåsfri) pizza förrän jag visste att botten var god.

 

På via Giubbonari 33 serveras världens bästa glutenfria pizza.

Jag har varit i Rom igen.

Den här gången lyckades jag inte bara äta fantastisk pasta utan också fantastisk pizza. Så ska du resa till den italienska huvudstanden är det här fyra restauranger att hålla koll på, oavsett om du tål gluten eller inte.

 

1. Voglia di Pizza, via dei Giubbonari 33

Eftersom det här är en glutenfri lista måste Voglia di Pizza toppa, för här serveras den bästa glutenfria pizzan jag någon har ätit! Och då har jag de senaste tio åren försökt hitta vettig glutenfri pizza i Boston, Chicago, Stockholm, London och flera ställen i Italien. Även Rom. Jag har inte lyckats tidigare; även om många pizzor är tillräckligt goda så är de fortfarande bara en nästan-version av riktig pizza. Men nu har jag hittat världens bästa glutenfria pizza! Och den är faktiskt lika god som pizza med gluten. Dessutom finns glutenfri Nastro Azzurro! Jag längtar redan tills jag får åka tillbaka till Rom och Voglia di Pizza.

 

2. Dal Bolognese, Piazza del Popolo 1

Klassisk italiensk restaurang med alla klassiska italienska rätter du kan tänka dig. Här hittar du ålderstigna servitörer i vita jackor som talar mycket lite engelska, styvstärkta vita dukar, utmärkt service och läckra lokala specialiteter. All pasta går att få god och glutenfri! Lite dyrare, men ett måste för dig som vill snygga till dig lite och äta en lång och härlig middag, kanske för att fira något.

 

3. Girrarosto Fiorentina, via Sicilia 46

Öppnade på 60-talet och en del av personalen ser ut att ha jobbat där sedan dess. Även om personalens engelska är begränsad så förstås och respekteras ”gluten free” (som för övriga heter ”senza glutine” på italienska). Passar både för finare och enklare middagar och nästan bäst är att gå hit på lunch. Frågar du mig är det Roms bästa restaurang sett till läge, pris, mat, service, stämning och glutenfria möjligheter. Min favorit: spagetti all’amatriciana. Eller carbonara. Allt med bacon, faktiskt.

 

4. Casina Valadier, Villa Borghese

I stora parken Villa Borghese finns inte bara vackra fontäner, ett zoo och underbart konstmuséum, här finns också möjligheter till mat. På Casina Valadiers terass serveras god glutenfri pasta, gott glutenfritt bröd till maten och magisk utsikt över hela Rom. Det är roligt att den glutenfria pastan kommer i andra former än spagetti, som är det vanligaste alternativet annars.

 

 

 

Det var säsong för vit tryffel på Dal Bolognese. Risotton på bilden kostar 68 Euro.

 

Girrarosto Fiorentina är min favorit i Rom pga lugn, genuint och gott.

 

Kul pastaformer även för glutenintolerana på Casina Valadier.

 

Bakom mig på Casina Valadier: Rom.

Recenserat: Omakase Köttslöjd

Omakase köttslöjd är en trendig konceptrestaurang som bygger sin (avsmaknings)meny på kött från en leverantör i Järvsjö. Helrätt enligt lokala, transparenta mattrenden. I rätterna ingår också trendiga ingredienser som grönkål, betor och lavendel. Omakase Köttslöjd påminner lite i smakerna och rätterna om Marv & Ben i Köpenhamn, men är betydligt mer tillspetsat i köttkonceptet än sin danska kollega. Alla rätter innehåller kött. Ingen rätt utom två (av 20+) innehåller gluten.

Jag har ätit den evighetslånga avsmakningsmenyn med tillhörande vinpaket. Det var generöst i övermått: jag önskar jag inte hade ätit vare sig lunch eller frukost den dagen och hann aldrig peta i mig vinet till en rätt innan nästa glas hälldes upp. Efter den här middagen tar jag omtag på mitt tidigare beslut av avstå vinpaket, det räcker faktiskt med ett eller två glas vin om en skicklig sommelier som Omakases hjälper dig välja. Vinpaketet är totalt överflödigt.

Maten är som sagt köttbaserad. Kötträtterna innehåller kött. Efterrätterna innehåller kött (fryst, riven och lättrökt nötrulle utgör strössel på en glassliknande sötsak). Skaldjursrätterna innehåller kött. Och trots att jag verkligen älskar kött så blir jag köttmätt tre fjärdedelar in i middagen. Kan jag inte bara få slippa kött på en endaste liten rulltårtebit? Kött är gott, kött i övermått är bara övermåttligt.

Lika duktig som Omakase är på smaker – för här är smakerna verkligen förträffliga! – lika dåligt är köket på texturer. Många rätter är jättemjuka och saknar helt krisp och tuggmotstånd. En del rätter kan jag inte ens äta upp för att de är för sliddriga. Bäst av allt är en rödbetsbuljong med isterband (den glutenintolerante får istället en tryffelkorv), den rödbetsbuljongen skulle jag vilja ha i frysen och ta fram alla gånger jag är sugen på soppa! Sämst är de båda mjuka skaldjursrätterna med mjuka köttaccessoarer – rätterna blir helt enkelt för mjuka.

Jag kommer inte att gå tillbaka till Omakase köttslöjd. Trots bra koll på smaker känns det konstigt att ett så kompetent kök helt har missat det här med textur.  IMG_5420 IMG_5425 IMG_5428 IMG_5431 IMG_5437 IMG_5444 IMG_5450 IMG_5452 IMG_5439

Recept: Glutenfri smördegspizza med grönkål och ost

IMG_5409

Igår testlagade jag en rätt från Allt om mat, en grönkålspizza på smördegsbotten som var jättelätt att göra! Vem som helst kan faktiskt lyckas med den.

Du behöver:

1 strimlad rödlök
1 msk smör (och lite mer smör och eventuellt lite rapsolja)
1 dl vatten
1 generöst msk socker
100 gram grönkål
1 förpackning smördeg (jag använde så klart glutenfri, Schärs funkade bra)
50 g riven västerbottensost (vad annars?)
50 g (grön)mögelost
ganatäppelkärnor

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Stek rödlöken 3-4 minuter i 1 msk smör så den nätt och jämt får färg.
3. Häll på vattnet och låt nästan allt koka in. Strö på sockret och låt resten koka in. Endast lite ”klet” ska vara kvar på löken. Ta löken ur stekpannan.
4. Ta i lite mer smör och eventuellt olja i stekpannan. Fräs grönkålen mjuk. Det tar ungefär fem minuter.
5. Rulla ut smördegen på bakpapper på en plåt. Min kom praktiskt nog inlindad i bakpapper som gick att använda.
6. Lägg på västerbottensost och kål, i den ordningen, och grädda i ungefär tio minuter.
7. Ta ut plåten och smula över mögelost, lök och shitloads of granatäppelkärnor eftersom granatäppelkärnor är skitgott. (Allt om mat säger 4 msk, för den som vill veta.)
8. Stycka i lagom bitar efter behov (snittar eller förrättsbitar) och servera.

Enligt receptet ska bli 24 snittar till välkomstchampagnen men som igår blev sex minipizzor till middag för två personer. Nästa gång ska den här goda men inte så mättande pizzan få bli förrättspizza till sex personer. Så nu har du ett hum om mängd.

Du kan passa på att steka mer grönkål än du behöver till pizzorna, om du exempelvis har råkat köpa en hel förpackning kål, och sedan använda den stekta kålen till exempelvis pasta någon dag senare. Jag ska använda den överblivna osten tillsammans med den extra stekta kålen som pastasås, som exempel.

IMG_5412

Restaurangtips Köpenhamn (eller inte): Bror

IMG_3022Köpenhamn är en rolig stad för oss som gillar mat. Medan de roligaste nyheterna i Stockholm är sydamerikanska, håller danskarna fortfarande på att utveckla det moderna nordiska köket där sällsynta örter handplockas i det vilda av Bröderna Landby, alla delar av djuret ska lagas till och du inte helt sällan hålls ovetande om vad du ska serveras.

Restaurang Bror drivs av kockarna Samuel Nutter och Victor Wågman, som tidigare var souschefs på Noma. Här är lokalen spartanskt inredd, djurdelarna som bjuds av de mindre exklusiva slaget (huvud; testiklar; benmärg) och priserna därför mer än rimliga.

Maten är också mer rolig än god – precis som på lika konceptuella, moderna och experimentella Punk Royale i Stockholm (men i ärlighetens namn träffar Punk Royale rätt oftare) och precis som på Punk Royale kan du inte på förhand läsa in dig på menyn utan äter det som serveras för dagen. Det enda du kan själv bestämma över är snacksen före menyn, antalet rätter i menyn och om du vill ha en extra dessert.

Jag beställde in torskkind som snacks/för-förrätt. Den serverades med pepparrotsmajonnäs och jättegott blomsterkrassesalt. Själva torskkinden smakade… torsk. Andra i sällskapet vägrade helt äta fiskhuvud, medan jag som har ätit griskind i Italien (typ bacon fast mörare) kan uppskatta det fina köttet i ansiktet. Italienarna säger att griskind är så mört för att tuggmuskeln arbetar hela tiden, jag vet inte om detsamma kan sägas om torsk, men köttet var mjällt i alla fall.

En annan rätt var svartvinbärsgravad torsk med sotad och rökt minimajs, majsbulong och sotad majspuré. Svartvinbärsgravningen var för syltig, men den sotade majspurén smakade popcornmos och var gudomligt god! Kanske har någon äntligen kommit på något intressant att göra av minimajs?

Kalven serverades nästintill rå i tärningar. Servisen ville inte förrän efteråt berätta att det var kalvtunga, då det kan avskräcka gäster, men jag har inget emot tunga så länge den är tillagad på ett sätt så jag slipper känna tufft tuggmotstånd eller papiller. Det tillhörande potatismoset var anmärksningsvärt mjukt och lent, och det visade sig att det hade passerats genom ett silkestyg för att få sin änglalika konstistens.

Efterrätten var en plommonpuré med färska plommon, frystorkad mjölkcrumble och bränd gräddparfait i kuber. Den serverades med rosmarinolja. Rosmarinolja till den söta efterrätten var en utmärkt innovation och grädde är alltid gott, den som säger något annat ljuger.

Jag drack inte det tillhörande vinpaketet utan bara ett glas, det var valt av sommelieren och funkade utmärkt till maten. Precis som på så många andra ställen i Köpenhamn serverades vi naturvin.

Som på de flesta moderna restauranger går det utmärkt att få menyn glutenfri.

Jag kan förstå att det här är en restaurang det pratas om men jag skulle inte gå hit igen. Bror är bättre för inspiration än för goda smaker.  IMG_3029 IMG_3033

IMG_3019 IMG_3017

IMG_3035

3 viktiga saker att tänka på när du gör müsli

IMG_4161
Jag har ju gjort müsli förut, men det var ett tag sedan. Så länge sedan att jag inte hittade igen receptet trots att det ligger på min egen blogg utan fick improvisera lite. Och det går ju bra när det gäller müsli. För trots att jag kanske inte gjorde den ultimata müslin, så är den jättegod! Jag siktade på ungefär 8-10 dl torra ingredienser och 2-3 dl blöta.

Förutom det uppenbara kloka rådet att om du har ett recept, titta på det innan du gör müslin istället för efter, så lärde jag mig några andra bra saker idag:

1. Müsli är godast om du inte glömmer saltet.
2. Ha inte för mycket torra ingredienser på plåten, då blir ingredienslagret tjockt och müslin torkar inte bra.
3. Olivolja går inte lika bra som rapsolja i müslin, eftersom den har en smak.

Idag gjorde jag müsli så här:

IMG_4154

IMG_4158 IMG_4155 IMG_4157 IMG_4159