Kategoriarkiv: Prisvärt

Här äter du bästa budgetlunchen i Covent Garden

Stockholms restauranger är många och väldigt bra, men i London finns det ännu fler! Och jag försöker äta på så många av dem som möjligt när jag besöker min gamla hemstad.

Eftersom jag var där i helgen och åt mig igenom Covent Garden tänkte jag tipsa om några gamla favoriter till lunchrestauranger som fortfarande håller måttet. Dessa är dessutom snälla mot plånboken!

Phō, 65A Long Acre (men finns över hela London)

Underbar vietnamesisk buljongsoppa!

Antingen gillar du phō eller så har du fel!

Den vietnameiska, över natten-kokta buljongen som ligger till grund för den delikata soppan är aromatisk och salt och syrlig på samma gång! Jag äter gärna min med biff. Nudlarna i soppan är glutenfria risnudar, inte vetenudlar som annars ofta är fallet, till stor glädje för oss intoleranta.

Kryddhyllan.

Kafékedjan Phō är bäst av så många anledningar: räds inte kryddor, rimliga priser, underbart vackert jasminte.

Vem blir inte hjärtevarm av en blomma i teet?

Bubblare: Indiska Sagar, en vegetarianfavorit, på 31, Catherine Street (även på Percy Street)

Glutenfria och veganska Kancheepuram Idli, ris- och linsdumplings, samt papadam.

 

Paper Paneer Dosa, knaprig ris. och linspannkaka, med gottiga röror.

En parisare är inte en korv – det är en smörgås

Trodde du att ”parisare” var en stor korvskiva? Det trodde jag med, men det var visst fel!

Min moster, Ulla, var kallskänka och den mest storslagna matlagare jag kände till under min uppväxt. När jag hälsar på henne får jag alltid klassisk husmanskost. Även om hon ”inte har något hemma” (råvaror alltså) så vispar hon alltid ihop något jättegott av ingenting.

Senast hon inte hade något hemma visade det sig att det fanns lite köttfärs i frysen så sa hon att hon skulle göra parisare. Jag fattade ingenting. Korv? Men nej. Det visade sig att ”parisersmörgås” är en blandning av Biff Lindström och hamburgare. En klassiker som jag kanske borde ha känt till!

Nu vet jag att en parisersmörgås är en köttfärsbiff med rödbeta, kapris och saltgurka, serverad med rå äggula på stekt bröd.

Fast jag fick vändstekt ägg i stället, tackålov! Jag gillar inte rinnig äggula. På bilden ser du Sams parisare, vars ägg var mer likt originalreceptets. Sam har inga problem med rinnig äggula.

Tunnbrödrulle för dig som inte tål gluten

Det är omöjligt att hitta glutenfritt tunnbröd. När det gäller dopp i grytan kan jag ersätta det gudomliga tunnbrödet med en någorlunda hyfsad vört från Friends of Adam, men eftersom vörtlimpa är så svårt att rulla har jag inte ätit tunnbrödrulle på tio år.

Av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att det skulle gå bra att göra en fejkbrödrulle på glutenfri tortilla. Och det gick!

Så igår fick jag, Sam och vår kollega Sanna äta tunnbrödrulle till lunch! Sanna är också glutenintolerant så vi åt tortilla, Sam åt på vanligt mjukt tunnbröd. Det är typ det godaste jag har ätit på länge!

I mataffären provböjde jag två sorters tortilla, BFree och Santa Maria, och valde den som var enklast att böja: BFree. Den funkade jättebra och gick nästan att rulla ihop het utan sprickor. Det är ändå fantastiskt att det idag finns TVÅ olika glutenfria tortillabröd i min lokala matbutik!

Obs att det måste vara räksallad och ketchup på. Och moset ska vara pulver!

Däremot går det bra utan de där gröna bladen som Sanna röstade igenom. Senap och bostongurka är också smaksaker.

Jag kommer att äta tunnbrödrulle igen inom en vecka, så gott var det! Sanna vaknade också med tunnbrödrullecravings idag. Hon löste det genom att äta pulvermos till frukost. En kvinna helt i/med min smak!

Du SER ju så gott det är!

 

Valde mellan denna korv och stockholmare. Nöjd med valet ändå!

 

Senap, bostongurka och gröna blad är valfritt. Ketchup och räksallad ett måste.

 

BFree har böjligaste glutenfria tortillabrödet.

 

Dukat och klart för mig och Sanna!

En perfekt snabblunch då den tog ungefär tio minuter att göra: koka upp två kastruller vatten, vispa pulvermos, värma korv, smeta på, rulla.

Restaurangtips Köpenhamn (eller inte): Bror

IMG_3022Köpenhamn är en rolig stad för oss som gillar mat. Medan de roligaste nyheterna i Stockholm är sydamerikanska, håller danskarna fortfarande på att utveckla det moderna nordiska köket där sällsynta örter handplockas i det vilda av Bröderna Landby, alla delar av djuret ska lagas till och du inte helt sällan hålls ovetande om vad du ska serveras.

Restaurang Bror drivs av kockarna Samuel Nutter och Victor Wågman, som tidigare var souschefs på Noma. Här är lokalen spartanskt inredd, djurdelarna som bjuds av de mindre exklusiva slaget (huvud; testiklar; benmärg) och priserna därför mer än rimliga.

Maten är också mer rolig än god – precis som på lika konceptuella, moderna och experimentella Punk Royale i Stockholm (men i ärlighetens namn träffar Punk Royale rätt oftare) och precis som på Punk Royale kan du inte på förhand läsa in dig på menyn utan äter det som serveras för dagen. Det enda du kan själv bestämma över är snacksen före menyn, antalet rätter i menyn och om du vill ha en extra dessert.

Jag beställde in torskkind som snacks/för-förrätt. Den serverades med pepparrotsmajonnäs och jättegott blomsterkrassesalt. Själva torskkinden smakade… torsk. Andra i sällskapet vägrade helt äta fiskhuvud, medan jag som har ätit griskind i Italien (typ bacon fast mörare) kan uppskatta det fina köttet i ansiktet. Italienarna säger att griskind är så mört för att tuggmuskeln arbetar hela tiden, jag vet inte om detsamma kan sägas om torsk, men köttet var mjällt i alla fall.

En annan rätt var svartvinbärsgravad torsk med sotad och rökt minimajs, majsbulong och sotad majspuré. Svartvinbärsgravningen var för syltig, men den sotade majspurén smakade popcornmos och var gudomligt god! Kanske har någon äntligen kommit på något intressant att göra av minimajs?

Kalven serverades nästintill rå i tärningar. Servisen ville inte förrän efteråt berätta att det var kalvtunga, då det kan avskräcka gäster, men jag har inget emot tunga så länge den är tillagad på ett sätt så jag slipper känna tufft tuggmotstånd eller papiller. Det tillhörande potatismoset var anmärksningsvärt mjukt och lent, och det visade sig att det hade passerats genom ett silkestyg för att få sin änglalika konstistens.

Efterrätten var en plommonpuré med färska plommon, frystorkad mjölkcrumble och bränd gräddparfait i kuber. Den serverades med rosmarinolja. Rosmarinolja till den söta efterrätten var en utmärkt innovation och grädde är alltid gott, den som säger något annat ljuger.

Jag drack inte det tillhörande vinpaketet utan bara ett glas, det var valt av sommelieren och funkade utmärkt till maten. Precis som på så många andra ställen i Köpenhamn serverades vi naturvin.

Som på de flesta moderna restauranger går det utmärkt att få menyn glutenfri.

Jag kan förstå att det här är en restaurang det pratas om men jag skulle inte gå hit igen. Bror är bättre för inspiration än för goda smaker.  IMG_3029 IMG_3033

IMG_3019 IMG_3017

IMG_3035

3 viktiga saker att tänka på när du gör müsli

IMG_4161
Jag har ju gjort müsli förut, men det var ett tag sedan. Så länge sedan att jag inte hittade igen receptet trots att det ligger på min egen blogg utan fick improvisera lite. Och det går ju bra när det gäller müsli. För trots att jag kanske inte gjorde den ultimata müslin, så är den jättegod! Jag siktade på ungefär 8-10 dl torra ingredienser och 2-3 dl blöta.

Förutom det uppenbara kloka rådet att om du har ett recept, titta på det innan du gör müslin istället för efter, så lärde jag mig några andra bra saker idag:

1. Müsli är godast om du inte glömmer saltet.
2. Ha inte för mycket torra ingredienser på plåten, då blir ingredienslagret tjockt och müslin torkar inte bra.
3. Olivolja går inte lika bra som rapsolja i müslin, eftersom den har en smak.

Idag gjorde jag müsli så här:

IMG_4154

IMG_4158 IMG_4155 IMG_4157 IMG_4159

Pickla, lägg in och konservera

IMG_2762

Jag tycker inlagda saker är väldigt goda och har alltid trott att det är svårt att lägga in (pickla). Men när jag väl kollade så var det så klart löjligt enkelt, i alla fall om du använder en klassisk 1-2-3-lag. Den består av 1 del ättika, 2 delar socker och 3 delar vatten. Detta värms upp under omrörning så sockret smälter och hälls sedan över det som ska picklas.

Bra saker att lägga in:
Blomkål med chili
Fänkål (utmärkt tilltugg till charkuterier)

Dåliga saker att lägga in:
Gurka (måste i så fall konsumeras inom kort, blir sladdrig)
Rädisor (tappar smaken)

Bra att tänka på är att burkarna ska vara sterila, vilket de kan bli exempelvis genom att grillas i ugn i tio minuter i 100 grader eller köras på varmaste programmet i diskmaskinen.

Recenserat: Punk Royale

I en medvetet anspråkslös lokal på hipsterstadsdelen Söder i Stockholm finns några väldigt roliga kockar. Jocke Almqvist och Kalle Nilsson har öppnat lilla restaurangen Punk Royale ihop och serverar där skojig och mestadels jättegod mat till matpretentiösa människor som mig själv.

Namnet på restaurangen ska liksom prissättningen signalera att ”här tar vi inte mat på så stort allvar, eller ja, kanske mat men åtminstone inte oss själva!” På borden finns lego för de vuxna gästerna att leka med, i hörnet står en tvättmaskin. Menyn skrivs inte ut och förklaras av servitören vid servering av var och en av de femton rätterna. Alla gäster serveras samma meny. Menyn kostar från 1 september 2015 endast 700 kr, vinpaketet likaså. Om inte maten var så bra skulle konceptet vara väldigt skitnödigt. Det här är inte bara en middag utan en upplevelse. En happening med smak. Ett performance från köket.

De femton rätterna är alla goda, de flesta jättegoda. De rätter som fallerar gör det på konsistens snarare än smak. Till och med den lätt fisdoftande mördarsnigeln som serveras på menyns första halva har en angenäm smak om en inte luktar på den. Det är inga problem att få glutenfri meny, om du tydligt förannonserar detta. (Det är det sällan på riktigt bra restauranger nu för tiden. Det är främst ”värdshusen” längs E4 och lunchrestauranger på turiststråk som har problem med sånt.)

En del rätter är uppenbart humoristiska. Patén har fått falukorvsutseende och serveras med ketchupliknande sås, ditpluttad som smileygubbar. Kanapén i strut serveras instucken i stenskravel. Kaviaren serveras på handen med tillhörande snaps. Andra, som mördarsnigeln, har glimten lite mer diskret i tentakelögat.

Samtidigt ser flera rätter, exempelvis bläckfisken, ut som modern fine dining. Nätta portioner på porslin från en homestylad mäklarannons, garnerat med mikrogrönt och så vidare. Det är skönt att inte behöva skratta ihjäl sig åt alla rätter.

Det minst tilltalande med restaurangen är faktiskt klientelet. Gästerna är så lite punk som det går, istället är vi självgoda och ängsliga. När jag precis har satt mig tillrätta överhör jag en konversation vid bordet intill mitt. Där sitter fyra vuxna människor och namedroppar asiatiska restauranger i Stockholm i ett försök att bestämma var den godaste sushin finns. Sushi är nu så ute att det är inne. Och låt mig försäkra att Berns eller Roppongi finns inte med på listan – här handlar det om små och för pöbeln okända ställen som bara riktiga konnässörer kan känna till. Jag ryser.
Tretton rätter och tre glas vin senare sitter jag och mitt sällskap och pratar michelinrestauranger med kocken och lyckas namedroppa mallorkinska Simply Fosh, där vi lämpligt nog ätit en vecka tidigare. Jag skäms jättemycket över mig själv och kan samtidigt inte låta bli. (Punk Royales mat är för övrigt mestadels godare.)

Punk Royal är inte så mycket punk som lekfullt. Det är definitivt den bästa matupplevelsen du kan få i Stockholm just nu. Det bär nästan emot att skriva detta då jag vill att där alltid ska finnas ett ledigt bord för mig, men jag unnar verkligen de kreativa och modiga ägarna att ha fullbokat varje kväll, året runt. Jag har till exempel själv bokat in mig själv igen och räknar med nya rätter, mer crunch och en till vansinnigt kul kväll!

IMG_1812 IMG_1814 IMG_1816 IMG_1817 IMG_1820 IMG_1824 IMG_1828

IMG_1831 IMG_1832 IMG_1840

Salladstips: Grönkål med granatäpple och blodapelsin

Gronkål1

Sällan har mina instagramvänner varit så engagerade som när jag igår tillagade den omåttligt trendiga grönsaken grönkål. Hipsters är vi allihopa!

Grönkålen är vitaminproppad (A, C och E), god och enkelt att tillaga. Den något träiga kvaliteten hos de grova bladen är enkel att komma tillrätta med. Först skär du bort de hårda stjälkarna och mittensträngen på bladen, sedan misshandlar du bladen på något vis. Jag masserade dem med olja, citronsaft, salt och honung (bild nedan), min kusin strimlar kålbladen yttepyttesmått och mina instagramvänner har förvällt samt vitvinsångat )den senare metoden ska jag prova snart själv).

Sedan gjorde jag sallad på den redan dressade grönkålen (en hel påse), kärnor från två granatäpplen och en skivad blodapelsin. Mums!

Grönkål2

 

Lunch idag: Biffsallad på Vapiano

Vapiano

Det är lätt att felaktigt tro att Vapiano inte är ett bra alternativ för glutenkänsliga personer, men där finns faktiskt goda sallader. Jag äter den enklaste salladen med grillat kött (sägs vara oxfilé, jag är tveksam) och caesardressing och parmesan. Vapianos caesardressing är majonnäsbaserad, som sig bör, så den här rätten funkar även för laktosintoleranta. Yum!

Det är annars svårt att hitta bra och prisvärd lunch/snabbmat när en är på språng, så jag är tacksam för att den tyska pastakedjan har etablerat sig i Sverige.

Tips för middagsrester: Ugnsomelett

140707 omelett1

En ugnsomelett är ett utmärkt sätt att göra något gott av gamla middagsrester, speciellt grillrester och potatis gör sig utmärkt i denna äggrätt. Glutenfritt, dessutom!

Det viktiga när du gör ugnsomelett är att du har lök i någon form i omeletten (gul lök, purjo- eller salladslök), och den fräser du i stekpanna innan du lägger den i en smord ugnfast form. Sedan står det dig fritt att blanda middagsresterna, i finskurna bitar, med löken och sedan hälla på omelettsmet (4-6 ägg, vispat med 1-2 msk vatten, salt, peppar). Tillaga omeletten cirka 25 minuter i 200 grader i ugnen. När den ser ut som ett bubbligt månlandskap och har fått lite färg i kanterna är det dags att ta ut den.

Omeletten på bilden innehåller salladslök, två sorters grillkorv och ett gammalt bacon. Smeten är gjord på 5 ägg, 1,5 msk vatten, 1 dutt salt samt några vrid på kvarnen med vit- och svartpeppar. Den räckte till två medelhungriga personer.

140707 omelett2