Etikettarkiv: London

Favoriter för frukost i Covent Garden

Just hemkommen från London har jag några färska tips på vad du kan äta och dricka i mitt favoritområde Covent Garden istället för att knapra bacon från hotellbuffén.

Jag tycker visserligen att hotellfrukost är en gudagåva, men ibland är det roligare att vara ute bland folk och känna pulsen!

Ankröra, eller rörig anka? En smakfest för både öga och gom!

Jag är väldigt förtjust i frukosten på The Ivy Market Grill i Covent Garden, men nu har jag äntligen hittat ett ställe som är ännu bättre (till bättre pris).

The Black Penny har nämligen fått mig att både äta och tycka om sötpotatis. Jag avskyr sötpotatis! Det är dessert förklädd till potatis, ett djävulens påfund! Enda gången där sötpotatis är gott är i The Black Pennys duck hash.

Sötpotatisen har använts som rotsak i ”ankröran”, inte som potatis, vilket gör anrättningen lyckad.

Dessutom blir alla livsmedel goda med salt och ankfett! Även äggröran är mycket god, tricket stavas då s-m-ö-r.

Stor varning för det glutenfria brödet som ser ut som och smakar masonit!

Akta dig! Annars kommer sågspånsbrödet och tar dig!

The Black Penny finns på 34, Great Queen Street och också på Sloane Square och South Bank.

Här äter du bästa budgetlunchen i Covent Garden

Stockholms restauranger är många och väldigt bra, men i London finns det ännu fler! Och jag försöker äta på så många av dem som möjligt när jag besöker min gamla hemstad.

Eftersom jag var där i helgen och åt mig igenom Covent Garden tänkte jag tipsa om några gamla favoriter till lunchrestauranger som fortfarande håller måttet. Dessa är dessutom snälla mot plånboken!

Phō, 65A Long Acre (men finns över hela London)

Underbar vietnamesisk buljongsoppa!

Antingen gillar du phō eller så har du fel!

Den vietnameiska, över natten-kokta buljongen som ligger till grund för den delikata soppan är aromatisk och salt och syrlig på samma gång! Jag äter gärna min med biff. Nudlarna i soppan är glutenfria risnudar, inte vetenudlar som annars ofta är fallet, till stor glädje för oss intoleranta.

Kryddhyllan.

Kafékedjan Phō är bäst av så många anledningar: räds inte kryddor, rimliga priser, underbart vackert jasminte.

Vem blir inte hjärtevarm av en blomma i teet?

Bubblare: Indiska Sagar, en vegetarianfavorit, på 31, Catherine Street (även på Percy Street)

Glutenfria och veganska Kancheepuram Idli, ris- och linsdumplings, samt papadam.

 

Paper Paneer Dosa, knaprig ris. och linspannkaka, med gottiga röror.

Tips London: Claridge’s Afternoon Tea

IMG_9607

Du som inte tål gluten, gillar lyx, tycker om att fika och råkar passera London någon gång i livet måste MÅSTE MÅSTE uppleva en afternoon tea på Claridge’s. Som glutenintolerant är det närmast otroligt att en måltid som bygger på bröd och bakverk skulle kunna vara ett resmål i sig, men just det här afternoon tea:t är värd en omväg. Ja, den är värd en hel resa faktiskt!

Jag har afternoon teat (=verb?) på flera av Londons flottaste ställen, exempelvis Rosewood, Sketch och The Library Lounge. Inget av dem är ens i närheten av Claridge’s. Det som skiljer agnarna från vetet är brödet. Medan flera andra hotell och restauranger klarar av att erbjuda tolerabla, ibland nästan goda, sötsaker är det oerhört svårt att skapa ett fluffigt, välsmakande glutenfritt bröd, speciellt till de engelska sandvikarna som är väldigt tradiga i sig. Men det gör Claridge’s, och de gör det så bra att deras afternoon tea numer är ett givet utflyktsmål på om inte varje så i alla fall varannan londonresa.

En afternoon tea består av först mackor, sedan scones med clotted cream (tjockvispad grädde), sylt och lemon curd (obeahgligt söt citronkräm). Just Clardige’s erbjuder en fantastisk temarmelad från franska Mariage Frères till sina scones. Den är värd att köpa med sig hem. Dessa ganska söta glutenfria små scones är dessutom de godaste scones jag har ätit i hela mitt liv, inklusive den tid jag åt gluten. Efter mackor och scones kommer ett urval bakelser, gärna färgglada sådana.

Förutom det anmärkningsvärt goda brödet och de fenomenala sconesen så är också temenyn något utöver det vanliga. Det finns många sorter, många roliga sorter, många ovanliga sorter och många lyxiga sorter. Och många goda sorter! Självklart får du byta sort när du vill, så du hinner med att prova två-tre stycken utan problem.

Personligen är jag inte så intresserad av sötsaker, jag äter dem halvhjärtat och pliktskyldigt mot slutet, men den som gillar bakverk blir inte besviken.

Jag kan inte nog rekommendera det här fantastiska stället! Främst för dig som är glutenintolerant, men även för dig som gillar te, England och lyx också.

IMG_9596

IMG_9590

IMG_9612

Tips London: The Stafford och lammwellington

IMG_0831

Jag är så lyckligt lottad att jag kan äta god mat i mitt jobb, både på olika möten och inför de reseevent Daisy Beauty gör. I London senast åt jag en fantastiskt middag på ett ställe som heter The Stafford. The Stafford är ett klassiskt engelskt lyxhotell som ligger på en gata där butikerna är, i tur och ordning, en cigarrbutik, en jaktbutik, en kaviarbutik, en yachtbutik, en champagnebutik, en till cigarrbutik och en till jaktbutik. Du förstår vilken typ av adress jag talar om.

Kocken gjorde en genomgående strålande insats. En förrätt var skitkonstig (gräddig laxtartar på crème fraîche – really?) och efterrätterna fantasilösa (jordgubbar med jordgubbar) men den kreative och moderna mangoraviolin med krabba var en verklig höjdare! Istället för pasta används alltså mangoskivor som ser ut som pasta – och krabba är ju alltid gott om en slipper pilla rent köttet själv. Miam miam!

Jag och min testätarkompanjon åt både en lamm- och en fiskrätt, både var helt gudomliga! Favoriten var lammet som var tillagat som en Wellington (inlindad i smördeg) och sådär saftigt som lamm nästan aldrig blir.

Extra plus för gott glutenfritt bröd och en extremt vinkunnig sommelier (The Stafford har en egen, väldigt omfattande vinkällare). Minus för tråkiga cocktails i baren.

The Stafford är ett ställe dit du går med dina föräldrar eller andra äldre personer som tycker om vita dukar, heltäckningsmattor och artig servispersonal. Även om maten är modern är stället allt annat än.  IMG_0832 IMG_0830 IMG_0834

Tips London: Sticks’n’Sushi

IMG_0815

Jag har länge velat gå på Sticks’n’Sushi i London (japanska kedjan finns på fler ställen, till exempel i Köpenhamn) och äta deras gourmetsushi. Min kompis Tess säger att det är hennes favoritrestaurang, så bara det är ju en anledning att testa.

Jag blev inte besviken. ALLT jag testade var gott! Laxcarpaccio, beef tataki och en ”green salad” räckte till lunch för mig, då jag inte var så jättehungrig. För mig förtas nöjet lite av att det är en kedja, men maten var tillräckligt god för att överskugga detta opersonliga faktum.

Plus för att personalen förstod begreppet ”glutenfritt” och att det fanns glutenfri soja.

IMG_0819

Glutenfri duell: Risenta bönpasta vs Doves Farm Organic Pasta

pasta 1

pasta 2

Som glutenintolerant är rimligt god pasta det svåraste att hitta, till och med svårare än rimligt god pizza. Det finns ju alltså inte ännu en enda glutenfri pasta som är GOD, det bästa vi känsliga tarmar kan hoppas på är just RIMLIGT GOD. Därför är det inget konstigt att ägna en halv resväska åt att ta med sig glutenfri pasta hem från främmande länder – heller inget konstigt i att raskt planera en återresa när pastan ifråga visar sig ätbar.

Det är just vad som har hänt med Doves Farm Organic Pasta, gjord på brunt ris och endast brunt ris. Jag har köpt den på Wholefoods Piccadilly Circus i London och kommer att köpa den där igen snart. Trots att koktiden vida överstiger de rekommenderade 6-8 minuterna, och pastan ändå fläckvis är mer än lovligt al dente, föredrar jag det framför den sladdriga massa glutenfri pasta annars ofta förvandlas till efter kokning.

Som till exempel Risentas bönpasta. Jag kokar den kortare tid än rekommenderat och ändå bli konsistensen barnmatskladdig. Gulp. (Det där var en kväljning.)
Jag har annars hört gott om Risentas bönpasta och misstänker att den skulle få bättre konsistens i ett annat pastaformat, jag har tyvärr endast hittills testat denna.

Tills vidare är Doves Farm Organic Pasta värd en London-resa, på riktigt.