Kategoriarkiv: Resor

Frukost, Lunch, Middag, Resor, Restauranger

Tips på glutenfria restauranger i Florens

Lämna en kommentar

Italien är inget dumt land om du är glutenintolerant! Läs mer om det och ta del av mina tips på glutenfria restauranger i Florens. Smaklig spis!

Italien har kommit långt när det gäller glutenfria restauranger samt glutenfria alternativ och allergen-märkta menyer. Det är enkelt att äta gott i pastans förlovade land även om du inte kan äta gluten! Här är de ställen som jag och min sambo och väninna – tillika kollegor – besökte i år.

La Menagère

La Menagère var det enda stället från ifjol som vi återbesökte – på begäran av Sam och Linnea, faktiskt! De brukar aldrig ha någon åsikt om vart vi ska äta, men till den här mysiga kafé-baren, som också är inredningsbutik, ville de absolut gå! Så det gjorde vi.

Man kan äta och dricka saker under hela dagen på La Menagère. Vi valde frukost både ifjol och i år.

Melaleuca

Melaleuca är ett frukostkafé som har öppet större delen av dagen. Hemsidan beskriver stället som amerikansk-australiensiskt. Det tycks betyda att man serverar saker från lite överallt i världen, för här kan du få BLT men också tacos och varianter på bacon och ägg.

Trattoria Sergio Gozzi

I väntan på incheckning på vårt boende när vi kom så åt vi lunch. VI åkte därför direkt till restaurang Sergio Gozzi från flygplatsen och taxichauffören berömde vårt restaurangbesök.
”Det är en bra restaurang med äkta italiensk mat”, sa han med en äkta italiensk brytning.

Den äkta italienska maten inkluderade pasta och tagliata (tunt skuren biff) men främst inälvsmat. Den som gillar lever, njurar, komage och tunga, som inte är så vanliga rätter nu för tiden, kan få sitt lystmäte! Och menyn och klientelet var lika old school, om jag säger så.

Kom tidigt om du vill äta här! Du kan inte boka bord på Trattoria Sergio Gozzi. Vi kom dit vid 12 och behövde bara vänta fem minuter innan vi (och våra gigantiska resväskor) fick bord. När vi lämnade restaurangen vid 13.30 var det lång kö utanför på gatan.

Sgrano

I italien äter man ofta en stadig macka till lunch. I Florens beställer man schiacciata, ett lokalt bröd som påminner om focaccia. Schiacciata rekommenderas – med eller utan gluten! Och jag lyckade turligt nog hitta glutenfritt bröd.

Enligt alla webrecensioner är Sgrano den bästa glutenfria restaurangen i Florens, så dit gick vi så klart. Mina vänliga kollegor gjorde mig sällskap. Jag och Sam beställde schiacciata, Linnea åt en insalata caprese och vi blev alla nöjda.

Jag kunde bara äta halva min macka så jag fick andra halvan prydligt förpackad i en kartong för att ta med hem. Sam åt den till frukost dagen efter, när han inte kunde följa med mig och Linnea till Melaleuca. Den var god, då också.

Regina Bistecca

Förra året åt skedde ett massivt köttintag på Trattoria dell’Oste. Där åt vi vår första Bistecca Fiorentina och det var en fantastisk upplevelse! Den florentiska nationalrätten är en T-bensstek, alltså både ryggbiff och filé på (samma) ben. Det är ingen slump att några av världens bästa köttrestauranger finns i Florens!

 

I år ville vi prova samma rätt på annan restaurang och Regina Bistecca dök upp på flera topplistor. Det finns så klart även annat på menyn, men vi har 100 % bespetsade på K-Ö-T-T. Och vi blev inte besvikna! Köttet var lika gott som på dell’Oste och restaurangen lite mer elegant. Är du ute efter en Upplevelse så ska du boka bord på Trattoria dell’Oste, medan atmosfären på Regina Bistecca är mer dämpad och behaglig.

 

Cucina

Om man går en kvart bortom alla ställen dit man självklart går om man är turist i Florens så kan man äta modern italiensk mat på Cucina. Restaurangen ligger långt från andra restauranger, mitt i ett bostadsområde, så det är lätt att tro att man har fått fel adress innan man har hittat fram.

Maten här är inte ”tipical”, som italienarna säger om allt som är traditionellt, men råvarorna är i säsong och lokala och menyn rolig! Allas favorit var en kållasagne. Kålblad hade använts istället för pastaplattor och det var en himmelskt upplevese. Andra rätter var mindre lyckade, men helhetsintrycket bra. Och så gillar jag alltid restauranger där alla utom mitt sällskap är lokalbor.

Solnedgångscocktails

Vi hann även med lokalt rosévin med utsikt över en solnedgång. När vi snubblade ut i solen efter en lång eftermiddag på Uffizierna så kände vi att vi behövde frisk luft och dagsljus. Vi hamnade på Loggia Roof Bar på Hotel Palazzo Guadagni.

Loggia Roof Bar ligger inte på ett tak utan på en terrass. Jag antar att det är utsikten som gör baren kallar sig ”roof top”. Egentligen fanns det ingen plats på terrassen men med hjälp av den lokala allt-ordnar-sig-bara-ni-har-tid-att-vänta-mentaliteten så löste det sig med bord. Vi hade det himla härligt medan vi såg solen gå ner bakom bergen.

Om du vill läsa mer om vad vi gjorde i Florens när vi inte åt, så finns det ett blogginlägg om det här på min beauty-blogg.

Glutenkänslighet, Resor, Restauranger

Njut av glutenfri pasta i Bologna

Lämna en kommentar

Sörjer du att den italienska maten inte längre är lika god som på den tiden du trodde att du kunde äta gluten? Då har jag bästa tipset för dig! Jag vet nämligen var du kan äta glutenfri färsk pasta i Bologna!

Jag och La Capriata – en kärlekshistoria

Genom åren har jag ätit många gånger på La Capriata. Varje Cosmoprof-helg sedan 2022 äter jag där minst tre gånger! Restauragen gör även gluten-mat, men glutenfritt är default-läget.

Jag håller La Caprita kär inte bara för glutenfritt utgångsläge, utan också för supertrevlig personal och generösa öppettider. Jag har köpt vin från La Capriatas vinkällare när jag upptäckte att de hade Francis Ford Coppola på vinlistan. Där finns ingen larvig siesta, så när vi måste checka ut från vårt boende på söndag mitt på dagen, och flyget hem går först på kvällen, så tillbringar vi timmarna däremellan med att äta. Sam hävdar att jag och Linnea någon utcheckningssöndag har dumpat honom och bagaget där medan vi har gått i butiker, men av det minns jag inget.

De fluffiga, friterade, kvadratiska bröden är en lokal specialitet och även det finns så klart glutenfritt på La Capriata.

”Allt löser sig”

Så när jag i år inte lyckades boka middagsbord på Cosmoprof-onsdagen i La Capriatas nya bokningssystem så mejlade jag, precis som jag brukar. ”Sex personer sa du? Inga problem! Jaså, ni blir nio ? Det löser vi! Här har du hovmästarinnans mobilnummer om det skulle vara några ändringar.” Heja, Italien!

När vi på onsdag kväll kom till restaurangen så förstod jag varför det inte gick att boka bord. Hela restaurangen var nämligen reserverad av ett sällskap som firade kandidatexamen. (Europas äldsta universitet ligger i Bologna så staden har som du förstår en stark akademisk ryggrad. Och många studenter.)

Mina vänner på La Capriata hade ordnat ett bord åt oss ändå! Två, faktiskt – vi fick välja mellan att sitta ohyggligt nära festen eller utomhus på gården i den varma vårkvällen. Gissa vad vi valde! Vi åt på La Capriata på onsdag, fredag och söndag i år.

Tortellini in brodo är mat för gudar!

Jag och Il Postiglione – ingen kärlekshistoria alls

På lördagen åt vi istället middag på den snäppet mer formella Il Postiglione. Vi träffade några branschvänner från Norge där. Och när vi var halvvägs in i varmrätten fick vi veta att det var tio minuter kvar på vår sittning.

Personalen menade att vi hade påmints om sittningstiden när vi anlände till restaurangen, vilket inte var sant. De sa också att det hade stått i vår bokningsbekräftelse att sittningstiden var begränsad till två timmar och det kan däremot stämma. Bokningsbekräftelsen var på italienska så vi har ingen aning.

No can do

Till skillnad från alla andra italienska etablissemang vi har frekventerat, exempelvis den betydligt tjusigare Loggia Roof Bar i Florens, fanns här ingen fixarmentalitet. De var som att vi plötsligt hade lämnat Italien och klivit över gränsen till Schweiz. Vi var tvungna att lämna restaurangen på klockslaget, utan att ha ätit färdigt. Jag hade fortfarande en bit biff hängande i mungipan.

Det har sina fördelar att vara stammis någonstans. Exempelvis har man hovmästarinnans telefonnummer och kan skriva till henne. Man kan berätta att man har blivit utkastad från Il Postiglione och behöver någonstans där man kan äta dessert och dricka grappa.

Och jag måste säga att min optimism i detta fall är närmast rörande. Under Cosmoprof finns inga lediga bord någonstans alls, allra minst en lördagkväll klockan nio. Men har man  en gång sett  La Capriatas pistage-semifreddo för sin inre syn så bleknar alla sannolikheter. Hjärnan får gå och gömma sig, hoppet får styra.

ragù La Capriata Bologna
Köttfärssås heter ”ragù” i Bologna, inte Pasta Bolognese eller annat fånigt.

Can do

Och jag borde inte ha blivit förvånad att herren bevara de enfaldiga i detta fortfarande väldigt religiösa land.
”Jag kan ordna ett bord på gården”, svarade hovmästarinnan.
En minut senare: ”Jag har ordnat ett bord inomhus.”

I år blev det alltså fyra besök på La Capriata. Det visade sig vara en populärt ställe! När vi kom till det som i år var Daisy Beautys kvarterskrog så var det kö. En lång rad av tålmodiga, hungriga studenter ringlade genom dörren, ut på gatan.

She’s still got it

Men jag borde inte ha hoppat över bäcken innan jag ropade hej. När personalen såg mig så vinkade de fram vårt sällskap och vi gled förbi alla pastasugna 21-åringar. Mitt i restaurangen väntade ett prydligt uppdukat bort med vikta tygservetter på oss.

Jag har inte gått före i en kö sedan Spy Bar 1999. Det här var banne mig mäktigare!

Om du längtar efter glutenfri färsk pasta och ska till Bologna så hittar du La Capriata här. Och ska du inte till Bologna så kanske du vill ändra dig – restaurangen är värd en omväg! Ditt liv blir 100% bättre om du äter glutenfri färsk pasta i Bologna!

Barer, Fest, Resor, Skål!, Trend

Varsågod för sommarens bästa svenska orange vintips

Sommarens godaste vin är orange! Och svenskt! Varsågod för tips.

Textur, 269 kr, i Systembolagets tillfälliga sortiment. Endast i Stockholm, Göteborg och Malmö.

 

I skånska Klagshamn finns ett svenskt vinmakeri som jag hoppas kunna besöka en dag! Där görs ett orange naturvin som blivit 2020 års favorit.

Begreppet ”naturvin” avser ett vin som har framställts så icke-industriellt som möjligt.  Jästen som används är exempelvis vanligtvis naturjäst, odlingen ekologisk, sulfiter används lite eller inte alls, produktionen småskalig och druvorna skördas för hand.

En del naturviner görs till och med i gammeldags amforor av lera, av vinmakare som vill vara extra ursprungstrogna.

Tyvärr finns det igen exakt definition av eller certifiering för ”naturvin”. Olika producenter tycker att det betyder olika saker. Därför kan i princip vem som helst kalla vilket vin som helst för naturvin.

Jag gillar naturviner för att de är oförutsägbara. Ett och samma vin kan smaka olika när det tas ur olika flaskor. Naturviner är stökiga och okontrollerade, och därmed ofta överraskande och intressanta. Smaken är ofta mer komplicerad och mindre snäll än konventionella viners.

Doften är ofta lite funky eller skunkig, medan smaken ofta innehåller många olika upplevelser i samma klunk.

Ett orange vin är ofta – men inte nödvändigtvis – ett naturvin. Vinet får sin speciella färg av att de vita druvorna får ligga på sina skal längre (skalmaceration) och då får drycken en mörkare färg. Röda viner görs så – skalet får ligga med vid jäsningen och laka ur både tanniner och färg.

Jag upptäckte orange vin första gången på en flott hotellbar i London och har sedan dess förkovrat mig i ämnet (det vill säga druckit många sorter). Det har blivit lättare med åren, eftersom naturviner har blivit populärare och därmed enklare att hitta.

Ett exempel på orange viners popularitet är att de nu till och med går att hitta på Systembolaget, vilket var hur jag hittade vårens och sommarens favorit Textur. Textur görs i skånska Klagshamn, där det har funnits en liten vingård sedan 2001. Vingården i Klagshamn gör 6000-7000 flaskor (av olika viner) på ett år, och jag gissar att jag har druckit ungefär hälften av dem. Nämen, 10-15 stycken har det allt blivit.

Jag är absolut en sådan som gärna dricker vin medan jag lagar mat, ibland till och med hellre än TILL maten och för mig är Textur ett sånt vin. Vill du dricka vinet till mat kan du tänka på det som ett vitt, torrt, mineraligt vin. Gott exempelvis till vit fisk.

Barer, Glutenkänslighet, Middag, Resor, Restauranger, Skål!, Trend

Terroirs Winebar i London serverar jättegoda naturviner och ännu godare mat

Naturviner är ju rysligt trendiga och vem vill inte vara trendig? Jag föreslår att du är trendig i London, där pärlan Terroirs Winebar ligger.

Ostron med schalottenlöksvinäger eller citron.

Jag älskar naturviner, ju knasigare desto bättre!

Hos Terroirs Winebar finns de i överflöd, säkert närmare 100 att välja på i både rött, vitt och orange. Och medan många naturviner kan vara svåra/svårdruckna är Terroirs naturviner behagliga och tillgängliga i både smak och pris.

Menyn är anspråkslös men inte maten.  ”Beska blad med gorgonzoladressing” toppar listan över det bästa jag ätit i salladsväg.

Gorgonzoladressningen görs förutom på blåmögelost på grädde och vinäger. Nom nom! Råbiffen med rostat bovete är genial. Och bortsett från att morotsrätten ser ut som en kastration är den underliggande purén underbart mjuk och smörig – perfekt efter de vinägerdränkta ostronen som inledde måltiden!

Favoriten blir vad som kallas ”oxiderade” naturviner som i smaken påminner om det jättegoda franska starkvinet pineau,

en perfekt avslutning på måltiden tillsammans med en krämig fransk, Brie-liknande vitmögelost.

Så gott att det är värt att åka till London igen bara för denna kombo!

Adressen till Terroirs Winebar är 5, William IV Street.

Låt inte det faktum att gatans nedre del huserar hemlösa och deras tält hindra dig från att besöka den här underbara pärlan!

Det var för övrigt tvärs över Themsen på baren Dandylyan, som inte finns längre, som jag för första gången drack ett orange vin.

Bubblare: Italienska restaurangen Margot, 45, Great Queen Street, som tillsammans med Hakkasan Hanway Place ständigt ligger på min topp 5-listan över favoritrestauranger i London.

Jag skrev mer utförligt om Margot här.

Barer, Fest, Resor, Skål!

Covent Gardens dyraste och bästa bar

Har du spenderbyxorna på och är på väg till London vet jag precis var du ska gå för lyxigt barhäng: One Aldwych!

Just nu är det fortfarande julpyntat på One Aldwych.

När jag besökte One Aldwych första gången var hotellet nyöppnat och jag hade just varit i Brighton och intervjuad Fatboy Slim i hans hem.

Det lyxiga hotellets bar har alltid tilltalat eleganta kostymmän och kostymkvinnor på väg hem från sina skrivbordsjobb i city, men själva lokalen har känts mer som en utställningslokal än ett mysigt ställe att slappna av på. Exklusivt – men kallt.

Nu är inredningen omgjord! Borden är fler, de tomma ytorna mindre, och dekorationerna mer ombonade! Supertrevligt.

Drinkmenyn har också fått ett uppsving och känns modernare. Det har också blivit lättare att förstå vad drinkarna kommer att smaka – den tidigare cocktailmenyn var mer av ett mysterium. Och betalar du 17 pund för en drinkjävel vill du inte köpa grisen i säcken, så att säga.

Adressen är enkel: 1, Aldwych.

Bubblare: The American Bar på Savoy, Londons äldsta cocktailbar, på The Strand. Där är drinkarna för övrigt ännu dyrare än på One Aldwych.

Om du är på väg till London, eller ÄR i London, och läser mina tips är det bara att säga grattis! Du kommer inte bli besviken (däremot möjligen ditt kreditkort).

Frukost, Glutenkänslighet, Resor, Restauranger

Favoriter för frukost i Covent Garden

Just hemkommen från London har jag några färska tips på vad du kan äta och dricka i mitt favoritområde Covent Garden istället för att knapra bacon från hotellbuffén.

Jag tycker visserligen att hotellfrukost är en gudagåva, men ibland är det roligare att vara ute bland folk och känna pulsen!

Ankröra, eller rörig anka? En smakfest för både öga och gom!

Jag är väldigt förtjust i frukosten på The Ivy Market Grill i Covent Garden, men nu har jag äntligen hittat ett ställe som är ännu bättre (till bättre pris).

The Black Penny har nämligen fått mig att både äta och tycka om sötpotatis. Jag avskyr sötpotatis! Det är dessert förklädd till potatis, ett djävulens påfund! Enda gången där sötpotatis är gott är i The Black Pennys duck hash.

Sötpotatisen har använts som rotsak i ”ankröran”, inte som potatis, vilket gör anrättningen lyckad.

Dessutom blir alla livsmedel goda med salt och ankfett! Även äggröran är mycket god, tricket stavas då s-m-ö-r.

Stor varning för det glutenfria brödet som ser ut som och smakar masonit!

Akta dig! Annars kommer sågspånsbrödet och tar dig!

The Black Penny finns på 34, Great Queen Street och också på Sloane Square och South Bank.

Glutenkänslighet, Lunch, Prisvärt, Resor, Restauranger

Här äter du bästa budgetlunchen i Covent Garden

Stockholms restauranger är många och väldigt bra, men i London finns det ännu fler! Och jag försöker äta på så många av dem som möjligt när jag besöker min gamla hemstad.

Eftersom jag var där i helgen och åt mig igenom Covent Garden tänkte jag tipsa om några gamla favoriter till lunchrestauranger som fortfarande håller måttet. Dessa är dessutom snälla mot plånboken!

Phō, 65A Long Acre (men finns över hela London)

Underbar vietnamesisk buljongsoppa!

Antingen gillar du phō eller så har du fel!

Den vietnameiska, över natten-kokta buljongen som ligger till grund för den delikata soppan är aromatisk och salt och syrlig på samma gång! Jag äter gärna min med biff. Nudlarna i soppan är glutenfria risnudar, inte vetenudlar som annars ofta är fallet, till stor glädje för oss intoleranta.

Kryddhyllan.

Kafékedjan Phō är bäst av så många anledningar: räds inte kryddor, rimliga priser, underbart vackert jasminte.

Vem blir inte hjärtevarm av en blomma i teet?

Bubblare: Indiska Sagar, en vegetarianfavorit, på 31, Catherine Street (även på Percy Street)

Glutenfria och veganska Kancheepuram Idli, ris- och linsdumplings, samt papadam.

 

Paper Paneer Dosa, knaprig ris. och linspannkaka, med gottiga röror.
Barer, Resor, Skål!, Trend

Orange vin på Enoteca Storica Faccioli i Bologna

Du som åker till Bologna får inte missa naturvinsbaren Enoteca Storica Faccioli!

Orange viner stötte jag på första gången på baren Dandelyan på lyxhotellet Mondrian i London. Sedan dess har jag utforskat de okonventionella naturvinerna på olika håll i världen, senast i Bologna.

Bologna är enda stället i världen där jag har ätit god mortadella. Och kvaliteten på charkuterierna överträffas endast av regionens vita viner, som är så där kritiga och knepiga som jag gillar när jag har druckit röda, kärva lite för länge.

Jag besökte Bologna ett par gånger för tjugo år sedan och sedan 2017 har jag åkt dit i mars varje år för att besöka världens största skönhetsmässa. Bologna är en studentstad, saknar stora inkomstbringande industrier och är mysig snarare än glamourös. Även de finaste restaurangerna har en familjär, avslappnad känsla.

Jag har inga favoritrestauranger, däremot besöker jag gärna naturvinsbaren Enoteca Storica och testar mig igenom dess stora utbud av udda, lokala viner. Nu senast orange viner!

Ett orange vin är ett vitt naturvin som har lagrats på rödvinsfat, och får därför ovanlig färg… och smak.

I år heter den nya favoriten Notte di Luna.

Nästan värt åka till Bologna endast för detta…

 

 

Lite chark, lite vin.

Notte di Luna kommer från producenten Ca de Noci.

Druvorna är 50% muskatdruva, 30% spergola och 20% malvasia aromatica.

De båda senare är nya druvor för mig. Spergola är vad jag förstår en lokal druva som växer i regionen Emilia-Romagna.

Enoteca Storica Faccioli finns på Via Altabella, 15/B och är inte lätt att hitta online, men åker du till Bologna är baren lätt att hitta på plats. Den ligger bara ett stenkast från Piazza Maggiore.

Välkommen!

Även om den är liten finns alltid lediga bord, kanske för att vinerna är lite dyrare än de flesta studenter har råd med.

Glutenkänslighet, Lunch, Resor, Restauranger

4 bästa restaurangerna i Rom (för glutenintoleranta och andra)

2 kommentarer

Jakten på riktig god glutenfri mat går vidare, och jag har goda nyheter för den som ska till Rom!

Ingen blir ledsen av glutenfri pizza och glutenfri Nastro Azzurro.

 

Nästa gång ska jag testa mer avancerat pålägg hos Voglia di Pizza, vågade inte chansa på vit (=tomatsåsfri) pizza förrän jag visste att botten var god.

 

På via Giubbonari 33 serveras världens bästa glutenfria pizza.

Jag har varit i Rom igen.

Den här gången lyckades jag inte bara äta fantastisk pasta utan också fantastisk pizza. Så ska du resa till den italienska huvudstanden är det här fyra restauranger att hålla koll på, oavsett om du tål gluten eller inte.

 

1. Voglia di Pizza, via dei Giubbonari 33

Eftersom det här är en glutenfri lista måste Voglia di Pizza toppa, för här serveras den bästa glutenfria pizzan jag någon har ätit! Och då har jag de senaste tio åren försökt hitta vettig glutenfri pizza i Boston, Chicago, Stockholm, London och flera ställen i Italien. Även Rom. Jag har inte lyckats tidigare; även om många pizzor är tillräckligt goda så är de fortfarande bara en nästan-version av riktig pizza. Men nu har jag hittat världens bästa glutenfria pizza! Och den är faktiskt lika god som pizza med gluten. Dessutom finns glutenfri Nastro Azzurro! Jag längtar redan tills jag får åka tillbaka till Rom och Voglia di Pizza.

 

2. Dal Bolognese, Piazza del Popolo 1

Klassisk italiensk restaurang med alla klassiska italienska rätter du kan tänka dig. Här hittar du ålderstigna servitörer i vita jackor som talar mycket lite engelska, styvstärkta vita dukar, utmärkt service och läckra lokala specialiteter. All pasta går att få god och glutenfri! Lite dyrare, men ett måste för dig som vill snygga till dig lite och äta en lång och härlig middag, kanske för att fira något.

 

3. Girrarosto Fiorentina, via Sicilia 46

Öppnade på 60-talet och en del av personalen ser ut att ha jobbat där sedan dess. Även om personalens engelska är begränsad så förstås och respekteras ”gluten free” (som för övriga heter ”senza glutine” på italienska). Passar både för finare och enklare middagar och nästan bäst är att gå hit på lunch. Frågar du mig är det Roms bästa restaurang sett till läge, pris, mat, service, stämning och glutenfria möjligheter. Min favorit: spagetti all’amatriciana. Eller carbonara. Allt med bacon, faktiskt.

 

4. Casina Valadier, Villa Borghese

I stora parken Villa Borghese finns inte bara vackra fontäner, ett zoo och underbart konstmuséum, här finns också möjligheter till mat. På Casina Valadiers terass serveras god glutenfri pasta, gott glutenfritt bröd till maten och magisk utsikt över hela Rom. Det är roligt att den glutenfria pastan kommer i andra former än spagetti, som är det vanligaste alternativet annars.

 

 

 

Det var säsong för vit tryffel på Dal Bolognese. Risotton på bilden kostar 68 Euro.

 

Girrarosto Fiorentina är min favorit i Rom pga lugn, genuint och gott.

 

Kul pastaformer även för glutenintolerana på Casina Valadier.

 

Bakom mig på Casina Valadier: Rom.
Fest, Middag, Mobilbloggat, Resor, Restauranger

Restaurangtips Paris: La Société och Tigre qui pleure

Jag har ätit många goda middagar på många trevliga restauranger i Paris. Under modeveckan i mars åt jag för andra gången Tigre qui pleure (gråtande tigern), en av de godaste kötträtter jag har ätit i Frankrike.   
Enligt Wikipedia är gråtande tigern en asiatisk rätt, men jag tycker den är en typisk fransk bistrorätt med asiatiska kryddor. En tunn asiatisk dressing med chili och koriander piffar det möra köttet (som för övrigt inte är tigerkött, rätten har fått sitt namn av att en hittepåtiger blev ledsen när den jättegoda maten tog slut). 

Rätten blev ännu godare av att ätas på den exklusiva restaurangen La Société, som andas dyrt och utvalt på samma sätt som Teatergrillen. Lokalen är dock betydlig mer modern och ungdomlig.