Italien Archives - Moster Ullas

Italien är inget dumt land om du är glutenintolerant! Läs mer om det och ta del av mina tips på glutenfria restauranger i Florens. Smaklig spis!

Italien har kommit långt när det gäller glutenfria restauranger samt glutenfria alternativ och allergen-märkta menyer. Det är enkelt att äta gott i pastans förlovade land även om du inte kan äta gluten! Här är de ställen som jag och min sambo och väninna – tillika kollegor – besökte i år.

La Menagère

La Menagère var det enda stället från ifjol som vi återbesökte – på begäran av Sam och Linnea, faktiskt! De brukar aldrig ha någon åsikt om vart vi ska äta, men till den här mysiga kafé-baren, som också är inredningsbutik, ville de absolut gå! Så det gjorde vi.

Man kan äta och dricka saker under hela dagen på La Menagère. Vi valde frukost både ifjol och i år.

Melaleuca

Melaleuca är ett frukostkafé som har öppet större delen av dagen. Hemsidan beskriver stället som amerikansk-australiensiskt. Det tycks betyda att man serverar saker från lite överallt i världen, för här kan du få BLT men också tacos och varianter på bacon och ägg.

Trattoria Sergio Gozzi

I väntan på incheckning på vårt boende när vi kom så åt vi lunch. VI åkte därför direkt till restaurang Sergio Gozzi från flygplatsen och taxichauffören berömde vårt restaurangbesök.
”Det är en bra restaurang med äkta italiensk mat”, sa han med en äkta italiensk brytning.

Den äkta italienska maten inkluderade pasta och tagliata (tunt skuren biff) men främst inälvsmat. Den som gillar lever, njurar, komage och tunga, som inte är så vanliga rätter nu för tiden, kan få sitt lystmäte! Och menyn och klientelet var lika old school, om jag säger så.

Kom tidigt om du vill äta här! Du kan inte boka bord på Trattoria Sergio Gozzi. Vi kom dit vid 12 och behövde bara vänta fem minuter innan vi (och våra gigantiska resväskor) fick bord. När vi lämnade restaurangen vid 13.30 var det lång kö utanför på gatan.

Sgrano

I italien äter man ofta en stadig macka till lunch. I Florens beställer man schiacciata, ett lokalt bröd som påminner om focaccia. Schiacciata rekommenderas – med eller utan gluten! Och jag lyckade turligt nog hitta glutenfritt bröd.

Enligt alla webrecensioner är Sgrano den bästa glutenfria restaurangen i Florens, så dit gick vi så klart. Mina vänliga kollegor gjorde mig sällskap. Jag och Sam beställde schiacciata, Linnea åt en insalata caprese och vi blev alla nöjda.

Jag kunde bara äta halva min macka så jag fick andra halvan prydligt förpackad i en kartong för att ta med hem. Sam åt den till frukost dagen efter, när han inte kunde följa med mig och Linnea till Melaleuca. Den var god, då också.

Regina Bistecca

Förra året åt skedde ett massivt köttintag på Trattoria dell’Oste. Där åt vi vår första Bistecca Fiorentina och det var en fantastisk upplevelse! Den florentiska nationalrätten är en T-bensstek, alltså både ryggbiff och filé på (samma) ben. Det är ingen slump att några av världens bästa köttrestauranger finns i Florens!

I år ville vi prova samma rätt på annan restaurang och Regina Bistecca dök upp på flera topplistor. Det finns så klart även annat på menyn, men vi har 100 % bespetsade på K-Ö-T-T. Och vi blev inte besvikna! Köttet var lika gott som på dell’Oste och restaurangen lite mer elegant. Är du ute efter en Upplevelse så ska du boka bord på Trattoria dell’Oste, medan atmosfären på Regina Bistecca är mer dämpad och behaglig.

Cucina

Om man går en kvart bortom alla ställen dit man självklart går om man är turist i Florens så kan man äta modern italiensk mat på Cucina. Restaurangen ligger långt från andra restauranger, mitt i ett bostadsområde, så det är lätt att tro att man har fått fel adress innan man har hittat fram.

Maten här är inte ”tipical”, som italienarna säger om allt som är traditionellt, men råvarorna är i säsong och lokala och menyn rolig! Allas favorit var en kållasagne. Kålblad hade använts istället för pastaplattor och det var en himmelskt upplevese. Andra rätter var mindre lyckade, men helhetsintrycket bra. Och så gillar jag alltid restauranger där alla utom mitt sällskap är lokalbor.

Solnedgångscocktails

Vi hann även med lokalt rosévin med utsikt över en solnedgång. När vi snubblade ut i solen efter en lång eftermiddag på Uffizierna så kände vi att vi behövde frisk luft och dagsljus. Vi hamnade på Loggia Roof Bar på Hotel Palazzo Guadagni.

Loggia Roof Bar ligger inte på ett tak utan på en terrass. Jag antar att det är utsikten som gör baren kallar sig ”roof top”. Egentligen fanns det ingen plats på terrassen men med hjälp av den lokala allt-ordnar-sig-bara-ni-har-tid-att-vänta-mentaliteten så löste det sig med bord. Vi hade det himla härligt medan vi såg solen gå ner bakom bergen.

Om du vill läsa mer om vad vi gjorde i Florens när vi inte åt, så finns det ett blogginlägg om det här på min beauty-blogg.

Sörjer du att den italienska maten inte längre är lika god som på den tiden du trodde att du kunde äta gluten? Då har jag bästa tipset för dig! Jag vet nämligen var du kan äta glutenfri färsk pasta i Bologna!

Jag och La Capriata – en kärlekshistoria

Genom åren har jag ätit många gånger på La Capriata. Varje Cosmoprof-helg sedan 2022 äter jag där minst tre gånger! Restauragen gör även gluten-mat, men glutenfritt är default-läget.

Jag håller La Caprita kär inte bara för glutenfritt utgångsläge, utan också för supertrevlig personal och generösa öppettider. Jag har köpt vin från La Capriatas vinkällare när jag upptäckte att de hade Francis Ford Coppola på vinlistan. Där finns ingen larvig siesta, så när vi måste checka ut från vårt boende på söndag mitt på dagen, och flyget hem går först på kvällen, så tillbringar vi timmarna däremellan med att äta. Sam hävdar att jag och Linnea någon utcheckningssöndag har dumpat honom och bagaget där medan vi har gått i butiker, men av det minns jag inget.

De fluffiga, friterade, kvadratiska bröden är en lokal specialitet och även det finns så klart glutenfritt på La Capriata.

”Allt löser sig”

Så när jag i år inte lyckades boka middagsbord på Cosmoprof-onsdagen i La Capriatas nya bokningssystem så mejlade jag, precis som jag brukar. ”Sex personer sa du? Inga problem! Jaså, ni blir nio ? Det löser vi! Här har du hovmästarinnans mobilnummer om det skulle vara några ändringar.” Heja, Italien!

När vi på onsdag kväll kom till restaurangen så förstod jag varför det inte gick att boka bord. Hela restaurangen var nämligen reserverad av ett sällskap som firade kandidatexamen. (Europas äldsta universitet ligger i Bologna så staden har som du förstår en stark akademisk ryggrad. Och många studenter.)

Mina vänner på La Capriata hade ordnat ett bord åt oss ändå! Två, faktiskt – vi fick välja mellan att sitta ohyggligt nära festen eller utomhus på gården i den varma vårkvällen. Gissa vad vi valde! Vi åt på La Capriata på onsdag, fredag och söndag i år.

Jag och Il Postiglione – ingen kärlekshistoria alls

På lördagen åt vi istället middag på den snäppet mer formella Il Postiglione. Vi träffade några branschvänner från Norge där. Och när vi var halvvägs in i varmrätten fick vi veta att det var tio minuter kvar på vår sittning.

Personalen menade att vi hade påmints om sittningstiden när vi anlände till restaurangen, vilket inte var sant. De sa också att det hade stått i vår bokningsbekräftelse att sittningstiden var begränsad till två timmar och det kan däremot stämma. Bokningsbekräftelsen var på italienska så vi har ingen aning.

No can do

Till skillnad från alla andra italienska etablissemang vi har frekventerat, exempelvis den betydligt tjusigare Loggia Roof Bar i Florens, fanns här ingen fixarmentalitet. De var som att vi plötsligt hade lämnat Italien och klivit över gränsen till Schweiz. Vi var tvungna att lämna restaurangen på klockslaget, utan att ha ätit färdigt. Jag hade fortfarande en bit biff hängande i mungipan.

Det har sina fördelar att vara stammis någonstans. Exempelvis har man hovmästarinnans telefonnummer och kan skriva till henne. Man kan berätta att man har blivit utkastad från Il Postiglione och behöver någonstans där man kan äta dessert och dricka grappa.

Och jag måste säga att min optimism i detta fall är närmast rörande. Under Cosmoprof finns inga lediga bord någonstans alls, allra minst en lördagkväll klockan nio. Men har man en gång sett La Capriatas pistage-semifreddo för sin inre syn så bleknar alla sannolikheter. Hjärnan får gå och gömma sig, hoppet får styra.

ragù La Capriata Bologna — Köttfärssås heter ”ragù” i Bologna, inte Pasta Bolognese eller annat fånigt.

Can do

Och jag borde inte ha blivit förvånad att herren bevara de enfaldiga i detta fortfarande väldigt religiösa land.
”Jag kan ordna ett bord på gården”, svarade hovmästarinnan.
En minut senare: ”Jag har ordnat ett bord inomhus.”

I år blev det alltså fyra besök på La Capriata. Det visade sig vara en populärt ställe! När vi kom till det som i år var Daisy Beautys kvarterskrog så var det kö. En lång rad av tålmodiga, hungriga studenter ringlade genom dörren, ut på gatan.

She’s still got it

Men jag borde inte ha hoppat över bäcken innan jag ropade hej. När personalen såg mig så vinkade de fram vårt sällskap och vi gled förbi alla pastasugna 21-åringar. Mitt i restaurangen väntade ett prydligt uppdukat bort med vikta tygservetter på oss.

Jag har inte gått före i en kö sedan Spy Bar 1999. Det här var banne mig mäktigare!

Om du längtar efter glutenfri färsk pasta och ska till Bologna så hittar du La Capriata här. Och ska du inte till Bologna så kanske du vill ändra dig – restaurangen är värd en omväg! Ditt liv blir 100% bättre om du äter glutenfri färsk pasta i Bologna!

Moster Ullas

Etikettarkiv: Italien

Tips på glutenfria restauranger i Florens