Sörjer du att den italienska maten inte längre är lika god som på den tiden du trodde att du kunde äta gluten? Då har jag bästa tipset för dig! Jag vet nämligen var du kan äta glutenfri färsk pasta i Bologna!

Jag och La Capriata – en kärlekshistoria

Genom åren har jag ätit många gånger på La Capriata. Varje Cosmoprof-helg sedan 2022 äter jag där minst tre gånger! Restauragen gör även gluten-mat, men glutenfritt är default-läget.

Jag håller La Caprita kär inte bara för glutenfritt utgångsläge, utan också för supertrevlig personal och generösa öppettider. Jag har köpt vin från La Capriatas vinkällare när jag upptäckte att de hade Francis Ford Coppola på vinlistan. Där finns ingen larvig siesta, så när vi måste checka ut från vårt boende på söndag mitt på dagen, och flyget hem går först på kvällen, så tillbringar vi timmarna däremellan med att äta. Sam hävdar att jag och Linnea någon utcheckningssöndag har dumpat honom och bagaget där medan vi har gått i butiker, men av det minns jag inget.

”Allt löser sig”

Så när jag i år inte lyckades boka middagsbord på Cosmoprof-onsdagen i La Capriatas nya bokningssystem så mejlade jag, precis som jag brukar. ”Sex personer sa du? Inga problem! Jaså, ni blir nio ? Det löser vi! Här har du hovmästarinnans mobilnummer om det skulle vara några ändringar.” Heja, Italien!

När vi på onsdag kväll kom till restaurangen så förstod jag varför det inte gick att boka bord. Hela restaurangen var nämligen reserverad av ett sällskap som firade kandidatexamen. (Europas äldsta universitet ligger i Bologna så staden har som du förstår en stark akademisk ryggrad. Och många studenter.)

Mina vänner på La Capriata hade ordnat ett bord åt oss ändå! Två, faktiskt – vi fick välja mellan att sitta ohyggligt nära festen eller utomhus på gården i den varma vårkvällen. Gissa vad vi valde! Vi åt på La Capriata på onsdag, fredag och söndag i år.

Jag och Il Postiglione – ingen kärlekshistoria alls

På lördagen åt vi istället middag på den snäppet mer formella Il Postiglione. Vi träffade några branschvänner från Norge där. Och när vi var halvvägs in i varmrätten fick vi veta att det var tio minuter kvar på vår sittning.

Personalen menade att vi hade påmints om sittningstiden när vi anlände till restaurangen, vilket inte var sant. De sa också att det hade stått i vår bokningsbekräftelse att sittningstiden var begränsad till två timmar och det kan däremot stämma. Bokningsbekräftelsen var på italienska så vi har ingen aning.

No can do

Till skillnad från alla andra italienska etablissemang vi har frekventerat, exempelvis den betydligt tjusigare Loggia Roof Bar i Florens, fanns här ingen fixarmentalitet. De var som att vi plötsligt hade lämnat Italien och klivit över gränsen till Schweiz. Vi var tvungna att lämna restaurangen på klockslaget, utan att ha ätit färdigt. Jag hade fortfarande en bit biff hängande i mungipan.

Det har sina fördelar att vara stammis någonstans. Exempelvis har man hovmästarinnans telefonnummer och kan skriva till henne. Man kan berätta att man har blivit utkastad från Il Postiglione och behöver någonstans där man kan äta dessert och dricka grappa.

Och jag måste säga att min optimism i detta fall är närmast rörande. Under Cosmoprof finns inga lediga bord någonstans alls, allra minst en lördagkväll klockan nio. Men har man  en gång sett  La Capriatas pistage-semifreddo för sin inre syn så bleknar alla sannolikheter. Hjärnan får gå och gömma sig, hoppet får styra.

Can do

Och jag borde inte ha blivit förvånad att herren bevara de enfaldiga i detta fortfarande väldigt religiösa land.
”Jag kan ordna ett bord på gården”, svarade hovmästarinnan.
En minut senare: ”Jag har ordnat ett bord inomhus.”

I år blev det alltså fyra besök på La Capriata. Det visade sig vara en populärt ställe! När vi kom till det som i år var Daisy Beautys kvarterskrog så var det kö. En lång rad av tålmodiga, hungriga studenter ringlade genom dörren, ut på gatan.

She’s still got it

Men jag borde inte ha hoppat över bäcken innan jag ropade hej. När personalen såg mig så vinkade de fram vårt sällskap och vi gled förbi alla pastasugna 21-åringar. Mitt i restaurangen väntade ett prydligt uppdukat bort med vikta tygservetter på oss.

Jag har inte gått före i en kö sedan Spy Bar 1999. Det här var banne mig mäktigare!

Om du längtar efter glutenfri färsk pasta och ska till Bologna så hittar du La Capriata här. Och ska du inte till Bologna så kanske du vill ändra dig – restaurangen är värd en omväg! Ditt liv blir 100% bättre om du äter glutenfri färsk pasta i Bologna!