Potatis är min favoriträtt. Råraka kommer tvåa. Så gissa vad jag gör när jag har tillgång till rivjärn, muurikka och öppen eld!
Tidigare i veckan såg jag på instagram att en bekant gjorde råraka i muurikka. Eftersom sourcream-chips är min favoritdel i kostcirkeln bestämde jag mig för att göra detsamma!
Här där vi lantlivar oss är det sju minuters bilfärd till en Coop Nära, där utbudet är väldigt klent. Mjölk, smör, veckotidningar från i höstas och tolv sorters folköl, liksom.
Till en större livsmedelsbutik är det 25 minuter. Och eftersom löjrom tar minst en timme att tina trodde jag vi skulle åka direkt efter frukost. Jag hade inte räknat med att flera personer i min familj just då skulle uppdatera sina mobiltelefoner för första gången på ett par år… Så innan vi väl var på rullning var klockan 11.
Vi kom till slut hem med de rätta tillbehören smetana, gräslök, rödlök och löjrom (sikrom stod ej att finna).
Sikrom är annars min favoritrom och ofta billigare än löjrom. Oklart varför. Men löjrom duger ju.
Sedan var det bara att skala och grovriva potatis, krama så mycket vatten ur rivet som möjligt och börja laborera med muurikkans värme.
Hög värme är bra. Mycket smör (att steka i) inte nödvändigt. Det är bra att då och då under stekningen baka ihop rårakan med stekspaden.
Eftersom det vid tillagningen var långt efter vår normala lunchtid (vilket så klart inte gjorde nåt – huvudsaken är att alla har uppdaterade mobiler!) var jag väldigt hungrig så det är möjligt att jag inte väntade länge nog med vändningar eller orkade hålla ut tills rätta stekytan hade uppnåtts.
Av totalt nio rårakor var det bara en och en halv som höll ihop som en restaurangråraka men vad gjorde väl det? Allt som smakar chips slinker ju ner!
För övrigt är potatisformatet av underordnad betydelse. Så länge salt, lök och syrligt-krämigt fett finns som tillbehör är jag nöjd!
Jag kommer att göra råraka i muurikka igen och framför allt tänker jag att muurikkastekt potatis med smetana, lök och rom också måste vara en festmåltid!