Kategoriarkiv: Redskap

Valborgstips – varma mackor i smörgåsjärn

I påsk kände jag ett starkt behov av varma mackor gjorda över öppen eld. Det går ju att lösa!

Du ser ju på bilden hur sjukt gott det är!

Jag jagade iväg hela familjen dryga fem mil (nästgårds) till Sorsele, för där finns Eldmark. Eldmark är mest känt för sin bärbara eldstad Eldbox, men gör även smörgåsjärn i stål. Stål är lättare än det annars förträffliga gjutjärnet och tål värme bättre än aluminium.

Nu är jag med smörgåsgrill för öppen eld!

Du förstår ju själv hur gott det är med smält ost och frasigt bröd utomhus!

 

Det enda jag inte är nöjd med är osten. Jag hade föredragit västerbottensost, både för att det är gott och för att jag är lokalpatriot, men det nygrillade frasiga brödet var ändå det viktigaste.

Som glutenintolerant är det väldigt sällsynt att du får äta bröd med fras.

Så jag tycker att du genast ska springa till närmsta järnaffär och inhandla ett smörgårsjärn att slänga i valborgsbrasan på tisdag! Det behöver inte vara från Sorsele, se bara till att det är av gjutjärn eller stål

Bäst i påsk var råraka i muurikka

Potatis är min favoriträtt. Råraka kommer tvåa. Så gissa vad jag gör när jag har tillgång till rivjärn, muurikka och öppen eld!

Tidigare i veckan såg jag på instagram att en bekant gjorde råraka i muurikka. Eftersom sourcream-chips är min favoritdel i kostcirkeln bestämde jag mig för att göra detsamma!

Här där vi lantlivar oss är det sju minuters bilfärd till en Coop Nära, där utbudet är väldigt klent. Mjölk, smör, veckotidningar från i höstas och tolv sorters folköl, liksom.

Till en större livsmedelsbutik är det 25 minuter. Och eftersom löjrom tar minst en timme att tina trodde jag vi skulle åka direkt efter frukost. Jag hade inte räknat med att flera personer i min familj just då skulle uppdatera sina mobiltelefoner för första gången på ett par år… Så innan vi väl var på rullning var klockan 11.

Vi kom till slut hem med de rätta tillbehören smetana, gräslök, rödlök och löjrom (sikrom stod ej att finna).

Sikrom är annars min favoritrom och ofta billigare än löjrom. Oklart varför. Men löjrom duger ju.

Sedan var det bara att skala och grovriva potatis, krama så mycket vatten ur rivet som möjligt och börja laborera med muurikkans värme.

Hög värme är bra. Mycket smör (att steka i) inte nödvändigt. Det är bra att då och då under stekningen baka ihop rårakan med stekspaden.

Eftersom det vid tillagningen var långt efter vår normala lunchtid (vilket så klart inte gjorde nåt – huvudsaken är att alla har uppdaterade mobiler!) var jag väldigt hungrig så det är möjligt att jag inte väntade länge nog med vändningar eller orkade hålla ut tills rätta stekytan hade uppnåtts.

Av totalt nio rårakor var det bara en och en halv som höll ihop som en restaurangråraka men vad gjorde väl det? Allt som smakar chips slinker ju ner!

För övrigt är potatisformatet av underordnad betydelse. Så länge salt, lök och syrligt-krämigt fett finns som tillbehör är jag nöjd!

Jag kommer att göra råraka i muurikka igen och framför allt tänker jag att muurikkastekt potatis med smetana, lök och rom också måste vara en festmåltid!

Gårdagens lunch var praktiskt taget chips förklätt till mat!

Nytt familjenöje: Fritera

IMG_8439

För länge sedan skaffade min mamma en fritös och som så mycket annat hos henne blev den liggande på köksmaskinskyrkogården (det vill säga: i ett skåp). Tills jag kom och räddade den. Sedan blev den liggande på min köksmaskinskyrkogård ett tag och först i lördags vågade jag använda den. Har haft skräckvisioner av uppflammande olja och brinnande kök, men det var ju inte värre än att koka vatten. Peppar peppar.

Så här på jungfruturen körde jag och Sam Cajsa Wargs delikata förtillagade pommes frites. Det var gott men smaken skilde sig inte nämnvärt från när man gör dem i ugn. Nästa gång ska vi nog våga oss på att göra egna direkt från potatis, kanske med tryffelsmak. Vi har också planer på att fritera kycklingvingar, vårrullar, bananer, zucchiniblommor, aubergine, blomkål och Snickers, så där som man tänker när man just har upptäckt en ny leksak… Vi får se vad som dyker upp på matbordet framöver.

IMG_8438

IMG_8440

IMG_8436

 

Familjeutflykt med vacuumförpackad picknick

IMG_8261

En anledning att jag har valt att vara entreprenör istället för löntagare är att jag vill kunna ha hund. Ibland innebär det att hundar måste följa med på möten 45 mil bort (enkel väg) och då måste man ta bil och då är det bra att ha picknick med i bilen. I torsdags var en sådan dag och jag tackar matguden för möjligheten att kunna vacuumförpacka… det mesta. I torsdags vacuumförpackade vi nämligen en god pastasallad (fusilli, avocado, tomater, gröna blad, kycklingbitar stekta i torkad koriander, spiskummin och berbere) och så vacuumförpackade vi sockerärtor (till snacks) och så vaccumförpackade vi ostkuber (som snacks eller i salladen eller som hundgodis). Det åt vi med en rödlöks-och-keso-röra (i traditionell bunke pga ville kunna återförsluta på resan), hummus (i sin förpackning) och kokt ägg (i bunke pga krossrisken) med salt. Det var så vansinnigt smidigt att bara klippa upp plastpåsen, servera och äta salladen. Tar nästan ingen plats i väskan och är kladdfritt. Sedan tog vi hem påsen, maskindiskade den (trädd över en smal stående bricka) och har nu förpackat en ost i den.

Vakuum – årets grej

IMG_7530

En av de coolaste grejer jag har lärt mig under helgen är att vakuumförpacka saker. Vi snackar allt från brieost till soppor. Och det verkade så kul att jag, tja, kanske inte direkt stal, utan liksom råkade få med mig en vakuumförpackningsmaskin hem (den var kvarglömd, jag lovar) (eller kanske snarare att någon råkade vända ryggen till). Så igår när jag kom hem vakuumförpackade jag en massa roliga grejer som jag tänker behöver lite mer livslängd i kylen (förra helgens tjälknölsände som märkligt nog inte börjat luka surt än), eller livsmedel som behöver stinka mindre (jag säger inte vad men det börjar på g och slutar på amle ole).

Ett glas vin och en vakuumförpackningsmaskin är allt man behöver för en rolig söndagkväll.

IMG_7538