Det är fortfarande roséväder så i fredags gav jag mig på en gammal roséfavorit – Miraval. Så här gick det!
2014 var min Miraval-sommar.
Sedan dess har det hajpade rosévinet changerat – 2013 var tydligen en särdeles bra årgång – men nu har jag återupptäckt det ljusrosa, mineraliga vinet från Provence.
Miraval kommer från en vingård som är mest känd för att ägas av separerade kändisparet Brangelina, Brad Pitt och Angelina Jolie, men sköts av en traditionstrygg vinfamilj, och har utsetts till världens bästa rosévin av ansedda Wine Spectator. 2014, när min Miraval-besatthet peakade, köpte jag det ur Systembolagets tillfälliga sortiment så länge det fanns, sedan lärde jag mig på vilka restauranger det fanns att beställa. Sån är jag.
De senaste fem åren har jag inte haft någon vidare känsla för rosé – rosévin kräver riktigt varm sommar med ljumma kvällar för att komma till sin rätt. Men med den formtopp sommaren visar nu i augusti var det dags att ge rosén en chans. Så jag testade Miraval igen och blev nöjd!
Druvorna är av sorterna cinsault, syrah, grenache och rolle – det sista är en för mig främmade druva. Rolle finns tydligen även i norra Italien och heter då vermentino.
Vinet finns i det tillfälliga sortimentet så det är inte särskilt enkelt att få tag på, men det kostar bara 185 kronor flaskan. Det är väl spenderade pengar, för vinet är väldigt trevligt! Jag tycker inte om bäriga, täta roséviner, jag vill gärna ha dem blommiga eller mineraliga. Miraval är mineraligt på ett nästan salt vis med en liten citrusfräschör (very mycket Medelhav!) och luftigt.
