Idag är det så kallade ”pressdagar”. Det innebär att journalister och numer också bloggare hänger runt på olika presskontor och blir uppvaktade som små kungligheter. Det serveras alkohol från förmiddag till kväll, presskontoren trumfar varandra i uppfinningsrik catering och vid avgång delas presentpåsar påsar med pressprover ut. Från början var pressdagarna ett bra sätt för framför allt modejournalister att se kommande säsongs kollektioner samlade, för alldeles efter pressdagarna börjar kläder att lånas ut till fotograferingar. Har du då inte sett kollektionerna så är det risk att du som stylist inte vet vad du ska fråga efter när du själv ska fotografera – plaggen är ju aldrig på plats. Idag presenteras också skönhetsnyheter på pressdagarna, skönhetsnyheter du egentligen kan se när som helst men pressdagarna är ett smidigt sätt att se alla nyheter på en och samma gång. Samtidigt är omständigheterna så generösa och flotta att jag nästan skäms. Särskilt mycket skäms jag när journalister/bloggare blir sedda utanför pressvisningarna när de rensar sina påsar på information och bilder – materialet de behöver i sitt arbete – och slänger det i närmsta papperskorg medan de behåller skönhetsprodukter, scarves och andra fina pressgåvor/produktprover de vill använda privat. Jag antar att man kan ha lite olika förhållanden till sitt uppdrag.

Idag besökte jag ett modeföretag som serverade raw food från Yogayama, bland annat raw falafel. Raw food är, enligt entusiasterna, en ”livsstil för maximal hälsa och skönhet”. I korthet kan man säga att maten tillagas… inte alls. Den ska inte ha varit upphettad till mer än 40 grader och ingredienserna är ekologiska, oftast veganska och det påstås att du får i dig optimalt med vitaminer, mineraler och enzymer när du äter raw. Jag har ätit jättegod raw food, men låt oss konstatera att en kall spiskumminkryddad gummiboll inte är en falafel. Låt oss konstatera att lunchen från Pontus som serverades hos en närliggande PR-firma var mer i min smak: kött, fett och salt.