Igår var dagen D, Dagen när jag fick äta årets västerbottensbuffé. För mig är det stans bästa matupplevelse, tillsammans med julbordet på Fjäderholmarnas krog. Förra årets favoriter, som jag har bloggat om tidigare, stod sig. Tyvärr var bunkarna med sikrom borttagna (!) men istället hittade jag en läcker rökt sik på rostade rotsaker (bild nedan).

10-i-topp på Västerbottensbuffén (2013)
1. Torkat, saltat, lättrökt renkött
2. Hjortronsnaps
3. Potatispalt med smält smör (ovan)
4. Tartar på röding
5. Terrine på rökt mandelpotatis och röding med löjrom (nedan)
6. Timbal på västerbottensost med laxrom (ovan)
7. Souvaslax (nedan)
8. Citrongravad sik
9. Getmese
10. Fjällripmousse på konjaksplommon

Som det bufféproffs jag är drack jag inte öl till maten (kolsyra = för tidigt mätt) men ryktet säger att skelleftebryggda Kallholmen var delikat. (Öl innehåller dessutom oftast gluten.) Istället drack jag vatten och hjortronsnaps, vilket gav mig utrymme att klämma ner fem snaps. (Jag var svag igår – rekordet ligger på sju.) Jag tycker generellt i livet att inget är bättre än kött, men faktum är att fiskdelen vann igår. Det kan bero på att jag äter älgfärsbiffar och renskav till vardags (= inte så magiskt), eller så kan det bero på att alla varianter av röding och sik var djävulusiskt (= magiskt) bra tillagade.

Det är tråkigt att vi sänkte medelåldern på gästerna med 100 år och att det har skrivits så lite på bloggar och i tidningar om den här fantastiska matskatten. Sällskapets matintresserade franske gäst sa att det var den bästa matupplevelse han har haft i Stockholm så länge som han kan minnas. Idag stänger Grand Hôtel verandan i åtta månader för renovering och utbyggnad. Jag ser redan fram emot nästa västerbottensbuffé i nya lokaler om si sådär 11,9 månader.