Kategoriarkiv: Glutenkänslighet

Testat: Glutenfri semla från Friends of Adam

bild 1

Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten, det finns inte många som duger till de’… Och lika svårt verkar det vara att baka glutenfria semlor. Glutenfria bakverk blir per definition kompakta och torra. Semlorna på Friends of Adam är inget undantag. Men vi tar det från början:

Sedan jag upptäckte att jag inte tål gluten har jag inte ätit semlor. Jag har yrat om semlor, längtat efter semlor och också pratat om att ge mig ut på upptäcksfärd efter glutenfria semlor, men tagit för givet att en semla utan gluten är som pizza utan ost. Men i år tänkte jag att det var dags. På senare år har den glutenfria communityn, där jag själv ingår, lyckats tjata fram bättre glutenfria alternativ på både restauranger och i mataffärer så i år kändes det som att det fanns hopp. Jag twittrade och googlade och bestämde mig, efter att inte blivit något vidare upplyst av min ogrundliga research, till sist för att beställa semlor på glutenfria bageriet Friends of Adam. Friends of Adam gjorde mig förra året glad när de gjorde goda lussekatter i muffinsform: De såg visserligen inte ut som lussekatter men smakade lussekatter, och mer kan man inte begära av glutenfritt.

Förutom när det kommer till semlor. För en semla utan fluff är ingen semla, och utan gluten inget fluff. Friends of Adam gör även sina semmelbullar i muffinsform, men där lussemuffinsarna var hyggligt lika muffinsar har de här varianterna samma densitet som pitepalt. Och med minimalt utrymme för mandelmassa och grädde finns det heller inget kladd som kan hjälpa den tunga klumpen till bulle.

Jag har nu ätit fyra semlor från Friends of Adam och på den senaste innehöll två tuggor tillräckligt mycket mandelmassa för att smaken skulle kännas. Två! Trots hetvägg som handikapphjälpmedel för dessa torrbullar kan jag endast med nöd och näppe och avrundning uppåt tilldela Friends of Adams semla betyget 3 på en 5-gradig skala. Och då det här är de fyra enda glutenfria semlor jag har ätit i hela mitt liv är det möjligt att det är världens bästa glutenfria semlor. Men jag tror inte jag kommer att äta dem igen. Semla är alltid gott, men andra saker är godare. Jag äter hellre mumma från Grillska 365 dagar om året. Det är gott på riktigt, inte bara i brist på bättre.

Igår: Grand Hôtel Västerbottensbuffé 2013

IMG_7794

Igår var dagen D, Dagen när jag fick äta årets västerbottensbuffé. För mig är det stans bästa matupplevelse, tillsammans med julbordet på Fjäderholmarnas krog. Förra årets favoriter, som jag har bloggat om tidigare, stod sig. Tyvärr var bunkarna med sikrom borttagna (!) men istället hittade jag en läcker rökt sik på rostade rotsaker (bild nedan).

10-i-topp på Västerbottensbuffén (2013)
1. Torkat, saltat, lättrökt renkött
2. Hjortronsnaps
3. Potatispalt med smält smör (ovan)
4. Tartar på röding
5. Terrine på rökt mandelpotatis och röding med löjrom (nedan)
6. Timbal på västerbottensost med laxrom (ovan)
7. Souvaslax (nedan)
8. Citrongravad sik
9. Getmese
10. Fjällripmousse på konjaksplommon

Som det bufféproffs jag är drack jag inte öl till maten (kolsyra = för tidigt mätt) men ryktet säger att skelleftebryggda Kallholmen var delikat. (Öl innehåller dessutom oftast gluten.) Istället drack jag vatten och hjortronsnaps, vilket gav mig utrymme att klämma ner fem snaps. (Jag var svag igår – rekordet ligger på sju.) Jag tycker generellt i livet att inget är bättre än kött, men faktum är att fiskdelen vann igår. Det kan bero på att jag äter älgfärsbiffar och renskav till vardags (= inte så magiskt), eller så kan det bero på att alla varianter av röding och sik var djävulusiskt (= magiskt) bra tillagade.

Det är tråkigt att vi sänkte medelåldern på gästerna med 100 år och att det har skrivits så lite på bloggar och i tidningar om den här fantastiska matskatten. Sällskapets matintresserade franske gäst sa att det var den bästa matupplevelse han har haft i Stockholm så länge som han kan minnas. Idag stänger Grand Hôtel verandan i åtta månader för renovering och utbyggnad. Jag ser redan fram emot nästa västerbottensbuffé i nya lokaler om si sådär 11,9 månader.

IMG_7776

IMG_7789

IMG_7785

Idag: Presslunch på F12

f12

I mitt dayjob som skönhetsjournalist får jag ibland äta god mat medan jag lyssnar på information om kommande beautynyheter. Idag skedde detta på F12. Fördelen med liknande event på riktiga restauranger är att köket kan improvisera gluten- och laktosfri mat. Jag åt en ankleverkräm med karamelliserad gransav och päron, en ångkokt lax med forellrom och potatis och sist en blodapelsinsorbet med kardemummamaräng och vad jag tror var en blodapelsingranité. Perfektion.

IMG_7761

IMG_7765

Recept: Potatis- och purjolökssoppa (4 pers)

IMG_7676_2
Skölj en medelstor purjolök och hacka den gröna delen av bladen. Fräs i smör eller olja i en stor kastrull. Skala och skiva 6 medelstora potatisar.

IMG_7677
Fräs potatisskivorna i kastrullen några minuter.

IMG_7679
Slå på en liter vatten och två buljongtärningar (jag använder grönsaks-). Koka tills potatisen är mjuk, ca 10 minuter.

IMG_7683_2
Morta tio vitpepparkorn och slå i soppan. 1/2 tsk mald vitpeppar går också bra.

IMG_7682
Ta grytan av plattan.

IMG_7684
Kör stavmixer tills soppan är jämn och klumpfri. Servera med (ost)mackor.

Måndagsmiddag: Blinier med ishavsrom

IMG_7699_2

Igår ville jag äta sikrom (igen) men det fanns inte i affären. Så sambon köpte ishavsrom, då jag föredrar små romkorn framför stora. Till det blev det smetana, hackad gul lök och glutenfria blinier. Plättarna görs helt på bovete, vilket gör dem kompakta, vilket i sin tur är både tråkigt och mättande. Sikta på mycket pålägg och ha rimligt ställda förväntningar på smak och konsistens. Grädda med smör i plättlagg.

Blinier (4 personer)

2,5 dl bovetemjöl
6 dl mjölk
2 ägg
2 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
0,5 tsk socker

Tips för glutenintoleranta: Mumma från Grillska husets brödbod

IMG_7544

I Gamla stan i Stockholm ligger Grillska huset. Där görs en liten glutenfri läcker sötsak som kallas för mumma. Den bakas på mandelmjöl och smakar, förutom lite mandel, mest kardemumma och socker och ägg. Även den glutentoleranta sambon tycker att det här är något i hästväg.

16 kr för de små (6-8 stycken är en lagom fika), 20 kr för de stora (3-5 st är en lagom fika). (Men betänk då att jag vanligtvis äter två portioner per måltid.) Lätt värt en omväg om Gamla stan om du är i Stockholm!

Recept: Kokospanerad fisk (2 pers)

IMG_7239

Tål man inte gluten kan man panera sin fisk i kokosflingor istället.

IMG_7215
Igår fick jag fiskcravings (händer nästan aldrig) och köpte rödspätta som jag just kokospanerade. Jag köpte 150 gram fisk/person, vilket motsvarade två ganska stora rödspättafiléer/person.

IMG_7212Jag knäckte två ägg i en tallrik och hällde kokos i en annan. (Det är ju ingen jättekonst att panera fisk, om vi säger så.)

IMG_7235
Fina fisken! Hälleflundrafiléer är också gott, liksom torsk. Skiljer inte så mycket i pris.

IMG_7234
Jag vispade upp äggen och vände filéerna först i ägg, sedan i kokos. Sedan saltade jag lite. Mitt salt (den grå massan i runda glasburken på bilden) är ett havssalt från franska Ile de Ré, som är stor producent av salt (och ostron). Just det här saltet är kryddblandat (bland annat med rosépeppar) och passar extra bra till fisk. Kristallerna är stora och saltet är väldigt salt så det gäller att salta med lätt hand.

IMG_7239
Sedan stekte jag dem på medelhög värme i rapsolja och smör, ungefär 1-1,5 minuter på varje sida.

IMG_7240
Igår åt vi fisken med en linsgryta. Resterna av ägget stekte jag upp till omelett.

Restaurang: Matsalen/Matbaren

Nästan alla jag känner känner till Bocuse d’Or-vinnaren Mattias Dahlgrens senaste projekt Matsalen/Matbaren, ett högklassigt koncept med modernt kök och ”naturliga” råvaror. (Råvarorna är så förfärligt naturliga att det exempelvis inte går att få låglaktosmjölk till kaffet – låglaktosmjölk innehåller ju ett tillsatt enzym.) Nästan ingen jag känner har ätit där. Jag tror det beror på att det upplevs som dyrt, men förfärligt dyrt är det inte jämfört med andra flotta krogkoncept i Stockholm. Förra veckan blev jag bjuden på lunch där av tryckeriet som trycker vår tidning och det är jag jätteglad för! Upplevelsen var lika rolig som maten var god.

Lokalen är liten, bord och stolar/bänkar kommer i många storlekar och former, och de flesta gästerna är slipsnissar, vilket känns tråkigt och onödigt. På menyn är alla rätter mellanstora och du beställer en i taget tills du är belåten. Jag åt först ett mört rådjur, sedan en sallad som var lika vacker som intressant med skivor av en fin broccolisort som såg ut som en pagod. Sam åt krabbkroketter och gris i bröd (”steamed bun of smoked pork”), vilket är vad jag skulle ha ätit om jag hade tålt gluten. Andra i sällskapet åt en varmrätt och en efterrätt; vi blev alla ungefär lika mätta. Rätterna kostar ungefär 250 kronor per styck. Det fanns gott glutenfritt bröd, vilket inte alltid går att ta för givet. Inredningen inte bara i matsalen utan också på damrummet var top notch.

Jag går gärna tillbaka hit, då kvaliteten på råvarorna och tillagningen av maten är suverän. Enda minuset är att servisen inte kan svara på alla frågor om råvarorna (jag ville veta vad blommorna i min goda sallad var). Det tycker jag att jag kan förvänta mig med tanke på nivån i övrigt.

Matsalen/Matbaren ligger i Grand Hôtels lokaler på Södra Blasieholmshamnen 8.

Recept: Berberekycklinggryta (3 pers)


Börja koka ris. Strimla 1 gul lök, skiva tre 3 vitlöksklyftor och fräs i 1 dl olja.


Slanta två morötter, hacka en paprika grovt och lägg i grytan.


Tillsätt ungefär 2 matskedar berbere (etiopisk kryddblandning).


Tillsätt 2 msk tomatpuré.


Tillsätt 2 tärnade kycklingbröst. (Enklare att tärna om kycklingen är halvfrusen.)


Tillsätt 4 dl vatten och valfri buljongtärning. Låt koka minst 5-10 minuter. Smaka av och tillsätt ev salt och spiskummin.

Servera goda grytan med riset, som brukar bli klart strax före grytan. Har du andra grönsaker hemma kan du så klart använda dem också. Jag hade exempelvis en öppnad påse bladspenat som jag slängde i. Tomater, fint tärnad zucchini och andra gröna blad är också gott, liksom ärtor och andra löksorter.
Tricket här är att inte snåla på oljan, då berbere behöver fett för att bli riktigt gott. Jag använder så mycket att grytbotten täcks ordentligt, och kör rapsolja.