Recept: Macarons (40 små)

Lagom till att macarons börjar bli omoderna har jag (och min nya ugn) (och Sam, för all del) gett oss på att baka dessa franska mandelmarängburgare med söt krämfyllning. Macarons är så populära vid det här laget att recept fanns både på mandelmjöls- och florsockerförpackningarna, jag körde på mandelmjölsreceptet för att det verkade krångligare och alltså måste vara bättre. Krånglet började redan kvällen innan baket, då jag separerade fyra äggulor från vitorna och lämnade vitorna ute i rumstemperatur över natten.

När vi dagen efter bakade, vispade Sam vitorna till så hårt skum att skålen kunde vändas upp och ner, sedan vispade han ned 25 gram socker. Under tiden vägde jag upp och siktade 225 gram florsocker i 125 gram mandelmjöl. Sedan blandade jag noga. Sedan vek vi ner marängsmeten i mandelblandningen försiktigt och spritsade sedan ut smeten i små rundlar på bakplåtspapper. Spritsandet var inget för någon med dåligt tålamod, så Sam fick göra det mesta.

Plåtarna (det blev två stycken) fick sedan stå till sig en dryg timme. Därefter gräddade vi rundlarna i 160 grader i 10-12 minuter. (Vi provade med 10 minuter och det blev kladdigt. 11 är perfekt i vår ugn.) När rundlarna sedan hade svalnat petade vi loss dem från papperet, la ihop dem två och två som burgare med lakritspulversmaksatt smörkräm emellan.

Smörkräm gör du genom att röra ihop 1,5 dl florsocker med 100 gram rumsvarmt smör. Den går att smaksätta med allt möjligt. Vi använder som sagt lakritspulver, men jag är säker på att vanilj, nutella, fruktpuréer och likör är gott också. Då burgarbotten och burgarlocket smakar väldigt lite är det viktigt att fyllningen exploderar i munnen, så vi öste på med massor av lakrits.

Vårt bak räckte till små till normala 40 macarons. Det hade nog kunnat bli tio till men då vi bestämde oss för att äta alla trasiga råkade väldigt många gå sönder i monteringen.

Parma november 2012: Tabarro (enoteca)

En av de roligaste upplevelserna i Parma, som jag besökte för ett par veckor sedan, var vinbaren Tabarro. Ett tvättäkta ”hål i väggen”. White upper middle class-people som jag romantiserar ofta våra resmål och de ”genuina” ställen vi besöker och uttrycket hål i väggen är därför nött och kantstött, men Tabarro kan inte beskrivas på något annat sätt. Se bara!

Bild 1 (ovan). Inredningen är motsatsen till Ljust & Fräscht.

Bild 2-4 (nedan). Golvet. Den överåriga DJ:en vände vinylplattor (!) med musik från 60-70-talen – man kan tro att han står i ett bås, men mycket bredare än så här var inte baren. Inredningsdetalj.

Vill du dricka vin som jag? Tabarro, Strada Farini 5/b, Parma.

My precioussssss: Ny spis och ugn

Jag har en ny spis! Den förra ugnen pajade, och ska vi vara ärliga var väl plattorna lite si och så också, och förresten kunde inte ugnen hålla låga temperaturer och så exakt i värmen var den inte heller, det var väl heller ingen höjdare att belysning saknades, men jag var nöjd för det var min första gasspis – ÄLSKAR gasplattor! Så när ny spis skulle införskaffas var det gashäll som gällde.

Däremot har vi nu en varmluftsugn. Som har en timer, och som håller den temperatur den ställs in på, och som inte bara plötsligt slutar fungera, där maten/baket blir jämnt grillad/tillagad och alla ytor och bottnar blir som de ska. LYX!

Därför har vi ätit följande tre saker till middag:

Varma mackor
Kladdkaka
Hemgjord ananasmüsli (rostas på bilden nedan)

Jag förstår inte varför vi inte bytte spis för länge sedan. Den här lyckokänslan är jämförbar med den när jag fick min första diskmaskin.

Chokladbollar med smak

I chokladbollar ska det vara lite vätska, exempelvis vatten eller – vanligare – kaffe. På lördag har jag kalas hemma för mina kollegor så därför har jag och sambon experimenterat med godare och vuxnare smaker, nämligen sprit. Konjak, rom eller likör går alldeles utmärkt att som vätska ha i sina chokladbollar, så jag valde att testa punsch och päronkonjak (och rullade bollarna i kakao – vuxet), sambon gjorde sina med mint- och bananlikör (och rullade dem i pärlsocker – inte lika vuxet). Jag tyckte båda mina varianter var godare än hans, även om både Minttun och bananlikören överraskade positivt. Så här röstade jag:

1. Punsch
2. Päronkonjak
3. Mintlikör
4. Bananlikör

Vi ska testa några fler innan vi spikar lördagens vuxna barnsliga efterrätt.

 

 

Parma november 2012: Sorelle Picchi (flan verdura, pane fritto, nocino)

Tidigare i veckan var jag i Parma på jobbresa. Sedan tidigare vet jag att om resan går till Italien så handlar den ofta till stor del om mat, även om det egentliga syftet är något helt annat. Den här gången kom jag inte bara hem med 2,5 kilo parmesan utan också ett magvirus som har hindrat mig från att blogga ett tag.

I Italien har en korrekt måltid fyra rätter: antipasti (kallskuret med bröd), primi piatti (pasta eller risotto), secondi piatti (kött eller fisk med grönsaker/poratis, oftast utan sås) och efterrätt. Är du på finmiddag kan minst en extra secondi klämmas in, liksom en sallad och en ostbricka före efterrätterna. Kanske också hors d’œvres innan antipastin, om du är rädd att gästerna ska hinna svälta ihjäl innan det lukulliska kalaset startar.

Det kommer fler inlägg om Parma, men i det här tänkte jag börja med att berätta om fyra för mig helt nya smakupplevelser. Alla har ägt rum på restaurangen Sorelle Picchi.

1. Det är väldigt gott att hälla balsamico på parmesanosten när du äter den som antipasto. Antipasto är för-förätten. Med balsamico menar jag inte den tunnflytande balsamvinäger vi ofta använder på sallad, utan crema di balsamico som är extrareducerad och därmed på krämigare och sötare.

2. Pane fritto är en typ av luftigt friterat bröd som är typiskt för regionen Emilia-Romagna, där Parma ligger. I Italien är regionala mattraditioner mycket viktiga och ska omtalas och avsmakas för långväga gäster. Som glutenintolerant kunde jag så klart inte smaka just pane fritto, men de som åt intygande att det var väldigt gott. Serveras tillsammans med antipaston i tågordningen.

3. Flan Verdura är en grönsaksomelett med ostsås och alltså inte minsta lik den vaniljpudding de flesta av oss känner igen från resor i framför allt Spanien (katalansk variant på brylépudding, lite bonnigare än crème caramel). Allt med ostsås är gott, flan verdura är inget undantag.

4. Valnötsspriten Nocino är också en specialitet för regionen. Nocino görs på omogna gröna valnötter som spritindränks. Smaken beskrivs som bittersöt men är mer söt än bitter. Precis som sina beskare smakkusiner Fernet Branca (Italien) och Riga Balzam (Lettland) påstås den en gång i tiden ha haft medicinskt välgörande egenskaper. Serveras som alternativ till grappa eller limoncello efter maten (på bilden nedan poserar den just med limoncello).

Vill du äta som jag? Res till Sorelle Picchi, 27 Via Farini, Parma.

Igår: Vinprovning med Davines och Wine Republic

Hårvårdsmärket Davines har startat en vinklubb i Sverige samarbete med Wine Republic. Igår bjöds en samling journalister och bloggare på vinprovning i ett vackert tegelvalv i Gamla Stan. Låt oss konstatera att chianti inte är min grej, gillade inte de båda varianterna som serverades igår. Föll istället för en mild, rund, snäll valpolicella som skulle göra sig extra bra med en bit salt parmesanost men som gjorde sig extra bra till allt, om du frågar mig. Imorgon åker jag till Parma för att bland annat besöka en ostfabrik, så se fram emot mycket mer italiensk hos moster Ulla framöver.

Boqueria: Rotisserad kyckling med tryffelmajonnäs

Igår åt jag för tredje gången den rotisserade kycklingen på Boqueria till lunch. Pommes fritesen hade blivit lite soggiga men kyckligen är så förfärligt god att man vill dö en smula. Saftig, välkryddad och mättande. Och så serveras det en tryffelmajonnäs till som är helt ljuvlig. Tryffel är gott, majonnäs är gott, och tryffelmajonnäs är mer än dubbelt så gott. För 150 kronor kan det här vara stans bästa lunchrätt.

 

Värmlandskorv, korv och annan korv*

Mina fina föräldrar var på besök i helgen och hade den goda smaken att ankomma med mandelpotatis och hemstoppad värmlandskorv. Dessutom stuvade min mamma morötter i måndags, till det åt vi korvbuffé (bratwurst, salsiccia, marquez, falu) och stekt fläsk. När de åkte var jag så överäten att det bara blev en liten tomatsoppa till middag igår…

*Inäggets rubrik är en lek med Astrid Lindgren.

18 chokladbollar senare…

Sedan jag nyligen upptäckte att glutenintoleranta kan äta havregryn har jag haft cravings efter chokladbollar. Så i söndags gjorde jag och mamma en sats. Pappa åt en, Sam är tre och jag åt… 18. Jag trodde jag skulle kunna äta alla men efter 18 smakade de inte gott längre.

Om du har glömt hur man gör är det superenkla receptet så här:

100 g rumsvarmt smör
1 1/2 dl socker
3 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
2 msk starkt kaffe
5 dl havregryn

Veva ihop ingredienserna. Rulla till bollar, om du orkar, och rulla bollarna i pärlsocker, kokos eller strössel, om du orkar. Annars kan du äta smeten direkt ur bunken också. Och kaffet kan du byta ut mot likör. Förvara i kylskåp, om det blir några över.

Bästa maten från Tärnaby till New York