Kategoriarkiv: Middag

Recept: Räksoppa (4 små portioner)

IMG_7059

Räksoppan räcker till fyra små förrätter eller två rejäla portioner. Jag har använt ett recept från Leif Mannerström och skalat ner mängden lite. Ursprungsreceptet är på 600 gram räkor och alla frysta räkor jag hittade såldes i 500-gramspåsar. Jag har också ökat mängden tomatpuré, dessutom tror svärmor att lite tabasco i soppan skulle göra susen så det ska jag testa nästa gång. (Den är väldigt snäll i smaken nu.)

IMG_7046
Fräs skal från 500 gram skalade räkor i en slurk olivolja i ett par minuter.

IMG_7047
Lägg till en tärnad fänkål och en finhackad lök samt 1,5 msk tomatpuré och fräs lite till.

IMG_7050
Slå på 5 dl vatten, en fiskbuljongtärning och 1 dl vitt vin. Låt koka 10 minuter.

IMG_7053
Sila soppan. Jag slog den genom ett durkslag ner i en tillbringare med pip. Sam tryckte ner räkskal och grönsaker i durkslaget med en sked för att få ut så mycket fond som möjligt. Slå sedan tillbaka fonden i kastrullen och slå på 2,5-3 dl vispgrädde. Låt koka 10 minuter till. Innan servering kan du röra ner ett knippe hackad dill och också garnera med lite dill.

Jag serverade vår nyårsförrätt med parmesanflan, som du gör genom att lägga riven ost på bakplåtspapper på en plåt i 275 grader i ugnen i 3 minuter. Lika enkelt som det låter, men håll ett öga på plåten för osten blir klar (=smälter ihop) snabbt. Låt svalna innan du serverar och tappa den inte i soppan – då smälter det fina kexet.

IMG_7044
Så här såg våra parmensanflarn ut innan de hoppade in i ugnen. Efter att de färdigbakade ”ostpinnarna” hade svalnat bröt jag dem på mitten.

Lunchtips: Vassa Eggen

Det är ett vattenhål för storstadens innemänniskor, det är en lyxig gourmetrestaurang (med priser därefter), och dessutom är Vassa Eggen ett jättefint lunchställe. Den ombonade och see-and-be-seen-stämningen från kvällarna är kvar och menyn är läcker på det bästa franska sättet.

Dessutom serveras pommes i en pappersstrut, bara det är värt en omväg. Och då har jag inte ens nämnt att du kan få gott (!) glutenfritt vitlösbröd före/till maten. Alltså: inte rostat formbröd, utan brödbröd.

Vassa Eggen finns på Birger Jarlsgatan 29, Stockholm.

 

Recept: Berberekycklinggryta (3 pers)


Börja koka ris. Strimla 1 gul lök, skiva tre 3 vitlöksklyftor och fräs i 1 dl olja.


Slanta två morötter, hacka en paprika grovt och lägg i grytan.


Tillsätt ungefär 2 matskedar berbere (etiopisk kryddblandning).


Tillsätt 2 msk tomatpuré.


Tillsätt 2 tärnade kycklingbröst. (Enklare att tärna om kycklingen är halvfrusen.)


Tillsätt 4 dl vatten och valfri buljongtärning. Låt koka minst 5-10 minuter. Smaka av och tillsätt ev salt och spiskummin.

Servera goda grytan med riset, som brukar bli klart strax före grytan. Har du andra grönsaker hemma kan du så klart använda dem också. Jag hade exempelvis en öppnad påse bladspenat som jag slängde i. Tomater, fint tärnad zucchini och andra gröna blad är också gott, liksom ärtor och andra löksorter.
Tricket här är att inte snåla på oljan, då berbere behöver fett för att bli riktigt gott. Jag använder så mycket att grytbotten täcks ordentligt, och kör rapsolja.


Parma november 2012: Sorelle Picchi (flan verdura, pane fritto, nocino)

Tidigare i veckan var jag i Parma på jobbresa. Sedan tidigare vet jag att om resan går till Italien så handlar den ofta till stor del om mat, även om det egentliga syftet är något helt annat. Den här gången kom jag inte bara hem med 2,5 kilo parmesan utan också ett magvirus som har hindrat mig från att blogga ett tag.

I Italien har en korrekt måltid fyra rätter: antipasti (kallskuret med bröd), primi piatti (pasta eller risotto), secondi piatti (kött eller fisk med grönsaker/poratis, oftast utan sås) och efterrätt. Är du på finmiddag kan minst en extra secondi klämmas in, liksom en sallad och en ostbricka före efterrätterna. Kanske också hors d’œvres innan antipastin, om du är rädd att gästerna ska hinna svälta ihjäl innan det lukulliska kalaset startar.

Det kommer fler inlägg om Parma, men i det här tänkte jag börja med att berätta om fyra för mig helt nya smakupplevelser. Alla har ägt rum på restaurangen Sorelle Picchi.

1. Det är väldigt gott att hälla balsamico på parmesanosten när du äter den som antipasto. Antipasto är för-förätten. Med balsamico menar jag inte den tunnflytande balsamvinäger vi ofta använder på sallad, utan crema di balsamico som är extrareducerad och därmed på krämigare och sötare.

2. Pane fritto är en typ av luftigt friterat bröd som är typiskt för regionen Emilia-Romagna, där Parma ligger. I Italien är regionala mattraditioner mycket viktiga och ska omtalas och avsmakas för långväga gäster. Som glutenintolerant kunde jag så klart inte smaka just pane fritto, men de som åt intygande att det var väldigt gott. Serveras tillsammans med antipaston i tågordningen.

3. Flan Verdura är en grönsaksomelett med ostsås och alltså inte minsta lik den vaniljpudding de flesta av oss känner igen från resor i framför allt Spanien (katalansk variant på brylépudding, lite bonnigare än crème caramel). Allt med ostsås är gott, flan verdura är inget undantag.

4. Valnötsspriten Nocino är också en specialitet för regionen. Nocino görs på omogna gröna valnötter som spritindränks. Smaken beskrivs som bittersöt men är mer söt än bitter. Precis som sina beskare smakkusiner Fernet Branca (Italien) och Riga Balzam (Lettland) påstås den en gång i tiden ha haft medicinskt välgörande egenskaper. Serveras som alternativ till grappa eller limoncello efter maten (på bilden nedan poserar den just med limoncello).

Vill du äta som jag? Res till Sorelle Picchi, 27 Via Farini, Parma.

Igår: Vinprovning med Davines och Wine Republic

Hårvårdsmärket Davines har startat en vinklubb i Sverige samarbete med Wine Republic. Igår bjöds en samling journalister och bloggare på vinprovning i ett vackert tegelvalv i Gamla Stan. Låt oss konstatera att chianti inte är min grej, gillade inte de båda varianterna som serverades igår. Föll istället för en mild, rund, snäll valpolicella som skulle göra sig extra bra med en bit salt parmesanost men som gjorde sig extra bra till allt, om du frågar mig. Imorgon åker jag till Parma för att bland annat besöka en ostfabrik, så se fram emot mycket mer italiensk hos moster Ulla framöver.

Värmlandskorv, korv och annan korv*

Mina fina föräldrar var på besök i helgen och hade den goda smaken att ankomma med mandelpotatis och hemstoppad värmlandskorv. Dessutom stuvade min mamma morötter i måndags, till det åt vi korvbuffé (bratwurst, salsiccia, marquez, falu) och stekt fläsk. När de åkte var jag så överäten att det bara blev en liten tomatsoppa till middag igår…

*Inäggets rubrik är en lek med Astrid Lindgren.

Man ska inte vara matsnobb: Sue Ellen

Ibland vill jag kunna ha på mig vad jag vill och bete mig hur jag vill. Då är Sturehof inte ett alternativ, då blir det något enklare. ”Snyggt men inte snobbigt, sa han som lappade fracken med en pannkaka.” Därför gick hela familjen i lördags på Sue Ellen, en restaurang med meny både från Texas och Tyskland.

Sambon vann, han åt fläsklägg där det feta ytterhöljet var så hårdstekt att det hade blivit baconfluff. Dessutom åt han förrättspizzan med bland annat kronärtskockskräm och rödbetor, som var fantastiskt. Därefter på topplistan kom min och mammas moules, framför allt pommes fritesen var fina medan moulesen var lite underkryddade. Då var jag mer nöjd med min lilla ölavsmakningsmeny med fem sorters öl från Gotlands bryggeri. (På bilden från vänster: Stout, weissbier, klosteröl, pils, dubbel-I.P.A.) Pappa, stackaren, hade beställt en steak som var seg och tråkig.

Styrkor: Pizza, pommes, kallskuret, tyskt.
Svagheter: Finkrogsmat.

 

Studiebesök: Philipson Söderberg

Såhär ska en kontorsentré se ut! Det enda som möjligen kan vara bättre än att jobba på ett kontor fullt av smink och krämer är att jobba på ett kontor fullt av bubbel, promille och kluckkluckkluckande flaskor. Ja, och så att jobba på ostfabrik, förstås. För att inte tala om salamifabrik. Och möjligen också att jobba på Leaf i Gävle som både gör Ahlgrens bilar och PimPim (tablettaskarna). Men vin&spritföretag ligger på topp 5.

Igår var jag inbjuden med andra matjournalister och -bloggare till vin&spritföretaget Philipson Söderberg, som bland annat jobbar med Masì och Jack Daniels, för att fira relansering av chianti med bastkjol. Bast har blivit plast, vinet i flaskan är lite finare och designen har gått 90 år framåt (från 1920-tal till något betydligt modernare). Vinet funkar bra till mat och de tomma flaskorna kommer att bli fina ljusstakar i studentlyor.

Jag är blev inte chianti-frälst – den enda av de olika varianterna vi provade som jag gillade-gillade var den som kostade 199 kr. Däremot snubblade jag över en amaronegrappa som jag nästan blev tårögd av. Fint som snus! Jag trodde inte grappa var min grej men det är det tydligen. Serego Aligheri Grappa di Amarone (till vänster på bilden nedan). (Från Masì som verkar göra lite allt möjligt.)

Alla grappor har ju element av flygbränsle, den här är inget undantag, men först smakar den fruktigt och gott i munnen. För att vara grappa är den väldigt mild och fin. Jag ska inte säga att jag är en tjuv men om jag hade varit det hade jag nu haft en flaska hemma i psalmbokskåpet, kanske mellan pistagelikören från Sicilien och limoncellon.

Vår värd/kock för kvällen hette Johan och är min nya bästis. Alla som lagar mat till mig är min bästis. Gjorde en helt fantastiskt pasta med trattkantareller, champinjoner och Karl Johan som han kryddade med skalet från en hel och saft från en halv apelsin och persilja. SJUKT! GOTT! Jag tjyvåt lite fast jag inte tål glutenpasta, och så hade Johan gjort en jättefin svampomelett till mig också. Den mannen kan prata arom, doft och smak på det mest måleriska sätt. Och laga mat. Och jobbar med vin&sprit. What’s not to like?

 

Man tager vad man haver: Shepherd’s Pie

Jag blev hungrig och tittade i kylskåpet. Där fanns följande rester:

Så jag bestämde mig för att lämna ananasen och coleslawn därhän och göra en variant på Shepherd’s Pie, som är gratinerat potatismostäckt köttfärssås. Det fanns inte så mycket mos så jag gjorde två små formar och kompletterade med bakad potatis med laxröra.


Jag klipper (går fortast, blir minst disk) biffen i bitar.


Jag lägger på tomatsås. Med lite fantasi ligger det nu en köttfärssås här på botten (kött+tomatsås).


Potatimos på. In i ugnen sista 15-20 minuterna på bakpotatisen.

Hade jag haft gammal spagetti i kylen istället för potatismos hade jag kunnat göra likadant och kalla det pastagratäng. Då hade jag lagt spagettin underst, köttet ovanpå och tomatsåsen överst. Rester är kul att stoppa i ugnen!

Om ugnen funkar. Det gör inte min. Se twitterkonversationmonolog med Stockholm Gas (läs nerifrån). Gud ske pris att jag hann baka potatisen (i 225 grader) innan ugnen la av.