Testat: The Flying Elk, Mälartorget, Stockholm

IMG_4196

När jag och min kollega Christine äter, och det gör vi ganska ofta, så äter vi gärna kött och potatis. Hon är allergisk mot nötter, sesam, soja och baljväxter, samt gillar inte skaldjur och ost, medan jag inte tål gluten, så kött och potatis är ungefär vad som blir kvar att välja på.Jag skulle säga att vi är ganska bra på att bedöma just kött och potatis av just den anledningen.

I fredags var vi på The Flying Elk enligt tips från bland andra Karoline Nordefors. Vi är båda generellt hungriga så vi valde det största menyn hade att erbjuda, stekt oxrevben. Det serverades på planka med köttet i kuber på sidan av själva bröstbenet. Till det: trippelfriterade pommes, sallad och tryffelhollandaise.

Köttet var delikat, det bästa jag ätit näst efter AG, och salladen var ljuvlig med massor av färskpersilja bland salladsblad och parmesan. Men pommes fritesen var bara halvgoda och tråkiga i konsistensen, jag skulle bäst beskriva dem som ”vissna”, och hollandaisen smakade enbart smör. Jag hade förväntat mig mer av Frantzén och till det priset (875 kr!).

Då lokalen var cool, vinrekommendationerna utmärkta och servisen supertrevlig ger jag ändå The Flying Elk en försiktig tumme upp som matupplevelse och köttrestaurang.

Lökringar ingick men de kunde inte jag äta.

IMG_4194

IMG_4193

Idag: Wienerschnitzel med potatisfluff

IMG_4098

Idag har jag stekt wienerschnitzel och gjort mitt fluffigaste potatismos någonsin. Med ärtor blev det väldigt många kastruller i disken, men bortsett från det så skulle jag säga att det här snabbmat.

Till det: ett spännande och gott rött vin som jag fått i hittelön när jag hittade en grannes sons borttappade pengar. IMG_4097

Nyhet! Jag kan steka röding

IMG_3975

När jag var liten trodde jag att all fisk var röding (på samma sätt som jag trodde all potatis var mandel- och allt kött kom från älg). Ändå äter jag röding väldigt sällan, betydligt mer sällan än jag äter älg och mandelpotatis, mest för att jag inte har lyckats räkna ut hur jag lagar till den.

Nu vet jag. Jag stekar den med skinnsidan ner i sjukt mycket smör. Det tar ungefär tio minuter. Fisken är klar när filéerna inte är genomskinliga längre (fast de kan vara liiite antydan till transparenta på de tjockaste partierna för fisken fortsätter att tillagas en liten stund efter att du har tagit den ur stekpannan). Den ska alltså gå från genomskinlig till opak – som stekt lök fast tvärtom.

Och nej, det vita du ser på fisken nedan ska egentligen inte vara där. Det är koagulerat protein, som blir när du inte riktigt har koll på tillagningstemperaturen. Men firren smakade som den skulle ändå!

IMG_3976

Nya favoritmackan: Rawfoodkex med paprika och tomat

IMG_1096

När jag inte äter mat, och ibland då också, så jobbar jag. På en tidning. Och en av våra favoritfotografer kom med en helt fantastisk present: rawfoodkex från Renée Voltaire. Jag tycker Renée Voltaire är larvigt dyr, för att inte tala om pretentiös, och dessutom lika fånig som paleo, LCHF och alla andra uppsnitsade bantingsmetoder, men som glutenintolerant måste jag ändå praise the lord för att rawfood har blivit trend. Tack vare folks intresse för sin ”hälsa” (vilket oftast är ett modernt sätt att säga ”midjemått”) finns det massor av märkliga dieter som hjälper mig hitta bra glutenfria alternativ. Det här lyxknäckebrödet är det senaste exemplet. Med smak av paprika och tomat, räcker det med en mosad avokado och citronpeppar som pålägg för perfekt mellanmålsstomme.

Fyra skivor kostar 47 kronor. Som hittat.

Rawfoodkex_tomat_paprika

Vad är grejen med Nybrogatan 38?

IMG_3950

Förra veckan var jag på AW som blev middag på Nybrogatan 38. Nybrogatan 38 är jättetrendigt. Det är i princip omöjligt att få ett bord vare sig i restaurangen eller baren. Och efter att ha ätit där förstår jag inte varför. Maten är medioker för att vara en dyr stockholmskrog. Rårakan jag åt till förrätt var ganska exakt 40 procent så god som Tranans. Entrecôten var torr och pommesen fina men menlösa. Det enda som var tipptopp var middagsdejtens Toast Pelle Janzon, tomatsalladen (världsklass!) och min bearnaisesås. Så enda anledningen jag kan se till att Nybrogatan 38 är så poppis är adressen, den jättetrevliga personalen och att ”alla andra” går dit. För det kan väl inte vara för att Felix Herngren hänger i baren?

IMG_3954

IMG_3957

Stora racletteosttestet

IMG_3919

Jag ska aldrig mer säga något taskigt om NK. Måhända att deras idéer är på många sätt gammeldags (och då menar jag inte klassiska utan just gammeldags), men när det innebär att det finns tre sorters racletteost i ostdisken är ingen gladare än jag! Raclette Berghof är en grottlagrad ost på komjölk, Raclette Fumée är rökt och Raclette de Chèvre är gjord på getmjölk. Samtliga är halvhårda.

Jag kan nu bestämt säga att Raclette Berghof är värd en omväg. Sällskapet var sedan inte helt överens om vilken ost som skulle komma på andra plats, men jag tycker personligen att du kan ha och mista chèvre-racletten. Chèvre är fint – på rödbetor, inte på kallskuret och cornichons.

Restaurangtips: Tjoget/Linje Tio

IMG_3909

Veckan bjöd på en trevlig matöverraskning, nämligen lunch på restaurang Linje Tio (del av Tjoget) i Stockholm. Tjoget ligger vid Hornstull, dit jag sällan beger mig, och ser mer ut som en (hipster)bar än en vettig restaurang. Inredningen är modernt industriell och fönstren ligger på skuggsidan (jag gillar ljusa ställen, helst med massor av dagsljus), men maten är helt fantastisk och servicen var jättebra!

Jag åt ett confiterat anklår som inte gick av för hackor, och de som åt entrecôten var också imponerade. Den i sällskapet som är mest Tjoget-van slog också ett slag för burratan.

Grodan: No more frukost

IMG_3684

Jag har gillat frukosten på Grodan, det har jag. Inte nog med att du kan få en god raggmunk, om raggmunken dessutom smakar bränt stekflott (bild) så får du en ny, krispig och gyllengul utan knot. Servicen kanske inte är den mest alerta, men otroligt trevlig för det mesta.

Imorse ringde jag Grodan för att kolla om det serverades frukost på klämdagen fredag den här veckan. Riche har nämligen stängt. Och nej, det gör det inte. Det serveras ingen frukost på Grodan, för ”nej, vet du, det är mest affärsmän här så vi har stängt på fredag”. Med den lilla gumman-klappen på huvudet tackar den här affärskvinnan för sig och tar frukostmötena på annat ställe.

1. Vilka dåliga affärer affärsmännen måste göra om de inte arbetar på arbetsdagar.
2. De fem gånger jag har ätit frukost på Grodan har det aldrig varit mer än åtta gäster samtidigt, varav ungefär 25 % har varit kvinnor.

Shoppingtips: Ostbutiken i Gävle

IMG_3719

Min senaste passion heter raclette. Det verkar vara förfärligt omodernt, för det var inte helt lätt att hitta den raclettegrill jag ville ha, och heller inte att hitta osten, men som allt som är tillräckligt omodernt är det nog snart trendigt igen. Raclette är en ko-ost som är halvmjuk och ganska salt, lite stinky också om du är känslig. Du smälter den i en bordsgrill och häller den över saker du vill äta, till exempel kokt skinka eller salami i rullar, kokt potatis och cornichons/syltlök. Enligt fransmännen måste du också dricka alkohol till för att bryta ned osten, rött eller vitt vin går lika bra. Näst bäst är Coca-Cola.

I Stockholm har jag hittat racletteost i Ostbutiken på Odengatan 33, även om många välsorterade delikatessdiskar i livsmedelsaffärer också kan ha osten. I Ostbutiken, Stockholm kostar den 350-400 kr/kilot. I Gävle, däremot, kostar racletteosten 200 kr/kilot. I alla fall om du köper den i finfina och välsorterade ostbutiken Ostbutiken på Nygatan 17. Ostbutiken, Gävle är inte lätt att hitta, men det uppvägs av kunnig service och fina priser.

IMG_3716

Bästa maten från Tärnaby till New York