En ugnsomelett är ett utmärkt sätt att göra något gott av gamla middagsrester, speciellt grillrester och potatis gör sig utmärkt i denna äggrätt. Glutenfritt, dessutom!
Det viktiga när du gör ugnsomelett är att du har lök i någon form i omeletten (gul lök, purjo- eller salladslök), och den fräser du i stekpanna innan du lägger den i en smord ugnfast form. Sedan står det dig fritt att blanda middagsresterna, i finskurna bitar, med löken och sedan hälla på omelettsmet (4-6 ägg, vispat med 1-2 msk vatten, salt, peppar). Tillaga omeletten cirka 25 minuter i 200 grader i ugnen. När den ser ut som ett bubbligt månlandskap och har fått lite färg i kanterna är det dags att ta ut den.
Omeletten på bilden innehåller salladslök, två sorters grillkorv och ett gammalt bacon. Smeten är gjord på 5 ägg, 1,5 msk vatten, 1 dutt salt samt några vrid på kvarnen med vit- och svartpeppar. Den räckte till två medelhungriga personer.
Med jämna mellanrum gör jag en trendig högrev i ugnen, och jag tillagar den som pulled pork. Pulled högrev är världens bästa uppfinning och hundra gånger godare än sin grisiga släkting. Jag har ätit den med bönor och tortillachips som chili, jag har ätit den mellan två tortillabröd som quesadilla och nu har jag hittat det tredje och bästa sättet att servera den på: i korvbröd eller minibaguette med stavad saltgurka och smetana. Kan möjligen eventuellt vara den godaste högrev jag ätit.
När jag var liten trodde jag att all fisk var röding (på samma sätt som jag trodde all potatis var mandel- och allt kött kom från älg). Ändå äter jag röding väldigt sällan, betydligt mer sällan än jag äter älg och mandelpotatis, mest för att jag inte har lyckats räkna ut hur jag lagar till den.
Nu vet jag. Jag stekar den med skinnsidan ner i sjukt mycket smör. Det tar ungefär tio minuter. Fisken är klar när filéerna inte är genomskinliga längre (fast de kan vara liiite antydan till transparenta på de tjockaste partierna för fisken fortsätter att tillagas en liten stund efter att du har tagit den ur stekpannan). Den ska alltså gå från genomskinlig till opak – som stekt lök fast tvärtom.
Och nej, det vita du ser på fisken nedan ska egentligen inte vara där. Det är koagulerat protein, som blir när du inte riktigt har koll på tillagningstemperaturen. Men firren smakade som den skulle ändå!
Veckan bjöd på en trevlig matöverraskning, nämligen lunch på restaurang Linje Tio (del av Tjoget) i Stockholm. Tjoget ligger vid Hornstull, dit jag sällan beger mig, och ser mer ut som en (hipster)bar än en vettig restaurang. Inredningen är modernt industriell och fönstren ligger på skuggsidan (jag gillar ljusa ställen, helst med massor av dagsljus), men maten är helt fantastisk och servicen var jättebra!
Jag åt ett confiterat anklår som inte gick av för hackor, och de som åt entrecôten var också imponerade. Den i sällskapet som är mest Tjoget-van slog också ett slag för burratan.
Du som har hund kan med fördel planera en weekend i Västmanland, för på Grythyttans Gästgivaregård får du ha hundar både på rummen, i restaurangen och i den underbart vackra och stora salongen (baren). I restaurangen finns till och med en hundmeny på fyra rätter (Barack och Atlas åt korvbrickan). De fyrfota cloche-täckta middagarna serveras då på bricka med vit duk. Flott ska’re va! Maten för tvåbenta är inte så bra som den borde vara, men människorna som jobbar här är underbara och salongens hemtrevlighet kompenserar för mycket. Vid vår ankomst uteblev hundskålarna på rummet, vilka enligt bokningen ska ingå i de 300 kr/hund du betalar extra, men nöjet att få åka lämna stan för ett ställe där dina hundar blir lika omhändertagen som du är helt fantastiskt! Plus för det hembakta och goda glutenfria brödet som serverades både till måltiderna och frukosten.
Maten är trestjärnig, servicen fyrstjärnig och hundvänligheten femstjärnig.
Stackars alla som inte får äta vit sparris med tryffelhollandaise på Tranan. Jag hittade den på menyn idag och var tvungen att äta en, trots att jag egentligen skulle äta något annat, bara för att det lät så gott. Det VAR gott också! Hollandaisen smakare smör (mums!) – och tryffel, så klart, men mest smör – och sparrisen var mjäll. Den var så god att mitt sällskap åt upp halva!
Huvudrätten råraka var också fantastisk, men det visste jag redan eftersom jag äter den ett par gånger i månaden. Jag äter den med sikrom, som jag tycker är minst lika god som löjrom.
I Köpenhamn finns The Standard, en byggnad med tre restauranger och ibland också en jazzklubb. En av restaurangerna är smørrebrødsrestaurangen Almanak, vars ägare en gång i tiden öppnade den nu världsberömda restaurangen Noma (modernt skandinaviskt kök). En trio på tre smørrebrød blir en utmärkt lunch. Min favorit var, föga förvånande, mackan med råbiff. Den andra mackan på bild nedan är inte min, men pålägget var typ fisk och ägg.
Brödet var dessutom hembakat, på bovete, så det var glutenfritt.
Ofta när jag hittar en god maträtt jag inte har ätit på ett tag, blir jag besatt och äter den ofta. Som nu när jag har hittat ICAs jättegoda, glutenfria tortillabröd: Nu blir det quesadillas dag ut och dag in. Västerbottensosten är svår att passa in, då den kräver vissa kompletterande smaker för att komma till sin rätt och inte ta över paletten, så här har jag en mildare ost tillsammans med pulled pork.
Pulled pork är för övrigt inte hälften så god som pulled högrev (favoritrecept här).
Lyckan när jag hittade glutenfria tortillabröd i snabbköpet! Med lite bladspenat, västerbottensost och rökt skinka gjorde jag idag quesadillas till lunch. Jag lägger fyllningen mellan två ”pannkakor” och steker på hög värme i stekpanna. Quesadillan serverades med insalata caprese (buffelmozzarella, tomater, basilika). Viktigt med smakrik skinka eftersom osten annars tar över. Mmmm.
När jag reser ensam går jag gärna på dyrare restauranger för jag upplever mig mer bekväm och att jag får vara mer ifred då. Ensam kvinna på pub är desperat söker sällskap, ensam kvinna på flott restaurang är rik och excentrisk, inbillar jag mig. Till exempel äter jag gärna lunch på lyxvaruhus, där personalen är artig och jag kan se ut och bete mig hur jag vill.
Dessutom är maten oftast bra. Som på The Corner Restaurant & Champagne Bar på Selfridge’s i London, där du får närproducerad mat i säsong. Till exempel en jävlig god carpaccio för dryga hundralappen.
På Selfridge’s finns också en Hix-restaurang… och moderna franska bistron Aubaine, som lämpligt nog ligger mitt i skoavdelningen.
