En anledning att jag har valt att vara entreprenör istället för löntagare är att jag vill kunna ha hund. Ibland innebär det att hundar måste följa med på möten 45 mil bort (enkel väg) och då måste man ta bil och då är det bra att ha picknick med i bilen. I torsdags var en sådan dag och jag tackar matguden för möjligheten att kunna vacuumförpacka… det mesta. I torsdags vacuumförpackade vi nämligen en god pastasallad (fusilli, avocado, tomater, gröna blad, kycklingbitar stekta i torkad koriander, spiskummin och berbere) och så vacuumförpackade vi sockerärtor (till snacks) och så vaccumförpackade vi ostkuber (som snacks eller i salladen eller som hundgodis). Det åt vi med en rödlöks-och-keso-röra (i traditionell bunke pga ville kunna återförsluta på resan), hummus (i sin förpackning) och kokt ägg (i bunke pga krossrisken) med salt. Det var så vansinnigt smidigt att bara klippa upp plastpåsen, servera och äta salladen. Tar nästan ingen plats i väskan och är kladdfritt. Sedan tog vi hem påsen, maskindiskade den (trädd över en smal stående bricka) och har nu förpackat en ost i den.
Recept: Istället för makaronilåda (3 portioner)
Det här åt jag till middag idag. Makaronilåda med grönsaker, ungefär. Det är ju ingen hemlighet att glutenfri pasta behöver extra piff för att inte smaka… glutenfri pasta, så här är min makaronilåda.

Sempers Fusilli är en av de mindre äckliga glutenfria pastasorterna. Så när jag har satt på pastavatten så hackar jag en stor gul lök lök, river två stora morötter och skär broccolihuvudet i buketter. Sedan strimlar jag två paket bacon.
Jag kokar broccolin.
Jag steker löken.
När löken böar bli lite genomskinlig lägger jag i de rivna morötterna och steker lite till.
Ungefär här är det också dags att lägga pastan i det kokande vattnet. Sedan stekar jag baconet.
Det tar lite tid, så medan baconet steks så river jag ett par deciliter av en god lagrad ost.
Sedan blandar jag alla stekta saker i en stor ugnsfast form.
Ungefär här är pastan kokt så jag häller vattnet av den. Sedan gör jag en äggstanning på tre ägg och 3 dl grädde/mjölk som jag vispar ihop i en skål med en gaffel.
Jag rör runt i den ugnsfasta formen och lägger också ditt svartpeppar och drygt hälften av den rivna osten.
Sedan ställer jag den i ugnen i 200 grader i 30 minuter. Då lägger jag på resten av osten och kör den 15 minuter till.
Och sedan kan två hungriga personer äta upp den här goda gratängen som egentligen borde räcka till dubbelt så många.
Blomkålssoppa (4 pers)
Skala och hacka en gul lök samt två vitlöksklyftor. Fräs i rapsolja. Ta bort alla blad och tjocka stamdelar från ett blomkålshuvud så bara fina små buketter återstår. Skölj och fräs med löken. Slå på 6-7 dl vatten, 1 msk god fond (jag använde kalv-) och låt koka en kvart. Mixa med mixerstav. Mortla 6 vitpepparkorn och slå i. Slå på 2-3 dl vispgrädde. Salta om du vill ha mer salt smak. Koka upp.
Servera med tryffelolja, hårdstekta baconbitar eller både och.
Och goda ostmackor förstås.
Recept: Pasta med gorgonzolasås (4 rejäla portioner)
Sätt på pastavatten. Finhacka 3 paket bacon och stek i 3-4 omgångar knaprigt i stekpanna. Lägg upp på hushållspapper för att bli av med stekfett. Torka också fett ur stekpannan mellan varven. Koka pasta.
Hacka en sköljd purjolök och stek mjuk i smör eller rapsolja. Klicka i 125-150 gram mild mögelost, exempelvis gorgonzola. Mer ost = mer ostsmak. Låt smälta i stekpannan.
Slå sedan på 2,5-3,5 dl matlagningsgrädde. Mer grädde = mindre ostsmak. Jag har kört 130 gram ost till 3,3 dl grädde, då blev det för lite mögelostsmak. Jag har också kört 150 gram ost till 2,5 del grädde, då blev det för mycket mögelostsmak. För mig, då. Alla tycker vi olika. Så prova dig fram!
Låt ostsåsen koka ihop en stund, exempelvis medan du väntar på att pastan ska bli klar och medan du häller av vattnet. Smaka av, eventuellt behöver du salta lite (men troligen inte). Häll tillbaka pastan i kastrullen. Blanda ihop ostsås och bacon med pastan och veva runt. Svartpeppra. Servera.
Smaklig spis!
Recept: Pavlova (4 pers)
I söndags fyllde sambon år och som glutenintolerant blir tårta ofta tråkigt. Därför gjorde vi en pavlova, ett slags enkel marängtårta, istället. En pavlova fylls ofta med grädde men förra årets Sveriges Mästerkock-vinnare fyller sin med lemon curd istället, det finns recept med amarettogrädde och jag kan tänka att en chokladsmet också skulle vara god. Mästerverket pyntas med bär eller frukt efter behag så möjligheterna är oändliga. Vi ogillar att diska spritsar så vi formade smeten utan sprits. Tårtan räckte till 4 sötsugna personer.
Så här gjorde vi:
Marängbotten
3 st äggvitor
3 dl strösocker
2 tsk citronsaft
2 tsk Maizena
Sätt ugnen på 150 grader. Vispa äggvitorna i en bunke så hårt att bunken går att vända upp och ner. Tillsätt socker och citronsaft och vispa nästan lika länge till; smeten ska vara glansig och bilda små toppar. Blanda i Maizena. Bredd ut i ett tjock runt lager på bakplåtspapper på plåt. Lägg sista slevarna smet som en kant runt ”marängpannkakan”. Kanten ska hålla fyllningen på plats sedan.
Grädda i 15 minuter och sänk sedan värmen till 100 grader och grädda 30 minuter till. Här kan du också fundera på om du ska rengöra glaset på ugnsluckan någon gång i framtiden när du har tid.

Vispa grädde och lägg på den svalnade marängbotten. Pynta med frukt och/eller bär (vi använde tinade blåbär och hallon).
Sikromsfrossa på Viking Grace
Helgen som gick var jag på kryssning på Viking Lines nya fartyg Grace, som var toppmodernt och fräscht på alla sätt! Maten ombord var bra och som vanligt när vi åker över Östersjön fanns sikrom i överflöd. Både min frukost och lunch såg ut som på bilden nedan – sikrom fanns på alla bufféer; jag äter den med smetana på glutenfri macka. Även glutenfritt bröd smakar bra med sikrom och lök.
Vad många inte tänker på är det finns inte bara parfymer och sprit utan också mat på taxfreen. I frysdisken på Grace hittade jag sikrom för 356 kr/kg.
Tips: Kaffeverket
I veckan hittade jag Kaffeverket där det inte fanns mindre än tre (3) bakverk jag kunde äta. Chokladtårtan var ljuvlig: kladdig, gräddig och chokladig. Så jag bortsåg helt från hur komiskt Vasastan stället och gästerna var (vit övre medelklass, ljust och fräscht) och tänker gå hit igen så snart jag kan!
Testat: Glutenfri semla från Friends of Adam
Att ge namn åt en katt, det är knepigt som katten, det finns inte många som duger till de’… Och lika svårt verkar det vara att baka glutenfria semlor. Glutenfria bakverk blir per definition kompakta och torra. Semlorna på Friends of Adam är inget undantag. Men vi tar det från början:
Sedan jag upptäckte att jag inte tål gluten har jag inte ätit semlor. Jag har yrat om semlor, längtat efter semlor och också pratat om att ge mig ut på upptäcksfärd efter glutenfria semlor, men tagit för givet att en semla utan gluten är som pizza utan ost. Men i år tänkte jag att det var dags. På senare år har den glutenfria communityn, där jag själv ingår, lyckats tjata fram bättre glutenfria alternativ på både restauranger och i mataffärer så i år kändes det som att det fanns hopp. Jag twittrade och googlade och bestämde mig, efter att inte blivit något vidare upplyst av min ogrundliga research, till sist för att beställa semlor på glutenfria bageriet Friends of Adam. Friends of Adam gjorde mig förra året glad när de gjorde goda lussekatter i muffinsform: De såg visserligen inte ut som lussekatter men smakade lussekatter, och mer kan man inte begära av glutenfritt.
Förutom när det kommer till semlor. För en semla utan fluff är ingen semla, och utan gluten inget fluff. Friends of Adam gör även sina semmelbullar i muffinsform, men där lussemuffinsarna var hyggligt lika muffinsar har de här varianterna samma densitet som pitepalt. Och med minimalt utrymme för mandelmassa och grädde finns det heller inget kladd som kan hjälpa den tunga klumpen till bulle.
Jag har nu ätit fyra semlor från Friends of Adam och på den senaste innehöll två tuggor tillräckligt mycket mandelmassa för att smaken skulle kännas. Två! Trots hetvägg som handikapphjälpmedel för dessa torrbullar kan jag endast med nöd och näppe och avrundning uppåt tilldela Friends of Adams semla betyget 3 på en 5-gradig skala. Och då det här är de fyra enda glutenfria semlor jag har ätit i hela mitt liv är det möjligt att det är världens bästa glutenfria semlor. Men jag tror inte jag kommer att äta dem igen. Semla är alltid gott, men andra saker är godare. Jag äter hellre mumma från Grillska 365 dagar om året. Det är gott på riktigt, inte bara i brist på bättre.
Kaffeduell: Jura Impressa C5 vs Nescafé Dolce Gusto Circolo Automatic
För flera månader sedan inleddes ett aktivt testande av en maskin från Nescafé som gör så kallat kapselkaffe. Sambon är kaffesnobb, jag gillar kaffe som är utspätt med mycket mjölk eller kanske rentav lite grädde. Hans favorit är etiopiska bönor, min favorit är Löfgrens Lila frystorkat (serveras bland annat på Berns). Vi är två personer som dricker kaffe varje dag, och någon gång i månaden har vi kafferep när vi brassar stora termosar fulla från Juran.
Sedan tidigare har vi en Jura Impressa C5 som kostade oss 7000 i inköp för sju år sedan och sedan dess ytterligare ungefär 2000 i reparationer (till exempel just när vi inledde Nescafé-testet). Dolce Guston kostar ungefär 2000 kr. Nescafé-kapslarna kostar ca 60 kr/16 st i mataffären (finns billigare på nätet, särskilt vid köp av storpack). Jag tycker det är dyrt, trots att jag har räknat ut att det tar mig och Sam 3,5 år att dricka upp prisskillnaden i kaffekoppar.
Vi är båda överens om att kaffet blir bättre i Juran, som maler hela bönor. Vi tycker också att den är mer prisvärd, då vi efter inköp bara betalar för bönor (och reparationer). Ska sägas att vi inte har haft Dolce Guston mer än tre månader; det kan hända att dess reparationer skulle bli ännu dyrare än Jurans (2000 kr under sju år).
Fördelarna med Dolce Guston är att den är enklare att lära människor (läs: gamla föräldrar) att använda. Juran ska tömmas och fyllas på och rengöras oftare, Dolce Guston är det bara kapslar och vattenpåfyll som kräver tankemöda. Handhavandet av Dolce Guston är lite mer intuitivt.
Jag gillar Dolce Guston men kan baserat på fakta och analys inte rekommendera någon att köpa den framför Juran. Ska du välja att köpa Dolce Guston ska du vara emotionell: välj den för att den är lite enklare att förstå och lite sexigare.
Igår: Grand Hôtel Västerbottensbuffé 2013
Igår var dagen D, Dagen när jag fick äta årets västerbottensbuffé. För mig är det stans bästa matupplevelse, tillsammans med julbordet på Fjäderholmarnas krog. Förra årets favoriter, som jag har bloggat om tidigare, stod sig. Tyvärr var bunkarna med sikrom borttagna (!) men istället hittade jag en läcker rökt sik på rostade rotsaker (bild nedan).
10-i-topp på Västerbottensbuffén (2013)
1. Torkat, saltat, lättrökt renkött
2. Hjortronsnaps
3. Potatispalt med smält smör (ovan)
4. Tartar på röding
5. Terrine på rökt mandelpotatis och röding med löjrom (nedan)
6. Timbal på västerbottensost med laxrom (ovan)
7. Souvaslax (nedan)
8. Citrongravad sik
9. Getmese
10. Fjällripmousse på konjaksplommon
Som det bufféproffs jag är drack jag inte öl till maten (kolsyra = för tidigt mätt) men ryktet säger att skelleftebryggda Kallholmen var delikat. (Öl innehåller dessutom oftast gluten.) Istället drack jag vatten och hjortronsnaps, vilket gav mig utrymme att klämma ner fem snaps. (Jag var svag igår – rekordet ligger på sju.) Jag tycker generellt i livet att inget är bättre än kött, men faktum är att fiskdelen vann igår. Det kan bero på att jag äter älgfärsbiffar och renskav till vardags (= inte så magiskt), eller så kan det bero på att alla varianter av röding och sik var djävulusiskt (= magiskt) bra tillagade.
Det är tråkigt att vi sänkte medelåldern på gästerna med 100 år och att det har skrivits så lite på bloggar och i tidningar om den här fantastiska matskatten. Sällskapets matintresserade franske gäst sa att det var den bästa matupplevelse han har haft i Stockholm så länge som han kan minnas. Idag stänger Grand Hôtel verandan i åtta månader för renovering och utbyggnad. Jag ser redan fram emot nästa västerbottensbuffé i nya lokaler om si sådär 11,9 månader.
































