Skölj en medelstor purjolök och hacka den gröna delen av bladen. Fräs i smör eller olja i en stor kastrull. Skala och skiva 6 medelstora potatisar.
Fräs potatisskivorna i kastrullen några minuter.
Slå på en liter vatten och två buljongtärningar (jag använder grönsaks-). Koka tills potatisen är mjuk, ca 10 minuter.
Morta tio vitpepparkorn och slå i soppan. 1/2 tsk mald vitpeppar går också bra.
Ta grytan av plattan.
Kör stavmixer tills soppan är jämn och klumpfri. Servera med (ost)mackor.
Igår ville jag äta sikrom (igen) men det fanns inte i affären. Så sambon köpte ishavsrom, då jag föredrar små romkorn framför stora. Till det blev det smetana, hackad gul lök och glutenfria blinier. Plättarna görs helt på bovete, vilket gör dem kompakta, vilket i sin tur är både tråkigt och mättande. Sikta på mycket pålägg och ha rimligt ställda förväntningar på smak och konsistens. Grädda med smör i plättlagg.
Blinier (4 personer)
I fredags hälsade jag min kusin Lena (moster Ullas dotter) och vi var sugna på plockmat. I bästa finsk andra köpte vi sikrom och åt med gräddfil i brist på smetana och hackad gul lök på avocado. Vi kokade rödbetor (vilket tog trekvart så här mitt i vintern) och gratinerade med chèvre, sedan en rödvinsdoppad gårdsprosciutto och tryffelsalami och manchego.
Jag ska äta sikrom med gul lök oftare. Som Vassaste Kniven konstaterade under veckan: Man får äta det till frukost varje dag om man vill.
Sedan jag kom hem från helgens matbloggkryssning har jag längtar efter vitt vin och skaldjur. Och efter tre dagars tjat gav sambon med sig och köpte rökta räkor. Ost hade vi gott om hemma, bland annat parmesan och "finska appenzellern" Vilho, och så knäckte vi Gran Lurton, ett av de sju goda vinerna som serverades på sjurätterssignaturmenyn på Tallinksilja i fredags. (Varför köpte jag bara hem en flaska? Måste kryssa igen!) Med den goda svartvinbärsmarmeladen från Anton & Anton samt en limeaioli var livet gott. Ibland är plockmat perfekt.
I söndags fick jag löksoppecravings och som tur var hade sambon inget att invända. Det är en väldigt enkel rätt att göra, och god. Bäst är att du får öppna en flaska vin till soppan, använda 1 dl i maten och sedan dricka upp resten.
Skala och skiva sex lökar och fräs dem i olja i en gryta. Jag tänkte inte på vad jag gjorde och råkade hacka en lök, på autopilot, och det gick bra det med.
Mortla 10 svartpepparkorn och hacka en kruka timjan.
Lägg kryddorna i lökkastrullen tillsammans med en liter vatten, 1,5 dl vitt vin och en buljongtärning. Många förodrar grönsaksbuljong, jag tog kyckling-, och nästa gång ska jag köra kött- för mustigare smak. Koka minst 10 minuter.
Lägg smakrik ost (gruyère, extralagrad grevé el liknande) på ett vitt formbröd (rostbröd) där du skurit bort kanterna. Enligt klassiskt recept ska mackan läggas på soppan i en ugnsfast skål och gratineras i ugn. Jag grillade istället mackorna i 225 grader i 10 minuter. Hälften av tiden hade jag över- och undervärme, sista fem minuterna hade jag grillen inställd. Grilla då mackorna medan soppan kokar (och den ska som sagt koka minst 10 minuter).
Eftersom du aldrig kan ha för mycket ost i en fransk löksoppa, eller i en soppa överhuvudtaget, eller i någon annan maträtt heller för den delen, kan du preparera skålarna med mer ost. Den rivna osten kommer att smälta när du sedan häller på den heta löksoppan.
Eftersom du aldrig kan ha för mycket rökt kött i en fransk löksoppa, eller i en soppa överhuvudtaget, eller i någon annan maträtt heller för den delen, kan du preparera skålarna med gammalt bacon som du hittade i kylen. Vindelrökt skinka eller annat rökt kött går också bra. Köttet kommer att bli varmt när du sedan häller på den heta löksoppan. Obs! Ingenstans i originalreceptet ska du ha bacon eller skinka, men det fattar ju vem som helst att löksoppa blir godare med carbonaratwist.
Smaka av soppan med salt och eventuellt med peppar och/eller timjan. Eller kött.
Häll soppa på ost och kött, garnera med ostmacka.
Ska jag vara ärlig är mängden egentligen avsedd för 4 personer men när jag och sambon åt soppan så var den så god att det liksom bara räckte till oss två. Om din soppa inte blir lika god föreslår jag mer ost.
Kycklingklubbor är ett smart mellanmål att ha i kylen. Gör dem med lightmarianad om du bantar eller med sockerfri marinad om du LCHF:ar eller är diabetiker. För mig som är glutenintolerant är det suveränt att kunna ta en kycklingklubba eller två som mellanmål eftersom glutenfria mackor är så tråkiga. Jag har faktiskt ätit dem som frukost också.
Jag marinenerar dem i en brödpåse (6-litersplastpåse) i grillolja och afrikanska kryddblandningen berbere i två timmar, lägger dem sedan i en ugnsfast form och kör dem på över- och undervärme i ugnen i 225 grader i 30 minuter. (På bilden har jag slagit på lite grädde som fått koka med sista minuterna – det är alltid bra att ha lite extra sås i kylen).
Problemet med just de här kycklingklubborna var att de var så goda så vi åt dem innan de ens hade kallnat. Måste nu köpa fler klubbor och göra om processen. Den här gången köper jag dubbelt så många.
I Gamla stan i Stockholm ligger Grillska huset. Där görs en liten glutenfri läcker sötsak som kallas för mumma. Den bakas på mandelmjöl och smakar, förutom lite mandel, mest kardemumma och socker och ägg. Även den glutentoleranta sambon tycker att det här är något i hästväg.
16 kr för de små (6-8 stycken är en lagom fika), 20 kr för de stora (3-5 st är en lagom fika). (Men betänk då att jag vanligtvis äter två portioner per måltid.) Lätt värt en omväg om Gamla stan om du är i Stockholm!
En av resans många positiva överraskningar var skaldjursrestaurangen Happy Lobster ombord på Silja Serenade. Inte nog med att maten var god (halv hummer, fyra ostron och en glutenfri crabcake till mig!), personalen var trots sedvanlig barsk ton väldigt hjälpsamma och vänliga. Till exempel hjälpte de den vegetariska halvan av Gulfager att få en pasta med gorgonzolasås från den intilliggande restaurangen. De rökta räkorna på bilden tillhör Vassaste kniven.
Jag kan tänka mig att åka snart igen bara för att äta en happy lobster. Och jag har haft skaldjurscravings ända sedan söndag morgon bara för att det var så gott och trevligt på lördagkvällen. (Var kan jag lära mig att öppna ostron?)
Det kan ju vara lite så att inläggets rubrik emotsäger inläggets första bild, om man tänker efter.
En oväntat rolig sak med Moster Ullas matbloggkryssning till Helsingfors helgen som gick var att promenera omkring i 17 minusgrader i tre timmar. Det roliga var inte antalet timmar eller antalet minusgrader, utan att vi tack vare Foodsightseeing Helsinki gjorde regelbundna stopp i mindre och större matbutiker för provsmak och matshopping. Hit tycker jag att du också borde gå:
Vi har också provat ättiksinlagt nejonöga (behöver jag inte göra om den närmsta veckan direkt), len och läcker kallrökt ren från finska Lappland (köpte hem ungefär 5 tunna små miniflan för 7,50 €) och så helsingforsspecialiteten lihapiirakka (köttpaj), en fluffig, osötad donut som fylls med köttfärs-ris-ägg-blandning och friteras.
Rundturen avslutades med lunch på Kellohalli, där jag åt en tam flankstek med hollandaise (!), vars bett var intressant vinägrigt. Jag tjyvsmakade också på Smaskens kycklingleverterrine som var så smulter att jag redan nu försöker tjata med sambon till Helsingfors bara för att äta den igen (en helt egen, den här gången).
Foodsightseeing Helsinkis största kundgrupp är företag som tar med kunder på intressanta luncher, men privatpersoner kan också boka sig en rundtur liknande vår för 38 €. Ber du snällt får du titta in i den vackra domkyrkan på vägen.
Tallink Silja plockar två gånger om året fram en signaturmeny. Vårens har just börjat serveras och Moster Ullas matbloggsnätverk passade så klart på att proväta den.
Signaturmenyn utgår från sju viner från samma vinhus, därefter komponeras rätterna för att passa vinerna. Jag tycker vinerna överlag var väldigt goda, två av dem köpte jag med mig hem. Maträtterna var av mer varierande kvalitet. Den inledande amuse bouchen med sikröra vad jättegod, liksom efterrätten på tranbär och vit choklad (med en sinnessjukt god kolasås!). Första rätten kungskrabba med inkokta granny smith-äpplen var to die for, liksom ”palette cleansern” rosmarinsorbet (alltså lite så där att jag kan åka igen bara för att äta dem). Däremot föll sniglarna och blåmusselrisotton platt. Lite för jordiga sniglar, lite för söt risotto. Överlag lite sött och jordigt, faktiskt.
En del kallade den över förväntan, andra tyckte den var undermålig. Jag säger 3+ på maten och 4 på vinerna (om man nu ska sätta betyg och det ska man ju!).
