Ny bekant: shisoblad

IMG_0111

Mandarin Oriental är en überlyxig hotellkedja med trevliga rum och ännu trevligare barer och restauranger så när jag var i London tidigare denna månad hälsade jag på för lite mat och dryck. På Mandarin Bar fann jag, förutom anmärkningsvärt god service, också shisoblad (Perilla Frutescens): en asiatisk kryddört, släkt med mynta,som ofta används i matlagning som nudelrätter, men bladen kan också friteras och fröna används med fördel till daikon.

Väldigt festligt att lära sig något helt nytt medan en dricker cocktails!

IMG_0112IMG_6004

IMG_0118

IMG_0120

På nedersta bilden kan du i bakgrunden se vad jag gjorde senare samma kväll, det ska jag berätta mer om så snart jag hinner!

Stockholms bästa råbiff: Proviant

rabiff1

Jag har hört att det är trendigt att vara vegetarian och vegan, men det struntar jag i för jag älskar kött. Gärna kött som har haft det bra medan det levde, och framför allt gärna rött kött. Därför är råbiff en given favorit när jag går på finrestaurang.

Jakten på Stockholms bästa råbiff har pågått under många år. När Teatergrillen serverade sin italienska variant låg den länge etta på topplistan, just den här veckan är Bistro Berns (färdigblandad) och Sturehofs (kalvkött) favoriter. Fast ska vi prata om en råbiff som finns på menyn året om så vinner Proviants.

Proviant serverar sin närproducerade råbiff med sju sorters tillbehör: rödlök, kapris, senap, ketchup, majonnäs, Worchester-sås och konjak. Jag brukar ha lite Worchester-sås och mycket salt på köttet, majonnäsen och ketchupen blir en utmärkt dipp till de medföljande pommes fritesen, och så sparar jag konjaken till kaffet (den är för len och god för att blanda i ett kött som redan är så läckert!). Äggulan skiter jag i, för jag gillar inte äggula, och kapris och rödlök blir det endast lite av, men dagens lunchsällskap åt sin råbiff klassisk.

rabiff2

rabiff3

rabiff5

Lunch idag: Biffsallad på Vapiano

Vapiano

Det är lätt att felaktigt tro att Vapiano inte är ett bra alternativ för glutenkänsliga personer, men där finns faktiskt goda sallader. Jag äter den enklaste salladen med grillat kött (sägs vara oxfilé, jag är tveksam) och caesardressing och parmesan. Vapianos caesardressing är majonnäsbaserad, som sig bör, så den här rätten funkar även för laktosintoleranta. Yum!

Det är annars svårt att hitta bra och prisvärd lunch/snabbmat när en är på språng, så jag är tacksam för att den tyska pastakedjan har etablerat sig i Sverige.

Lunch idag: Ryggbiff på Clarion Skanstull

ryggbiff

På Clarion Skanstull serveras ryggbiffen mör och med potatisgratäng och bearnaise. Medan den stora matsalen/restaurangen är för huvudsakligen konferensgäster, serveras den här munsbiten motsägelsefullt nog i baren (baren har faktiskt bättre mat än konferensen!). Potatisgratängen var medioker och bönorna lite väl flottiga, men köttet hörde hemma på finkrog och bearnaisen var otroligt god med tydlig vinägersmak.

Plus för att is till drycken inte serveras i drycken utan vid sidan, då får jag själv välja om jag vill ha ilningar i tänderna eller inte.

is

Glutenfri duell: Risenta bönpasta vs Doves Farm Organic Pasta

pasta 1

pasta 2

Som glutenintolerant är rimligt god pasta det svåraste att hitta, till och med svårare än rimligt god pizza. Det finns ju alltså inte ännu en enda glutenfri pasta som är GOD, det bästa vi känsliga tarmar kan hoppas på är just RIMLIGT GOD. Därför är det inget konstigt att ägna en halv resväska åt att ta med sig glutenfri pasta hem från främmande länder – heller inget konstigt i att raskt planera en återresa när pastan ifråga visar sig ätbar.

Det är just vad som har hänt med Doves Farm Organic Pasta, gjord på brunt ris och endast brunt ris. Jag har köpt den på Wholefoods Piccadilly Circus i London och kommer att köpa den där igen snart. Trots att koktiden vida överstiger de rekommenderade 6-8 minuterna, och pastan ändå fläckvis är mer än lovligt al dente, föredrar jag det framför den sladdriga massa glutenfri pasta annars ofta förvandlas till efter kokning.

Som till exempel Risentas bönpasta. Jag kokar den kortare tid än rekommenderat och ändå bli konsistensen barnmatskladdig. Gulp. (Det där var en kväljning.)
Jag har annars hört gott om Risentas bönpasta och misstänker att den skulle få bättre konsistens i ett annat pastaformat, jag har tyvärr endast hittills testat denna.

Tills vidare är Doves Farm Organic Pasta värd en London-resa, på riktigt.

Middagstips: Paella

bild 1

I somras hade jag turen att bli hembjuden till vänner som tycker det är roligt att laga paella. Detta gjordes utomhus i ett stort fat, inte olikt mina hemtrakters murikka, över en gasgrill. Paella har aldrig varit min grej men jag inser nu att det handlar om tillagningssätt, ingrediensval och sällskap.

Känner att jag kanske måste skaffa en murikka snart.

bild 2

Äkta mat och pressetik

Akta mat 313 Akta mat 313

Hej Äkta mat!

Då jag har skrivit till er två gånger utan att få svar, skickar jag nu brevet lite rakt ut i luften så här. Ert nya nummer har kommit och det ser så härligt ut, så jag tänkte passa på att söka svar på en del frågor ni inte tycks ha lust att svara på. Det vore intressant att höra om någon av mina fina matvänner har några tankar och åsikter kring detta.

I förra numret av min favorittidning Äkta mat får varumärket Kitchen Lab mycket redaktionellt utrymme. I samband med intervju i en flersidig artikel nämns inte bara varumärket utan också tydliga köpställen: ”Kitchenlab med både webbshop och fysisk butik.” I samma nummer ägnas en hel artikel åt The Smoking Gun och på de tre sidorna nämns endast ett ställe där en rökpistol kan köpas: Kitchenlab.se. Inga alternativ till köpställen eller alternativ till varumärket The Smoking Gun anges. Så nu undrar jag om det finns ett ekonomiskt samband mellan Äkta mat och Kitchenlab, ett ekonomiskt samband som läsaren inte får känna till. Det verkar så utifrån ert innehåll.

I ett tidigare nummer av tidningen (det första?) ägnades en lång artikel åt varumärket Knivbrev.se, förklätt till en artikel om knivslipning. Artikeln gav bättre service till Knivbrev än till läsaren.

Med anledning av dessa båda märkliga omständigheter undrar jag nu om redaktionell reklam/smygreklam är en del av Äkta mats affärsidé. Jag har förståelse för att pressetiken är svår idag och gråzonerna svårmanövrerade; det betyder inte att redaktioner kan överge den. Ser fram emot svar på frågor om era eventuella samarbeten med Knivbrev och Kitchenlab, samt er syn på redaktionell integritet och pressetik. Jag hoppas att ni i fortsättningen ska bry er lika mycket om journalistik som mat. Fler och varierande källor och mer sparsam information om medverkande företag är en bra början.

mvh

Kicki Norman,
matbloggare och journalist

Restaurangtips: Café Facile

20140807_211235

En del restauranger är det svårt att tipsa om, för de är redan nu är svåra att få bord på och för att de känns så personliga. Café Facile är en sådan. Denna franska bistro med tydliga drag av kvarterskrog (beställ i baren; sitt trångt) är en pärla där jag ikväll både skådade mat-connoisseuren Edward Blom och glamourdivan Kayo. Den som gillar god mat går till Café Facile, punkt.

På adressen på Luntmakargatan 99 har det tidigare legat flera restauranger som har haft få eller inga gäster och följaktligen slagit igen utan att göra något väsen av sig. Ägarna av Café Facile är genier, som har tagit den minimala ytan och maximerat dess användarvänlighet med bland annat varma färger, enkel inredning och öppet kök. Maten är dessutom fantastisk. Jag har tidigare ätit ostron och steak frites med stor behållningar här, idag åt jag ostron och hummer frites med stor behållning här. (Varför har jag aldrig tidigare ätit de tre favoriterna hummer, bearnaisesås och pommes frites i kombination?)

Dagens ostron var av sorten demoiselle d’Agon. Det jag gillar med ostron är smaken, sältan och den tillhörande lökvinägern, det jag har svårare för är den sladdriga konsistensen. Demoiselle d’Agon är fasta i köttet, muskeln känns nästan som biff. Jag kommer aldrig äta någon annan sorts ostron igen!

Det Café Facile är allra bäst på är viner. Jag får alltid vinförslag jag själv inte hade tänkt mig och de passar alltid utmärkt till maten. Café Facile har förmågan att para ihop mat och vin så att vinet vandrar upp ett par divisioner; jag önskar fler restauranger hade den förmågan.

20140807_213748

Recept: Mangosalsa

salsa2

När det är varmt ute längtar jag ofelbart efter grönsaker. Har de senaste dagarna ätit bland annat insalata caprese och vitlöksfräst broccoli (och jag gillar inte ens broccoli). Och flera gånger i veckan gör jag en mangosalsa. Jag gör den efter jag-tager-vad-jag-haver-principen där alla möjliga grönsaker kan delta, de enda kraven jag har är mango, salt och rödlök. Och att bitarna är fint skurna, det ska vara små bitar i en salsa.

Igår gjorde jag min salsa på:

1 mango, skalad
2 mellanstora tomater
10 sugar snaps (kraftig, krispig släkting till sockerärta)
1/2 liten rödlök
1 avocado

Skär allt i småbitar, rör om. Jag smaksatte med olivolja, flingsalt, svartpeppar och lime.

Lime kan så klart bytas mot annan citrusfrukt, prova gärna olika (grapefruktsalsa någon?). Koriander är väldigt gott att ha i, men verkar inte finnas att få i hela Gävle, så då gick det bra utan. Finhackad chili är en annan vanlig salsa-ingrediens. Prova dig fram!

salsa1

Bästa grilltillbehöret: Tsatsiki

tsatiki2

Av någon anledning (kyliga kvällar) har det blivit mycket klassiska husmanskosttillbehör till grillningen i sommar: pommes frites, ris, gräddsås. Men nu när värmen är här längtar jag efter helt andra tillbehör, som grönsaker (innehåller mer vatten än pommes frites) och kalla såser (kalla).

Igår blev det dags att göra årets första tsatsiki, som jag går på ett tidseffektivt och snabbt sätt. Receptet är enkelt: vitlök, yogurt, gurka, salt, svartpeppar, olivolja. Gör lite som du vill. Vanligtvis rivs och pressas gurkan för att bli av med vatten, men det går också bra att skära den i kuber. Jag orkade inte leta fram svartpeppar så jag körde utan. Egentligen ska yogurten rinna av i ett filter, vilket jag aldrig gör, och har du ingen yogurt och står ut med rinnig tsatsiki kan du fuska med filmjölk. Vitlöksmängden kan vara oändlig eller nästan ingenting. Och så vidare. Men så här gjorde jag min tsatiki igår.

2,5 dl grekisk yogurt (matlagningsyogurt är också bra)
3 vitlöksklyftor, pressade
2/3 gurka, riven grovt på rivjärn
1-2 tsk salt
Olivolja

Gör så här: Börja med att riva gurkan. Bre ut den på skärbräda och salta på den för att dra ut vatten.
Skala och press vitlöken i en skål. Slå på yogurten. Veva.
Gör något annat i en kvart.
Ta gurkan i dina rena händer och pressa den över diskhon för att bli av med så mycket vatten som möjligt. Veva ner i yogurten.
Smaka av med peppar och ev mer salt (gurkan är ju redan salt).
Ringla olivolja över.
Blir ännu godare nästa dag.

tsatiki1

Bästa maten från Tärnaby till New York